Lev varje dag som om det vore din sista

Som rubriken lyder så undrar jag om någon här på FB lever efter detta. Det känns som många säger detta men inte själva lever upp till det. Jag själv lever inte upp till det och fegar ofta ur i olika situationer för jag är för feg. Jag tar inte vara på chanserna jag får och lever inte för att det kanske inte finns en morgondag.

Det kan vara saker som att stå inför en publik och prata eller att hoppa från höga höjder.

Jag vet att jag drog upp rädslor jag inte vågar utmana mig själv för och dels har det med självsäkerheten att göra. Men om man lev varje dag som om det vore din sista så tror jag att man skulle strunta i dessa rädslor och ta vara på varje ny utmaning man får.
Jag tror att livet skulle bli mycket enklare

Frågorna till er är följande:

1. Lever ni varje dag som om det vore den sista?

2. Om ni gör det. Vad var det som fick er att börja leva så eller har ni alltid levt så?

3. Om ni inte gör det. Varför gör ni inte det?

Får ursäkta om det bara är en ända stor röra ni läser. Visste inte riktigt hur jag skulle formulera detta korrekt.

det har du rätt i, man ångrar ju nästan varje dag för att man inte vågar leva så

Jag gör det inte, för det mesta iallafall. Jag antar att jag kommer leva längre än tills nästa dag och därefter så kan jag inte motivera mig så lätt. Det kan däremot hjälpa mig att fråga ut tjejer m.m. ta lite chanser men det gör mig inte glad när jag är ledsen.

Jag lever inte efter det varje dag. Men när jag får möjligheter att göra vissa saker kan jag bära med mig tanken att det kan vara sista dagen jag lever.

Nja, kan inte påstå det precis men jag motivera mig att göra det nästan varje dag!
Drogerna fick mig nog att börja leva som det vore min sista dag på jorden! Åh gud! Va härligt det är med droger

Situationen blir tokig eftersom den som lever som om det är personens sista dag mycket väl kan agera destruktivt, begå brott, ta överflödiga risker och inte planera för framtiden. Den som bara tänker på dagen, utan att tänka på morgondagen kommer att få många svårigheter. Hela uttrycket känns något malplacerat. Ett bättre sätt att säga det på vore kanske att påstå att du ser möjligheter i varje svårighet, snarare än svårigheter i varje möjlighet, vilket till syvende og sist har att göra med positivt tänkande. Svar: Nej, jag planerar för framtiden, men det hindrar mig inte från att tänka positivt. Om du skulle leva efter ditt motto, skulle du agera som en cancersjuk med några veckor kvar att leva, dvs leva livet, supa upp pengarna, kanske begå brott och resa i väg någonstans, men jag antar att du liksom vi andra knegar på plugget eller jobbet, varför du inte riktigt lever upp till dina ord. Vackra ord är inte sanna, sanna ord är inte vackra.

Bränna alla cash, säga upp dig från jobbet, berätta för svärmor vad du tycker om henne?

Omoget, snarare än akut döende.

Annars bra tänkt

1. Absolut inte!

2. -
3. Svår fråga. Känns som att man blir nedtryckt hela tiden. Om inte av andra, så av sig själv. Man orkar inte vara på topp varje dag, och då blir "the good days" ganska triviala och måttfulla. Med tanke på hur pissigt livet kan vara, är det bara skönt när saker och ting rullar på i rätt riktning, och jag orkar inte anstränga mig för äventyr eller utmaningar.

Jävligt synd det där. Men någonting starkt och svårbrytbart håller en tillbaka.


EDIT: Men någon dag...NÅGON DAG..då jävlar!

Ja.

Tänker man för mycket på morgondagen, eller gårdagen, så glömmer man lätt att leva i nuet. Ska man anpassa nuet efter framtiden så skjuter man bara upp livet. Jag har aldrig, vad jag kan minnas, låtit bli att göra något jag velat göra när jag haft möjligheten. Varför skulle man göra något så dumt? Faktum är att varje dag kan vara den sista, och vad fan är det för mening med att ångra att man inte gjort något?

Varför jag började leva så är nog för att jag har funnit mig i situationer där jag lika gärna kunnat dött, och har inte tyckt att det kännts vidare allvarligt. Jag kunde dött, men jag lever ju. Alltså ingen skada skedd. Då får man vara med och uppleva det som de flesta bara drömmer om, eller filosoferar om som i den här tråden. Skiter man helt enkelt i att frukta döden så får man uppleva livet ur "extrema" synvinklar.

Kanske låter dumt, men det har blivit en vana. Jag reflekterar inte ens över varför. Lev det liv du älskar och älska det liv du lever.

1. Lever ni varje dag som om det vore den sista?
Nope

3. Om ni inte gör det. Varför gör ni inte det?
För att det är omöjligt utan att vara ekonomiskt oberoende.

Vet inte riktigt om jag kan säga att jag lever varje dag som om det vore min sista, då morgondagen oftast finns där någonstans. Jag är som person väldigt oplanerad och impulsiv. Jag har väldigt svårt att planera saker och ting någon dag framåt och om jag inte känner för att göra någonting jag egentligen "måste" göra en dag, skiter jag i det.

Varje dag gör jag sådant jag tycker är kul, vilket är prioritering ett för mig. Om något "måste" ligger i vägen väljer jag det roliga. Har alltid fått höra att jag tar för lätt på livet och allt vad det innebär, och då främst ur en negativ synvinkel.

1. Absolut inte varje dag, men så nog fan har det blivit ändringar på sistone sedan man upptäckt att hela ens vardag bygger på rutiner.

Vad som orsakade det? En rejäl smäll inom det sociala livet.

Tar dagen som den kommer nu och sparar pengar till roliga aktiviteter. Som någon nämnde tidigare, man är ju inte ekonomiskt oberoende.

En annan intressant tanke istället för att tänka sig att det är ens sista dag och att man ska leva den så är att tänka sig att man precis träffat sin läkare och fått diagnos på en dödlig sjukdom som ger dig ett par månader till.

Tänk er stiga ut ur den läkarmottagningen den dagen, tror själv man aldrig skulle känna sig så levande som man gör just då. I alla fall inte jag.