Jag och min lillebror

Jag är 19 år, har en lille bror som ska fylla 15 i år.

När vi var riktigt små så ska jag ha varit en jättebra storebror, som tog han dom honom och verkligen gjorde livet roligt för honom.

Senare blev det lite mer konflikter, vi bråkade ibland, som bröder gör.

När jag var ca 14 år så gick mina föräldrar skilda vägar vilket var väldigt jobbigt för mig, jag orkade inte hålla uppe allt. Utåt, i skolan etc så var jag som vanligt, höll huvudet högt. Men när jag kom hem föll allt ihop och min lillebror fick ta så mycket av alla mina känslor eftersom att jag inte fick ut de "ute".

Jag förstår nu i efterhand att jag borde varit där för honom, stöttat honom och vara en bra förebild, inte bråka en massa med honom och vara jobbig. Jag skäms något otroligt. i samma veva som skilsmässan så berättade mamma att min bror sagt "*mittnamn*, han tycker inte om mig..." jag bröt ihop och jag förlåter mig aldrig för vad jag gjorde, eller snarare vad jag inte gjorde. Givetvis måste det varit lika tufft för honom det här med skilsmässan, men jag gjorde nog helvetet ännu jävligare för honom genom att stöta bort honom och ha en dum attityd som fan

Jag har försökt bättra mig, trots att vi båda börjar komma upp i åldrarna så bråkar vi endel, inte speciellt seriöst men jag finns nog inte där för honom på det sättet som jag borde.

Min bror har ett lite sämre självförtroende, han är inte fet och mobbad, men på gränsen till små-mullig och har nog mer kompisar på online-spel än i verkligheten, jag är något av en motsats. Jag har det väldigt lätt i skolan, ser bra ut, massor av kompisar, haft flera flickvänner etc. Jag tror att han känner sig underlägsen och jag klarar liksom inte av att vara den där bra brorsan jag vill vara, jag älskar ju min lillebror men jag lyckas bara inte.

Så hur kan jag bli en bättre bror? Och rent konkret, vad ska jag göra annorlunda? alla tips är välkomna!

Hur kan jag göra för att höja han självförtroende och göra vår relation bättre? Tänkte att han ska få vara med oss "äldre"och festa om några år, men tills dess, hur kan jag få honom att känna sig stolt över mig eller vad man ska säga?

Blev en flummig text nu, reserverar mig för stavfel och dåliga formuleringar, ville bara få detta ur mig!

Om du verkligen känner dig ledsen över att du inte fanns mer för honom efter skilsmässan så kanske du borde prata ut med honom om det, och berättade att du ångrar dig?

Sen hur ni ska komma närmare varandra, försök att vara mer öppen med honom och berätta lite om känslor osv, umgås mer, ta med han på någon roadtrip bara du och han

Har varit i en väldigt snarlik situation som dig, och lyckats med precis den "Vändningen" du eftersträvar
Skicka ett Pm om du vill snacka lite!
har inte tid att skriva mer än såhär nu men hjälper/stöttar dig mer än gärna imorgon!

Ta med honom på bio med dina polare någongång, låt honom få känna sig accepterad utav dina kompisar. Ta med honom på fester som du själv skrev men kanske inte nu när han är 15 dock..

Försök skämta med honom, och var en snäll bror. Typ köp nån present till honom helt random ett nytt datorspel kanske inte är helt fel att få sådär spontant.

Du har förstört er relation, du måste bygga upp den igen. Men försök inte lägga för mycket energi på att du "måste" bygga upp den, gör det som en rolig grej att du verkligen vill komma närmare din bror. Jobba inte med att försöka "vinna" hans tilit varje dag då kommer du antagligen klassas som psyko/dryg som fan.

Du kan ju också börja med att sätta dig ner och be om ursäkt för ditt förgågna beteende mot honom, säg att du hade det väldigt tufft och att det inte var meningen att det skulle gå ut över honom.. Ta med honom på stan och handla kläder och käka tillsammans.

Det viktigaste är att du börjar prata med honom, fråga/berätta om flickvänner, skämta, ha kul, lira tv/datorspel tillsammans.

Jag ber om ursäkt för en flummig text, men skller detta på tröttheten :P

Lycka till! Det kommer säkerligen ta lite tid innan ni kommer bli riktigt thighta, men ta det lugnt bara det kommer

/ Matzz

För några år sedan var jag princip i exakt samma situation som du (Jag var i detta fallet lillebror) men då var inte denna skilsmässa inräknad.

En personlig konflikt hade inträffat mellan mig och min bror, vi gled isär varandra. Han skaffade flickvän, hade massa planer för livet och framtiden. Själv satt jag på kvällarna, lirade cs men gick ibland ut med kompisar. Jag kunde flera fredagskvällar sitta hemma och gråta för att jag var avundsjuk på min bror därför att hans liv verkade så extremt kul medan mitt liv bara rann iväg..

Så här kunde jag inte ha det längre tänkte jag och valde att ta upp det här med min bror och prata igenom alla problemen. Efter denna kväll har vi knappt haft några seriösare konflikter och vi umgås med varandra flera gånger i veckan.

Det som jag verkligen uppskattar är de spontana sakerna min bror gör för mig som när han frågar om jag vill följa med ut på bio, eller hänga med ut på en joggingtur eller bara dra ut och skejta.

Så mina tips är att

1. Prata igenom problemen med din bror, allting som båda går och bär på om varandra ska ni få ut ur era huvuden
2. Börja göra lite simpla saker med honom som att gå ut på en promenad eller dra in till stan och gå på bio
3. Försök att komma överens så bra som möjligt, prata med varandra om hur ni ska lösa konflikter eller svartsjuka m.m
   
   Önskar dig all lycka och skicka iväg ett PM om du vill snacka, har mååånga erfarenheter av detta

(Är riktigt trött så jag får ursäkta om texten blev osammanhängande eller flummig)

Jag kan bara säga, din bror är en del av dig.
Glömm han aldrig när du blir äldre, kom ihåg vem han och du är.
Om det går bra för dig och illa för din bror SKA du göra allt du kan.

Jag gjorde inte allt jag kunde och förlorade min bror.

Gör inte samma misstag.

Du vill inte sitta och vara ledsen efteråt...

Tack för alla svaren!

Angående det här med att snacka med honom om skilsmässan. Jag har gjort ett tafatt försök tidigare, för kanske två år sedan. Eller tafatt och tafatt, jag gjorde ett försök och bad om ursäkt utan att på något sätt skämta om det/vara ironisk, men vi har inte så mycket samtal över sånt. Så det blev en rätt konstig situation och brorsan liksom avfärdade det hela och bara sa att "nej nej men det är lugnt" ungefär.

Är också storebror och känner igen mig lite i det där. När man tittar i backspegeln vissa gånger så känner man sig bra taskig!! Framförallt när det är tillfällen då man inte ställt upp, inte orkat vara med honom eller gullat med någon brud istället för att laga mat åt honom etc..

Tycker du ska prata med honom. Säg att du är väldigt ledsen över att du tog ut din frustration på honom och att du från och med nu ska vara en bra bror som han kan se upp till och be om råd.
Jag tror man är tillräckligt mogen för ett sånt samtal i den åldern.


Det du vill göra är att skapa en relation där han ser upp till dig och inte ser dig som en konkurrent eller ett hinder. Om han tar något på ditt rum så ska det inte starta ett stort weekend-gräl utan du ska säga typ "Om du vill låna något av mig så har jag inget emot det, bara du frågar mig först".

Att vara en bra bror är väldigt svårt, eftersom man har ett eget liv fullt av händelser och inte är lika vis av livserfarenhet som föräldrarna så får man göra så gott man kan.

Berätta även för honom att om han någonsin behöver hjälp så finns du alltid där för honom - i vått och torrt. Att ni inte stöttade varandra under skilsmässan var lite "det ultimata testet", han tror nog inte att han kan räkna med dig när worst comes to worst.

Jag förstår verkligen inte problemet. Mår du dåligt över det så sätt dej och prata igenom allt med honom.

Hur gamla är ni nu?


Jag är själv storebror och har alltid försökt vara så bra jag kan. Är ju inte så svårt då det är ditt blod det handlar om. Jag har även en storebror som har vart lika mycket där för mej som jag varit för honom.

Jag står ingen närmare än jag gör med mina bröder. Det är din familj, ditt blod! Vårda det för fan! Fixa ihop han med någon av dina tjej kompisar. Bjud med han på fester (beroende på åldern, avvaktar svar) och se dej som hans kompis. Inte enbart hans bror. Jag umgås med mina bröder grymt mycket och vi har så kul som man inte har med någon annan.

Utanför ämnet, ett exempel. Idag jobbar han 13 timmar och jag sitter vid han och väntar. Har fixat grymt röka och ska dra på bolaget efter lite sprit. Finns god mat då han kommer hem och en färdigrullad.

Ta hand om era familjer <3

+1 Fan vad glad jag blev av att läsa det där

Jag gjorde ocksa en gang det medvetna valet att vara ett bättre syskon till min lillebror. Nu var jag inte jättetaskig mot honom fran början men jag kunde reta honom sa in i norden, visste var alla knappar satt och lät sällan bli att dra till med det som skulle störa honom allra mest. Nagonstans när jag var 13-14 insag jag vilket arsel jag var och försökte bli snäll. Därifran till att ha en bra syskonrelation har jag insett att man maste jobba lite pa det, bara för att vi har samma föräldrar betyder det ju inte att allt blir perfekt utan lite insats. Nu när vi är vuxna sen ett tag har jag insett att lillebror är en cool katt som jag är mycket glad över att känna!

Sa, on behalf of mänskligheten, tack för att ännu en syskonrelation lappas ihop istället för inte.

Rent konkret, du har nu bett om ursäkt och nu är det bara att se framat. Gör grejer med lillebror, bion som de ovan föreslar är ett bra förslag. Om du och dina polare gör nagot som inte involverar supande, ta med och instruera polarna att inkludera honom. Din lillebror kanske tycker det känns skumt och intensivt att bara hänga och tala om painful känslor fran det förflutna sa se till att ha aktiviteter mellan er sa lär ni känna varandra i lite lagom takt. Ni tror kanske att ni känner varandra för att ni växt upp tillsammans men just nu vet ni nog bara hur ni är i familjekontexten. Lillebror har ocksa turen att ha en storebror som är beredd att berätta hur saker och ting funkar i den här världen; hur man börjar prata med tjejer, hur man beter sig pa restaurang, vad händer pa en nattklubb, hur man klär sig var etc. Just nu är han nog för blyg för att fraga, 15-aringar är awkward, men om du börjar finnas till lite grann i hans vardag och han börjar lita pa dig ska du tro att han är tacksam. Som 19-aring vet du inte heller sa mycket om hur livet funkar men när du är 25 kommer du att ha bättre aning och kunna rädda honom fran onödigheter. När han är 25 kommer han att berätta för 30-ariga dig hur ungdomen av idag (da) fungerar och ge dig bra musiktips.

Härligt att man glädjer någon! Om du inte var ironisk.

Men seriöst ts. Visst, ni kanske inte har några gemensamma intressen! Han spelar dator hela dagarna och du är cool, omtyckt i skolan och umgås med kompisar hela tiden. Sätt er ner och ta några bira (om åldern stämmer fortfarande) och gråt ut, bråka, slå på varandra - Krama sen varandra och säg att ni älskar varandra och att ni alltid ska finnas där för den andre.

Peace!

EDIT* Som jag sa förut - Se dej som hans kompis och inte enbart hans bror! Alla behöver inte alltid en storebror som finns där. För ni/vi är jävligt jobbiga ibland så då kan man lätt dra sej undan. Men vi/ni alla behöver alltid en nära vän för tusan.