Har fantasin verkligen inga gränser?

"Fantasin har inga gränser" och "Bara din fantasi sätter gränserna", två uttryck som vi kanske alla har hört. Wannabe hobby filosof som man är så har jag börjat fundera på om det verkligen stämmer.
Kan man verkligen fantisera om vad som helst? Finns det ändå en gräns någonstans? Är vi helt enkelt uppväxta med tron att det inga gränser existrerar, och är därmed övertygade om att så är fallet?

Langa hit eran syn på saken! Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro

Saker som människans hjärna aldrig kommer kunna uppfatta eller förstå är ju omöjliga att även fantisera om. T.ex. kommer du aldrig att kunna fantisera fyrdimensionellt då människans hjärna bara uppfattar tre dimensioner. Men allt som går att tänka sig är väl per definition möjligt att fantisera om... Gränser finns det dock.

Det finns saker som vi kan fantisera om men inte kan föreställa oss. T.ex som en fjärde dimension eller färger som ligger utanför vårat synspektrum, oändlighet osv.

Vi kan ju fantisera om allt som vi ser som möjligt eller saker som är inom fysiska lagar. det som är utanför som vi aldrig hörts talas om T.ex färger... Men om vi får idéen av att den finns kan vi väl fantisera om den?

Har man livlig fantasi är man kanske benägen att säga nej men det känns självklart att vår biologiska organisms fantasi har gränser. Tänker vi på ramarna för verkligheten som tidigare postare nämnt och om man kan föreställa sig en rumtid som krackelerar eller tex vatten utan ytspänning så kanske kan man definiera det som iaf nära gränslöst fast kanske är man då bara en liten bit på väg...?

Jag antar att det finns vissa gränser för vad man kan fantisera om, T.ex: universums utbredning.
Men det finns ju mycket saker som kan hända i fantasin som inte är möjliga att hända "på riktigt".
Senare kan man ju börja diskutera vad som är fantasi och vad som är på riktigt, med det är en annan fråga.
/m

Ja, man kan inte tänka på ingenting, då det är helt omöjligt att föreställa sig då vi är existens och således riktas alltid tanken mot någonting, de kan aldrig riktas mot ingenting, utan kan endast föreställa sig frånvaro av ting, men likaså är det fortfarande någonting. Tankar är någonting och kan aldrig vara ingenting, tanken om en tanke är en tanke och således är tanken om ingenting någonting och cirkeln är sluten.

Fantasi är ju ej ett ämne så som Geografi, Matematik eller Pappslöjd.
Möjligtvis i någon mening kopplad till Filosofi (?).
Fantasin är ju individuellt knuten till varje enskild person.
Somliga individer saknar förmåga att fantasera - andra har en livlig och obegränsad.
Själv har jag inga problem med att fantisera om fyra dimensioner.
Inte heller om en miljard sådana och om det kniper - ej heller ett oändligt antal...

Edit : Det torde dock vara till gagn om individen kan skilja på
på sina egna fantasier och den så kallade verkligheten...

Jaadu, det är en intressant fråga du tar upp. För de som säger att det inte är speciellt kopplat till filosofi så verkar de inte ha tänkte till ordentligt.

Vad är fantasi? Fantasi är ideer. Otaliga filosofer har ju försökt att lägga ner gränserna till vad vi kan tänka oss och inte. Kants critique of pure reason t.ex. Descarts tyckte sig ha bevisat guds existens efter att ha bevisat hur människan inte kan komma på ideen om gud av sig själv. Så jodå det finns gränser och om du är intresserad kan jag rekommendera Descartes meditationer.

Nej fantasin har tydliga gränser. I alla fall så som jag ser det och jag skulle gärna bli motbevisad men våran fantasi sträcker sig bara så långt till våra referenser. Allt du kan fantisera är bara bilder eller saker som du sett förut och du är helt oförmögen att hitta på själv.

Testa själv bara, blunda och tänk dig något som inte existerar eller pratats om förut, tänk en helt ny färg eller en helt sak som inte besitter ramar som redan finns. Tänk dig en helt ny dimension med helt nya saker. Allt du fantiserar finns redan. Alla mönster som du bildar finns redan. Du har sett det förut.

Men det betyder inte att fantasin är låst för det utan den kan lära sig att uppfatta nya saker. sakerna måste bara hittas på först.

Det är lite som ifall alla människor och andra levande ting hade fötts blinda utan ögon. Färg hade plötsligt inte existerat och det skulle säkerligen vara omöjligt att ens tänka i färg, fantisera i färg.

Detta var ju intressant! Jag har tydligen ej haft fantasi nog, att tänka i dessa banor.
Det här får jag grunna vidare på och kanske återkomma. mvh.

klart man kan fantisera om helt andra dimensioner, varför skulle det inte gå? vad är en 'dimension' överhuvudtaget? om du menar nya världar så fantiserar vi om i stort sett varje natt, en del världar jag fantiserat ihop har väldigt haft konstiga fysiska lagar.

hur blinda fantiserar (födda blinda) kan vi inte veta och dom kan inte berätta det för oss, så det är helt möjligt att dom kan fantisera ihop färger rent mentalt men dom skulle ändå inte kunna förmedla det på ett tillfredsställande vis.