Citat:
Ursprungligen postat av Cineasten
Vad är det för nytta med utbildningen om den är föräldrad eller felaktig? Fullkomligt meningslös m.a.o. Självdisciplin att utföra meningslösa uppgifter som inte är till någon som helst nytta för någon? Kan man inte lägga sin tid på något bättre?
Bumpar för att instämma!
Vidare tror jag att man kan hitta förklaringar till inställningen som ju faktisk de flesta har till akademiska studier (dvs att det allt som oftast är bra). Tre huvudförklaringar (utan att på något sätt förringa kunskap och bildning!):
INDIVID:
En individ som tar sin examen skiljer sig sedan från dem som inte gjort detsamma. Individen kanske får sitt jobb på grund av detta. Andra människor, som saknar en examen, är utestängda från den delen av arbetsmarknaden. Individen har således ingen som helst anledning att ifrågasätta hur relevant dennes utbildning egentligen är för nämnda yrke, utan inser ganska fort att h*n nu kan göra karriär. Finns det någon som helst anledning, förutom dåligt samvete, till att h*n bör ifrågasätta utbildningens relevans? Jobbet är ju kirrat, så varför? Individens familj och släktingar är dessutom väldigt stolta över individen. Individen är numera "högutbildad". Ska individen rycka på axlarna och säga "det var väl inget"?
SAMHÄLLE:
I sverige är högskole- och universitetsutbildningar offentligfinasierade, dvs. med skattemedel. Det är därför "gratis" att utbilda sig. När det kommer till reell kompetens är det således inte bara just kompetensen som spelar roll. Samhället måste få avkastning på det investerade kapitalet, dvs. kostnaden för den utbildade individen. T ex har det kostat 250.000 kr att utbilda en person (A) och 0 kr att utbilda en person (B) kostar arbetslösheten mer för person (A). H*n ska alltså komma i anställning i första hand och detta gäller givetvis så länge antalet högutbildade överstiger marknadens behov.
Vidare finns det tredje perspektivet, som i o f s kan anses tillhöra Samhälle/Makro:
Högskolorna får betalt per student. Dels får man betalt för antalet studerande per år, dels får man extra betalt för varje heltidsstudent som uppfyller kraven, dvs. 60 högskolepoäng per år. Det finns ingen som helst anledning för högskolor och universitet att ifrågasätta sin egen legitimitet och riskera förlora viktiga bidrag (som tryggar samtliga anställda, organisationens fortlevnad och utveckling osv.)
SLUTSATS: Det kommer inte att ske något ifrågasättande av akademiska studiers relevans inom snar framtid. Tyvärr, för enligt min mening har socialdemokratins mål om 50 % högskoleutbildade eskalerat i någon slags utbildningshets de senaste åren. Studentkvalitén sjunker stadigt, men det finns liksom inget intresse att göra något åt detta. Alltjämt bygger man vidare på klassamhället där somliga utestängs och andra ges tillträde (till arbetsmarknaden) på villkor som saknar solid grund.
Undantag finns, som alltid, där akademisk utbildning är och bör vara obligatorisk: Läkare t ex, så ingen behöver bemöda sig med att anklaga mig för att vara "anti-akademiker". Jag menar bara, att innebörden av ordet akademiker har förändrats radikalt, utan att samhället riktigt hänger med. Numera erbjuder BTH undersköterskeutbildning (120 hp) och Örebro universitet erbjuder Kyrkvaktmästarutbildning (120 hp). Vad händer med duktiga människor som önskar arbeta med dessa yrken, men saknar examen? Måste de också bli AKADEMIKER?
Kom gärna med fler inlägg i denna intressanta tråd! Har jag rätt/fel?