2011-05-15, 14:34
#1
Gud vad jag blir irriterad på folks ibland generella feghet, själviskhet och oförståelse för situationens helthet. Kort och gott småsinthet. På internet blir detta ännu mer uppenbart och genomträngande hos vissa personer än i det verkliga livet.
Bara om du tipsar någon om något på ett forum som går emot vad denna person från början ville/yttrade sig om eller anmärker om någon sak de gjorde fel så kan det gå bak 10 gånger på dig.
Detta inlägg kommer att vara lite nördigt just för att jag inte vill ta upp exempel ur det riktiga livet med risk för att någon känner igen sig mer än nödvändigt och blir ännu mer småsint. Ursäkta för nördtonen. Jag ska försöka skriva det på ett sätt så att alla kan förstå det. Nedan tar jag även upp ett exempel ur ett TV program.
Spelade nu senast en omgång Free For All i Starcraft 2. I Free For All spelar man 1 mot 1 mot 1 mot 1.
Generellt brukar man sitta där och nöta i sin lilla bas och expandera och expandera och striderna börjar först när någon annan inte har någon plats kvar att expandera på. I alla fall om man tar det till sin extrem då det ofta finns folk som i alla fall lite lutar åt mitt håll.
Vad jag försöker göra är att få igång spelet lite innan och skapa en roligare atmosfär som gör så att det inte behöver ta 30 minuter innan man går i seriös strid för första gången. Nyss bestämde jag mig istället för att helt bryta mot normen. Jag attackerade direkt en kille (RöD), sänkte han till den milda grad att han var halv-död, bytte och sedan helt dödade en annan (som typiskt nog var helt oförberedd).
Spelare Röd såg då rött på riktigt och bara attackerade mig, konstant. Trots att han borde veta att den enda jag och han inte rört (Spelare Grå, Spelare Blå är alltså död) nog nu är starkare än oss båda. Själv slutade jag attackera röd just för att jag ansåg att det var lite orättvist att bara gå på en.
Jag gör själv så här ofta och även iRL. Jag går väl emot de normer som finns i alla fall när det inte är någon risk. Det var ingen risk alls i det här spelet, det var inte ens rankat. Jag skulle ibland även gå emot det om det var en riktig risk om jag visste att någon mer skullle göra det också. Det går dock att i till exempel i Poker gå emot spelteorin och fortfarande vara rationell just på antagandet att alla följer den och liknande normer vilket är sjukt roligt men sjukt riskabelt.
Vi kan ta ett RL exempel som jag filosoferat mycket om.
TV programmet på SvT 1; Vem Vet mest.
Den uppenbara taktiken där är ju att så snabbt som möjligt försöka slå ut folk och inte skicka frågan vidare till den som har flest lampor. Detta för att det generellt är så att en lampa är mycket mer värd i början av programmet än i slutet. I slutet förvandlas den bara till 10 poäng. Medan att du väntar för länge att ta ut den med en lampa kan förvandlas till att du inte får några poäng alls (åker ut). Visst finns det kanske anledningar till att göra tvärtom (du gissar på att någon är dum i huvet, du vill veta mer om personen och om den kan en viss topic och anser dig vara smart nog att klara dig igenom ändå osv) men egentligen håller det inte.
Trots detta fortsätter människor att vara "rättvisa" och ge frågan till andra och inte bara bomba den personen som först utsatts för en lampförlust. Samtidigt finns det personer som ALDRIG gör det.
Trotsatt det är ett program mest för skoj och chansen att efter veckofinaler och de hundratals spelarna som är med vinna 10 000 kronors priset är minimalt så är folk helt enkelt väldigt småsinta av sig och går efter det som är "taktiskt bäst".
Det är väl det mest "rationella" i båda fallen och folk verkar följan spelteorin utan att förmodligen ens veta att den finns. Det är en förlust för både mig och spelare röd att gå och bråka så tidigt eftersom de två andra spelarna då växer sig starkare medan vi deciminerar varandra.
Men på något sätt hoppas jag att folk förstår att så ej blir fallet om jag går på röd, röd går på grå, grå går på blå och blå går på mig eller att alla går på alla. Därmed blir det mer action och ett roligare spel.
När det gäller programmet Vem vet mest så är det väl lite samma sak. I vissa "Vem vet mest" så lyckas man faktiskt få till detta ekosystem av frågor och det är för mig så vackert att titta på. Spontant så förändras beteendet även av de som först gick på de svaga till att gå på alla och det blir självklart roligare att titta på.
Ibland fastnar dock folk i något helt annat. Ibland så börjar två stycken helt enkelt att skicka frågorna back and forth till varandra gång efter gång. Har båda då bara en lampa kvar och det ej finns någon rationell anledning att byta taktik så fortsätter detta tills ena personen är ute. Då blir jag bara ledsen. Det är höjden av småsinthet medan det andra (att bara gå över de svaga) kanske ändå bara är någon djupt rotad själviskhet.
Är det i genetiken skillnaden ligger (man har ju nyligen upptäckt några genetiska skillnader mellan de som är väldigt nyliberalt inriktade och oss andra till exempel) eller är det uppväxten? Eller är det kanske så att vissa människor helt enkelt inte kan lita på att den andre gör en viss sak om jag gör en viss sak även om vinsten/risken är minimal som i båda fallen.
Hoppas på en god diskussion runt ett väldigt difust ämne.
Hare!
Jag bombar på med fler exempel här under som jag kommer på dem så att folk kanske kan känna igen sig.
Det är även därför jag ogillar att spela Monopol där handel är tillåtet eller Risk där diplomati är tillåtet. Jag gillar och känner ett behov av att spela "rättvist". Spelar jag risk så går jag på allt och alla när jag har chansen och förväntar mig att alla andra också gör det. Det är vänner jag spelar med, jag tycker inte om någon annan mindre än den andre och då målet inte är att skapa det mest framgångsrika landet (där alltså även fred och därför långsiktig diplomati kan vara klokt att använda sig av) utan målet är alltid att förinta den andre så känns den uppenbart falska diplomatin som leder till inget annat än att en tas ut efter den andre bara tröttsam. (Kan dock vara mycket roligare med gömda, hemliga mål som att ta vissa områden eller få x stor armé).
Ett annat spel som nästan bygger på att folk ur tomma intet, ur ingenting, utan att ha karaktärer i förväg kända plötsligt ska börja ogilla eller gilla varandra och hämnas på varandra. Spelet finns på internet i olika former och kallas ofta "Mafia". Jag har verkligen provat detta ett par gånger men ALDRIG fattat vad som är roligt med det. Första rundan är dessutom helt tragisk då det inte finns NÅGOT att bygga på och det är helt enkelt slumpen som avgör vem som röstas ut. Efter det blir det så att folk konstruera småsinta intriger mellan varandra och försöker ta kål på varandra samtidigt som de egentligen försöker få sin sida att vinna. En sida de inte vet vilka som är med på.
Är det kanske jag som är defekt? Jag saknar helt enkelt dessa attribut verkar det som. Jag kan inte leva mig in i Mafia, jag vägrar att spela Risk med "diplomati", jag skulle bli förbannad om någon hela tiden bombade mig med frågor i "Vem vet mest" (då jag inte skulle gjort samma sak mot den personen, förrän det blir uppenbart att hxn vill ha ut mig) och undviker FFA spel på Starcraft på grund av anledningen ovan.
Bara om du tipsar någon om något på ett forum som går emot vad denna person från början ville/yttrade sig om eller anmärker om någon sak de gjorde fel så kan det gå bak 10 gånger på dig.
Detta inlägg kommer att vara lite nördigt just för att jag inte vill ta upp exempel ur det riktiga livet med risk för att någon känner igen sig mer än nödvändigt och blir ännu mer småsint. Ursäkta för nördtonen. Jag ska försöka skriva det på ett sätt så att alla kan förstå det. Nedan tar jag även upp ett exempel ur ett TV program.
Spelade nu senast en omgång Free For All i Starcraft 2. I Free For All spelar man 1 mot 1 mot 1 mot 1.
Generellt brukar man sitta där och nöta i sin lilla bas och expandera och expandera och striderna börjar först när någon annan inte har någon plats kvar att expandera på. I alla fall om man tar det till sin extrem då det ofta finns folk som i alla fall lite lutar åt mitt håll.
Vad jag försöker göra är att få igång spelet lite innan och skapa en roligare atmosfär som gör så att det inte behöver ta 30 minuter innan man går i seriös strid för första gången. Nyss bestämde jag mig istället för att helt bryta mot normen. Jag attackerade direkt en kille (RöD), sänkte han till den milda grad att han var halv-död, bytte och sedan helt dödade en annan (som typiskt nog var helt oförberedd).
Spelare Röd såg då rött på riktigt och bara attackerade mig, konstant. Trots att han borde veta att den enda jag och han inte rört (Spelare Grå, Spelare Blå är alltså död) nog nu är starkare än oss båda. Själv slutade jag attackera röd just för att jag ansåg att det var lite orättvist att bara gå på en.
Jag gör själv så här ofta och även iRL. Jag går väl emot de normer som finns i alla fall när det inte är någon risk. Det var ingen risk alls i det här spelet, det var inte ens rankat. Jag skulle ibland även gå emot det om det var en riktig risk om jag visste att någon mer skullle göra det också. Det går dock att i till exempel i Poker gå emot spelteorin och fortfarande vara rationell just på antagandet att alla följer den och liknande normer vilket är sjukt roligt men sjukt riskabelt.
Vi kan ta ett RL exempel som jag filosoferat mycket om.
TV programmet på SvT 1; Vem Vet mest.
Den uppenbara taktiken där är ju att så snabbt som möjligt försöka slå ut folk och inte skicka frågan vidare till den som har flest lampor. Detta för att det generellt är så att en lampa är mycket mer värd i början av programmet än i slutet. I slutet förvandlas den bara till 10 poäng. Medan att du väntar för länge att ta ut den med en lampa kan förvandlas till att du inte får några poäng alls (åker ut). Visst finns det kanske anledningar till att göra tvärtom (du gissar på att någon är dum i huvet, du vill veta mer om personen och om den kan en viss topic och anser dig vara smart nog att klara dig igenom ändå osv) men egentligen håller det inte.
Trots detta fortsätter människor att vara "rättvisa" och ge frågan till andra och inte bara bomba den personen som först utsatts för en lampförlust. Samtidigt finns det personer som ALDRIG gör det.
Trotsatt det är ett program mest för skoj och chansen att efter veckofinaler och de hundratals spelarna som är med vinna 10 000 kronors priset är minimalt så är folk helt enkelt väldigt småsinta av sig och går efter det som är "taktiskt bäst".
Det är väl det mest "rationella" i båda fallen och folk verkar följan spelteorin utan att förmodligen ens veta att den finns. Det är en förlust för både mig och spelare röd att gå och bråka så tidigt eftersom de två andra spelarna då växer sig starkare medan vi deciminerar varandra.
Men på något sätt hoppas jag att folk förstår att så ej blir fallet om jag går på röd, röd går på grå, grå går på blå och blå går på mig eller att alla går på alla. Därmed blir det mer action och ett roligare spel.
När det gäller programmet Vem vet mest så är det väl lite samma sak. I vissa "Vem vet mest" så lyckas man faktiskt få till detta ekosystem av frågor och det är för mig så vackert att titta på. Spontant så förändras beteendet även av de som först gick på de svaga till att gå på alla och det blir självklart roligare att titta på.
Ibland fastnar dock folk i något helt annat. Ibland så börjar två stycken helt enkelt att skicka frågorna back and forth till varandra gång efter gång. Har båda då bara en lampa kvar och det ej finns någon rationell anledning att byta taktik så fortsätter detta tills ena personen är ute. Då blir jag bara ledsen. Det är höjden av småsinthet medan det andra (att bara gå över de svaga) kanske ändå bara är någon djupt rotad själviskhet.
Är det i genetiken skillnaden ligger (man har ju nyligen upptäckt några genetiska skillnader mellan de som är väldigt nyliberalt inriktade och oss andra till exempel) eller är det uppväxten? Eller är det kanske så att vissa människor helt enkelt inte kan lita på att den andre gör en viss sak om jag gör en viss sak även om vinsten/risken är minimal som i båda fallen.
Hoppas på en god diskussion runt ett väldigt difust ämne.
Hare!
Jag bombar på med fler exempel här under som jag kommer på dem så att folk kanske kan känna igen sig.
Det är även därför jag ogillar att spela Monopol där handel är tillåtet eller Risk där diplomati är tillåtet. Jag gillar och känner ett behov av att spela "rättvist". Spelar jag risk så går jag på allt och alla när jag har chansen och förväntar mig att alla andra också gör det. Det är vänner jag spelar med, jag tycker inte om någon annan mindre än den andre och då målet inte är att skapa det mest framgångsrika landet (där alltså även fred och därför långsiktig diplomati kan vara klokt att använda sig av) utan målet är alltid att förinta den andre så känns den uppenbart falska diplomatin som leder till inget annat än att en tas ut efter den andre bara tröttsam. (Kan dock vara mycket roligare med gömda, hemliga mål som att ta vissa områden eller få x stor armé).
Ett annat spel som nästan bygger på att folk ur tomma intet, ur ingenting, utan att ha karaktärer i förväg kända plötsligt ska börja ogilla eller gilla varandra och hämnas på varandra. Spelet finns på internet i olika former och kallas ofta "Mafia". Jag har verkligen provat detta ett par gånger men ALDRIG fattat vad som är roligt med det. Första rundan är dessutom helt tragisk då det inte finns NÅGOT att bygga på och det är helt enkelt slumpen som avgör vem som röstas ut. Efter det blir det så att folk konstruera småsinta intriger mellan varandra och försöker ta kål på varandra samtidigt som de egentligen försöker få sin sida att vinna. En sida de inte vet vilka som är med på.
Är det kanske jag som är defekt? Jag saknar helt enkelt dessa attribut verkar det som. Jag kan inte leva mig in i Mafia, jag vägrar att spela Risk med "diplomati", jag skulle bli förbannad om någon hela tiden bombade mig med frågor i "Vem vet mest" (då jag inte skulle gjort samma sak mot den personen, förrän det blir uppenbart att hxn vill ha ut mig) och undviker FFA spel på Starcraft på grund av anledningen ovan.
__________________
Senast redigerad av OrkaPalla 2011-05-15 kl. 15:05.
Senast redigerad av OrkaPalla 2011-05-15 kl. 15:05.
<3