2011-05-11, 23:04
#1
Kära Flashbackare!
Jag har träffat en gift man via en dejtingsite. Vi har bara träffats ett par gånger över lunch och ingenting har "egentligen" hänt. Ännu, ska jag tillägga.
Det var han som kontaktade mig på nätet. Jag brukar rata gifta män, men ha skrev att han var separerat så vi inledde ett mejlande som direkt blev nästan overkligt. Så vi bestämde oss ganska snart för att träffas. Innan vi sågs berättade han att han och hans fru fortfarande bodde ihop men att de levde separata liv och att han de höll på att separera. Han skrev också att han inte var intresserad av att ha något förhållande "vid sidan om".
Vid det här laget var jag så nyfiken på honom att jag kände att jag bara måste få träffa honom att jag gick med på att träffas trots att det var och är mot mina principer att träffa upptagna män.
Den lunchen blev över tre timmar lång. Ingen av oss ville avsluta eftersom det visade sig att vi hade ännu mer gemensamt än vi kunde drömma om innan träffats. Nästa gång vi träffades blev lunchen ännu längre...Det låter fånigt, men det känns för oss båda som om vi vore själsfränder.
Jag vet att om vi träffas mer så kommer jag att bli kär i honom. Kanske är jag det redan.
Han säger att han kommer att skiljas, men jag vet inte när eller ens om det kommer att ske. Jag vet inte om jag är hans språngbräda ut ur ett dött äktenskap eller om jag underlättar för honom att stanna hos sin fru. Men jag vet att jag kan inte leva som den andra kvinnan. Jag kan inte göra mig så illa att jag blir någons älskarinna. Upptagna män är förbjudet område.
Samtidigt vet jag att det är något väldigt speciellt som hänt mellan honom och mig. En del av mig vill vara kvar och hoppas på att det kan bli han och jag på riktigt och en del av mig vill springa så långt från honom som jag bara kan eftersom jag är så rädd för att bli sårad.
Ge mig kloka råd, kära Flashbackare.
Jag har träffat en gift man via en dejtingsite. Vi har bara träffats ett par gånger över lunch och ingenting har "egentligen" hänt. Ännu, ska jag tillägga.
Det var han som kontaktade mig på nätet. Jag brukar rata gifta män, men ha skrev att han var separerat så vi inledde ett mejlande som direkt blev nästan overkligt. Så vi bestämde oss ganska snart för att träffas. Innan vi sågs berättade han att han och hans fru fortfarande bodde ihop men att de levde separata liv och att han de höll på att separera. Han skrev också att han inte var intresserad av att ha något förhållande "vid sidan om".
Vid det här laget var jag så nyfiken på honom att jag kände att jag bara måste få träffa honom att jag gick med på att träffas trots att det var och är mot mina principer att träffa upptagna män.
Den lunchen blev över tre timmar lång. Ingen av oss ville avsluta eftersom det visade sig att vi hade ännu mer gemensamt än vi kunde drömma om innan träffats. Nästa gång vi träffades blev lunchen ännu längre...Det låter fånigt, men det känns för oss båda som om vi vore själsfränder.
Jag vet att om vi träffas mer så kommer jag att bli kär i honom. Kanske är jag det redan.
Han säger att han kommer att skiljas, men jag vet inte när eller ens om det kommer att ske. Jag vet inte om jag är hans språngbräda ut ur ett dött äktenskap eller om jag underlättar för honom att stanna hos sin fru. Men jag vet att jag kan inte leva som den andra kvinnan. Jag kan inte göra mig så illa att jag blir någons älskarinna. Upptagna män är förbjudet område.
Samtidigt vet jag att det är något väldigt speciellt som hänt mellan honom och mig. En del av mig vill vara kvar och hoppas på att det kan bli han och jag på riktigt och en del av mig vill springa så långt från honom som jag bara kan eftersom jag är så rädd för att bli sårad.
Ge mig kloka råd, kära Flashbackare.