Student och lån

Hej!
Studerar just nu men tar studenten i juni.
Får därför in 1050 kronor nu i maj och sedan sista gången i juni.

Jag har ett extrajobb på kvällar och helger och lönen jag får nu den 25e, för april månad ligger på 10000 brutto, dvs. kring 8000 netto plus 1050 = 9050.
Eftersom jag endast jobbat ett färre antal dagar så är lönen helt okej.

Men nu till det jag vill komma till.
Jag har lån och krediter på totalt 11000 kronor (kreditkort och avbetalningar).
Då räknar jag även in ett mobilabonnemang med förhöjd månadsavgift.

Under sommaren kommer jag dels ha kvar jobbet jag har nu, men jobba ganska mycket mer, plus ett annat jobb med helt okej lön.

Det ser inte mörkt ut på något sätt för mig just i dagsläget och jag planerar att betala bort alla skulder under sommaren, är inte direkt någon stor siffra med två jobb, men en rätt stor siffra om man endast lever på studiemedel.

Jag vill betala bort skulderna direkt i början av sommaren (kommer även få tillbaka ett par tusen på skatten i juni), därför att man kanske sitter utan jobb efter sommaren och då är det knappast bra att ha amorteringar varje månad.

Ena jobbet är bara tillgängligt under sommaren, men det andra extraknäcket ser det ut som att jag får behålla även efter sommaren, men man vet aldrig.

Tänker jag rätt? Givetvis är det alltid bra att betala bort sina skulder så snabbt som möjligt, men visst tänker jag rätt ang. detta? Är ju inte direkt kul att sitta med amorteringar varje månad utan någon inkomst alls, har ju inte ens studiebidraget då.

Anledningen till att jag har lite skulder är att jag fick nuvarande extraknäck i april, så innan dess har jag levt på 1050 i månaden, och jag är inte så bra på att hålla min budget. Däremot har jag inga utgifter just nu, förutom mobilräkning och amorteringar.

Tror ni att det kommer lösa sig för mig?

Någon som haft amorteringar och sedan förlorat inkomstkällan? Vad fan gör man då?

Har även en till fråga:
Har hört att efter man tagit studenten och blivit "stor" och inte har någon inkomstkälla/har förlorat den, så måste man ha varit med i Arbetsförmedlingen eller något sådant i två år för att få "underhåll" från deras sida? Stämmer detta? Om man inte har det, och inte hittar sig ett nytt jobb direkt, var får man pengar att leva för annars?

Välkommen att orda!

Om du riskerar att stå utan jobb måste du ha en buffert. Det skulle jag bygga upp innan jag betalade tillbaka lånen faktiskt. Eller bor du hemma? Efter tre månader som inskriven hos Arbetsförmedlingen finns en s k Ung Jobb-garanti, vilket innebär att du får nåt smärre bidrag samt nån åtgärd för att ge dig jobb.

Men hur kommer det sig att du har skulder på 11 000 när du bara går i gymnasiet?

Bor hemma just nu så inga utgifter i mat eller hyra just nu. Ska nog dock ta initiativ till att pynta föräldrar en symbolisk summa för hyra/mat nu när jag har jobb, känns rätt.

En stor del av skulden är såklart mobilabonnemanget med förhöjd månadsavgift, dvs. köpte en telefon med abonnemang. En annan del av skulden är ett kreditkort som jag använt vissa månader när jag stod utan jobb, då inte studiebidraget riktigt räckt de senaste året.

Jag menar, med de två jobb jag har under sommaren kommer jag lätt kunna pynta av alla skulder i början av sommaren. Får dessutom tillbaka 5000 på restskatt.
Självklart sparar jag en del också under sommaren.
Har ett sparkonto där familjemedlemmar under min uppväxt har sparat pengar, samt så sparade jag en hel del på det kontot förra sommaren jag jobbade.

Har aldrig haft ett "riktigt" jobb annat än på sommaren, så den timanställning jag har nu är väldigt skön!

Då förstår jag inte riktigt vad du frågar efter... om du bor hemma och inte behöver betala mat eller hyra är det bara strunta i att köpa saker om du inte har jobb?

Det enda som oroar mig med din situation är om du verkligen kan hantera pengar på ett ansvarsfullt sätt... jag menar, jag har aldrig varit med om någon som har konsumtionsskulder innan de gått ut gymnasiet eller ens flyttat hemifrån. En tusenlapp i månaden måste väl räcka till mobiler, kläder, nöjen och vad du nu har haft för dig, om du dessutom hade ytterligare 8000 de månader du jobbade.

Och hur kommer det sig att du inte lånade av föräldrar/vänner istället för att skaffa kreditskulder?

Hej!
Min undran var från första början bara om jag gjorde rätt som skulle betala tillbaka alla lån osv. direkt i början av sommaren när pengar finns tillgängliga.

Sen ville jag även ha svar på det där med om man förlorar jobbet, vad gör man då osv.

1050 kronor i månaden har inte räckt för mig i alla fall.
Har du en telefon på abonnemang med förhöjd månadsavgift får du räkna i alla fall 300:- på abonnemanget, plus 100-150 kronor i månaden i samtal.

Även om man bor hemma har man utgifter, om än sådana man kan dra in.
Har dock inte haft någon lust att leva riktigt, riktigt snålt för att klara mig, utan tog det kanske dumma beslutet att "låna" lite pengar samt teckna mobilen med abonnemang. Detta gjorde jag för att jag alltid vetat säkert att jag kommer kunna betala tillbaka allt. Ett av jobbet jag kommer ha i sommar sitter jag säkert på och kan jobba där varje sommar jag vill.
Har aldrig lånat mer än att jag har råd med amorteringarna varje månad.

Nu när jag nyss fått timanställning och kanske drar in 8000 efter skatt en inte allt för jobbig månad, så visst, då har jag ju så att jag klarar mig mer än väl, då är mina utgifter väldigt små i förhållande till inkomster. Därför kan jag nu börja betala bort mina lån. Redan nu i maj kommer 60% av "lånen" att försvinna. Det känns bra att kunna reda ut sådant här själv, även om summan från start inte var allt för stor, men för en studerande är den förstås det.

Gillar annars inte lån osv. men vad gör man när man har 1000 spänn i månaden och utgifter för 400-500 i månaden. Då blir det 500 kronor över att "leva" för. Att gå ut för, kanske gå på bio osv. 500 spänn är 125 spänn i veckan, eller 16,7 kronor per dag, varje dag, hela månaden.

Visst kunde jag valt att inte ha den nyaste mobilen eller att inte ringa alls med den.
Visst kunde jag valt att aldrig gå ut med mina vänner.
Aldrig bjuda flickvännen på bio och aldrig heller kunna gå ut och äta med henne.

Dock kändes det inte som det rätta för mig.
Ang. varför jag inte lånade av föräldrar så ville jag inte.
Ville inte att dom skulle se vad jag gjorde med mina pengar.
Av vänner lånar jag inte. Dom hade inte mycket bättre inkomst än mig och det känns i sådant fall onödigt.

Nu kommer det i alla fall att lösa sig för mig och enligt en budget jag själv lagt ihop, betalar jag mina sista skulder den 24 juni!

Jadu. Jag tog själv studenten för ett år sedan och man skaffar själv de utgifter man känner att man har råd med. Själv gillar jag inte heller att extremsnåla men är man student så är man, alla vet att studenter har 1000 spänn i månaden och då är det förståeligt att man inte kan lägga så mycket på nöjen. Jag tror inte din flickvän eller dina vänner skulle tycka du var snål om du hade spenderat mindre.

Själv fick jag en fin mobil i födelsedagspresent (även datorer, resor och andra dyrare saker har jag haft turen att få så jag har väldigt bra förutsättningar) och har ett studentabonnemang utan surf och med gratis sms så min räkning brukar hamna på 25-50 kr i månaden. Sedan hade jag inga nödvändiga utgifter mer än t ex hygienartiklar. Kläder hade jag redan så det räckte. Jag sparade också 400 kr i månaden under gymnasiet, då hade jag några hundra kvar till nöjen. Det var ofta lite tajt men det var det ju för alla så det hade kompisarna och pojkvännen förståelse för. Lösningen när det inte räckte till det jag ville ha eller göra var att "låna från framtiden" - ta de pengar jag behövde från sparkontot och sedan dra in konsumtionen med samma summa nästa månad. Är det inte värt att leva snålt nästa månad ska man inte spendera mer denna månad.

Jättebra att du har fixat budget iaf och att det verkar lösa sig!

Du verkar ha skött dig bra, det glädjer mig!
Nu har jag ju dock inte satt mig "i skiten", om man säger så, så jag är väl inte direkt deprimerad över det.

Alla lever olika.
Jag köpte aldrig något (telefoner, kläder, elektronik osv.) för andras skull, utan för min skull.
Dvs. köpte aldrig för att flasha med och vara "cool", utan köpte för att jag ville ha.
Och självklart var jag inte så dum att låna mer pengar om jag kände att jag inte skulle kunna klara av amorteringarna eller så.

Smart kille i grund och botten helt enkelt, men visst kan det vara dumt att ta lån och krediter när man är så ung, samtidigt är det bra att de flesta kreditkort t.ex. har en ganska låg kredit då du är ung. Många kreditkort kan du inte ens ta.

Jo, det löser sig för mig nu. Och nu vet jag ju även att jag har en relativt stabil inkomst sett mot mina utgifter den närmaste tiden, såvida jag inte får gå från jobbet. Så nu behöver jag inte lånen mer.
Man kan ju se det som att även jag lånade från framtiden, dock med lite ränta samt att jag lånade från min "framtida" lön.
Jämförde alltid räntor osv för att se om det var värt köpet.
Kreditkortet t.ex. hade ingen ränta alls om man betalade beloppet på 1, 3 eller 6 månader, så det var bra.

Känner att den här tråden börjar dö ut, så det kanske är dags att låta den göra det också