För perfekt är världen för slumpen.

Matt 18:12-14

"Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?"


Kanske är jag ett får som någonstans på vägen kommigt bort, gott vilse men som långsamt trevar sig fram, söker och en dag kanske finner vägen till ljuset? Kanske skulle jag kunna säga att jag i detta läge identifierar mig som ett bortkommet får, som söker efter vägledning, som vill bli funnen?

Jag tror att människor i alla tider letat efter det där alldeles särskilda, det där "något" som är så svårt att föreställa sig men när man väl omfamnats utav det får vi inte nog. Själafrid, vägledning och vetskapen om att vara älskad är tre nästan grundläggande begrepp som skapar en människa i en trygg förpackning, med en harmonisk relation till omvärlden, till sig själv och Gud.

Jag behöver egentligen inga bevis för Guds existens uppslängt i ansiktet på mig.
Naturen, människan och hela skapelsen är för perfekt, för välorganiserad och för exakt för att det någonsin skulle kunna vara en slump, eller ett tillfälle. Att växter som producerar syre som i sin tur ger tillgång till allt liv på denna jord kan inte vara en tillfällighet. Att djur skapats för att hålla naturens ballans i shack, kan knappast vara en slump. Att allting i naturen har en liten liten egen del, ett eget litet uppdrag, ett eget syfte, är för fantastiskt för att kunna vara utav en slump.
Allting är skapat som om någon redan satt med de innestående idéerna, en idé eller en väl konstruerad ritning för hur naturen och jorden skall fungera. Om det inte är slumpen, vad är det då? Gud?

Allting har sitt lilla syfte på jorden. De små små insekterna som varsamt traskar ut på grenstammarna, håller både träd och fåglar och andra djur vid liv. Undrar om de vet att de är med om något fantastiskt? Undrar om insekterna vet att de fyller en livsviktig funktion i jordens stora kretslopp?
Men har vi människor någon funktion? Förutom att söka och finna Jesus? Vad ville Gud med oss första gången han skapade oss? Han gav oss möjligheten att rå över alla djur på land och i haven, han gav oss en fri vilja som skiljer oss från djurens existens som enbart lever på skapade och väl inlärda instinkter och impulser. Gud gav oss friheten att kunna välja bort Gud, varför?

Jag söker, har sökt och kommer i fortsättningen att söka tills jag finner det jag söker. Vad jag söker och vad jag kommer att finna vet jag inte. Jag vet bara en sak och det är att världens fulla skapelse är för perfekt för att någonsin kunna vara utav en ren slump. Att påstå något sådant verkar vara en aning dumdristiskt. Men en sak som jag tänkt på är att allting är perfekt, allting förutom människan. Människan är aldrig och kan heller aldrig bli fullkomlig, det säger till och med Jesus. Men Jesus var fullkomlig, han var utan synd - trots att han var människa. Han genomgick alla slags mänskliga faser såsom glädje, sorg, ilska och lidande - men aldrig synd. Synden som nästan ligger synonymt med mänskligheten, den upplevde aldrig Jesus. Mänskligheten är aldrig fullkomlig och synden kan ingen levande människa slingra sig ifrån, men Jesus var utan synd. Kanske är det svaret på frågan - Var och är Jesus Guds son? Att det enda som kan vara mer fullkomligt än sin skapelse är skaparen själv, Gud.
Och då måste ju Jesus, genom enkelt logik, vara Guds son, för han var utan synd.

Tänk så spännande allt blir när man drar ut allting till sin yttersta spetts, kanske vaknar man en dag och finner att allting som jag grubblat på, egentligen bara finns en källa där alla svar finns? Tänk den dagen jag finner att det enda jag behövde göra var att finna Jesus, sen hittar jag svaren på mina frågor? Tänk, skall det vara så enkelt?

om det inte är en slump varför är tillvaron jobbig i så fall ? är gud ond ?
Jag inser att naturen faktiskt är fantastisk det kanske bara är vi i västerlandet som har svårt att vara lyckliga

Nej, Gud är inte ond och faktiskt så upplevde Jesus också tillvaron som jobbig ibland. Det är en mänsklig faktor att uppleva sin tillvaro som jobbig på samma sätt som att vi kan uppleva tillvaron som lycklig.

så du menar att mord o våldtäkt är lixom en viktig del i skapelsens balans ?

obs menar ej på något sätt att vara otrevlig även om jag ifrågasätter

Du vill, alltså, med detta berätta att det inte finns något som kan få dig sluta tro på gud? Mycket underlig inställning måste jag säga.


Växter producerar syre som en biprodukt i fotosyntesen. Djuren har anpassat sig till detta under många miljoner år. Hade växterna producerat senapsgas hade vi andats detta istället. Att allting i naturen har sin plats förklaras enkelt med evolutionen. De djur som INTE har någon plats dör snabbt ut. Kvar blir en skenbar perfektion. Denna perfektion är, dock, aldrig statisk. Så fort nya arter uppstår eller miljöbetingelserna ändras så kommer vissa arter slås ut.


Återigen, evolutionen förklarar detta på ett alldeles utmärkt sätt.


Frågan är snarare: Varför gav naturen oss ett intellekt som söker efter en gud?


Fullständigt lysande att basera hela sin världsbild på en urgammal sagobok! Hela nya testamentet är skrivet av Jesusdyrkare, som inbillade sig att mannen var guds son. Tror fan att de framställer honom som perfekt. Skulle USA's republikaner göra en skrift om George W Bush och lägga den i en tidskapsel så skulle framtidens människor börja dyrka även honom.


Varför är Jesus svaret? Han gav aldrig några förklaringar för hur naturen fungerar. Hur naturen skapades står ju i första mosebok, men det vet du säkert. Varför är dagens kristna så besatta vid Jesus? Visst, han var (sägs det) guds son, men det var ju gud som skapade universum.

Det förvånar mig inte,det måste varit väldigt jobbigt att hänga uppspikad på ett kors

Vad jag menar var att jag ser bevisen själv, med egna ögon. Jag behöver ingen missionär som står bredvid mig och snackar. Jag ser med egna ögon.





Vist är det så, allting flyter förutom de minsta beståndsdelarna. Dessa beståndsdelar finns överallt. Den kan skapa en häst, en gris, ett berg och en människa. Om vi tänker genom ett darwinistiskt synsett så är det som du säger, raser utvecklas, omformas och slås ut helt enligt med naturens förrändringar genom yttre och inre faktorer. Men kanske skapade Gud världen så? Kanske är det skapelsens naturliga väg att gå i detta stora kretslopp?
Jag tror inte att Gud menade att jorden skulle överbefolkas utav den ena eller den andra djurartern. Gud menade inte att djur skulle kväva andra djur därför fann han en ballans. Men Gud skapade människan med fri vilja och se hur det har gott. Kanske skulle han ha skapat oss som slavar under våra instinkter istället, kanske jorden hade mått bättre? men detta är ju också ett bevis på att Gud inte är en tyrann, han vill inte fängsla oss.




Okej, om vi går på din teori, eller darwins teori, så skapades allting genom en lång evolutionsprocess som pågår fortfarande. Men någonstans måste det ju ha börjat, eller hur? En evolution kan ju inte bara starta så där ur tomma intet, någonting måste ju komma ur någonting, inget kan skapas ur ingenting. Vem skapade de encelliga cellerna som är källan i den darwinistiska teorin?
Det tänkte inte Darwin på och det är de som är den kännsligaste punkten i hans resonemang.




Hur gav naturen oss ett intellekt? Genom evolution? Borde inte då alla djur inneha ett intellekt? Skulle inte naturen må bättre om människan var kvar på det stadiet där impulser och instinkter ledde människan genom livet? Varför vill jorden utrota sig själv? Är det inte meningen, genom evolutionen, att jorden skall bli bättre, väl fungerande genom väl utformade raser som perfekt passar in i en miljö där den gör mest nytta? Vad gör människan för nytta?
Ville evolutionen utrota mänskligheten och naturen själv?





Fullständigt lysande att lägga vikt vid en Teori som kan slås sönder utav en enda fråga - vem skapade den första organismen?




Vad jag vet är det ganska stort att säga sig vara Gud son och Gud själv. Inte vem som hälst som går och säger att: Jag är människosonen, jag är vägen och ljuset. Att det sen finns klara bevis på att Jesus verkligen existerade får mig knappast att tvivla på Jesus existens och hans förkunnelse.

Precis min tanke..

Mord och våltäkter är en del utav mänsklig synd, ja.

Jag köper hela ditt resonemang kring att allt detta otroliga inte kan ha skett av en slump. Självklart förändras vår natur via mutationer och påverkan, men steget från ett gasmoln i universum till den otroliga komplexitet som finns idag kan inte ha skett utan någon form av drivkraft - en motor.

Däremot ser jag inte detta som ett bevis för att din religion måste vara sann. Att vi deltar i något stort känns självklart men jag kan inte se kopplingen mellan detta och din tro på Gud och Jesus.

Varför inte vara ödmjuk och säga att vi tror och känner att det finns något större än livet självt?

Vi måste upphöra med att tro att vi har hittat svaren på något som vi med all säkerhet aldrig kommer att få.

Religioner, som ju är skapade av människors egna förutfattade meningar, har orsakat mer elände på jorden än något annat. Detta, om något, är en skymf mot "Gud" (om det nu finns någon sådan).

Med andra ord - de som hänger sig åt en religion distanserar sig ifrån Gud genom att välja förmätenhet istället för ödmjukhet.

Och varför skull det där som är större än livet självt inte vara Gud?
Du vet inte, jag vet inte. Vi går på en massa antaganden och gissningar men vad som skiljer oss är att jag valt att tro. Man kan vara mycket ödmjuk även med tron på Jesus. Vad har ödmjukhet med trosuppfattning att göra?




Nja, vad vi måste upphöra med är att stänga dörrar till olika perspektiv. Bara för att man är kristen så behöver man inte stänga dörren till andra uppfattningar. Jag kan tex hålla med om att Platons idévärld är utav en intressant natur, plus att jag delvis kan ta till mig en del utav Darwins utvecklingslära. Att jag på så sätt hamnar i kollision med den kristna tron tror jag inte men dock håller jag dörrar öppna.



Det är inte Gud som skapat oroligheter, det är människorna som skapat sig oroligheter i Guds namn. Man skall inte belasta dig för att en bedragare oppererar i ditt namn, eller hur?


Utveckla, på vilket sett?

Gun kan teoretiskt sett finnas men jag bedömer sannolikheten som alldeles för låg för att jag skall tro det.

Om han finns är han dessutom en nonsensgubbe som jag undviker att ha att göra med. Om han är en schysst, god och allsmäktigt snubbe så respekterar han detta mitt resonemang.

A win-win situation.