Hör ni kasusböjning i svenskan, nuförtiden?

Det finns åtskilliga trådar som tar upp kasus i svenskan, men här frågar jag om ni hör något av det gamla fyrkasus-systemet i språket idag.

Förslagsvis i dialekterna, men inte nödvändigtvis. Att säga "Jag såg 'na" från ack-formen henna är ju tämligen spritt över landet.

Själv kommer jag från en inavlad dala-byggd och talar en genuin dialekt där man har rätt rik böjning. Dock finns det knappt kvar i det talade språket. Ett undantag är att "gå till gubb-in," dativ från gubb-a .

Min tysklärare nämnde "att gå man ur huse" och "springa till skogs" som exempel på uttryck i vilka de gamla kasusformerna finns kvar i svenskan. Annars kommer jag inte på något.

Ja just det. De är nog också de enda som är riktigt accepterade i rikssvenskan. Fast ja, om man vill så är ju pronomina honom och henne dativformer används som "ackusativ."

Jag har också funderat lite på det här. Är det inte så att kasusböjning idag bara finns i personliga pronomen (förutom i gamla uttryck).

Jag - Mig
Du - Dig
Ni - Er
Han - Honom - Hans
Hon - Henne - Hennes
Vi - Oss
De - Dem
osv.

Fast det finns nog knappast många som skiljer på ackusativ och dativ, och alltså inte skulle kunna säga "Jag gavna bollen".

Genitiv är det även i böjningen till handa (då genitiv pluralis).

Huset stod i ljusan låga?

I dialekter ska det finnas. I stort sett i hela Sverige, exl. södra delen. Den senaste kartläggningen, mig veterligen, är från sjuttiotalet och i den studien verkade kasusböjningen vara i full vigör.

Men jag vet inte hur situationen ser ut idag.

Det finns allt en hel del idiom som konserverar kasus:

... enom till straff och androm till varnagel ...

En varnagel är en spik som skyddar mot onda krafter etc. Principen bakom idiomet är inte helt överspelad.

Det låg väl underförstått i ämnet att regelbunden genitivbildning med -s är så självklar att den inte behöver diskuteras som kvardröjande kasusböjning. Plural genitiv med -a har nämnts som anmärkningsvärd, men vi har också alla gamla fina sammansättningar med »starka« genitiv.

Termen »gatuplanet« för »gatans plan« känns inte särskilt gammeldags eller inavlat.

En dag kommer vi kanske beteckna genitivformer utan apostrof före s:et som arkaiska. Folk kommer att hitta exempel i Språkdatas konkordanser där Jan Guillou skrev genitiv utan apostrof. Nåja, det slarvas en del med genitivapostrof i engelskan, så det kan gå andra vägen också, att både plural och genitiv i engelskan får ett -s rakt av.

Nej det gör det inte. Det tycks slagit rot att sammansättningar med gata ska bli gatu- även om de som bildar dem säkert är omedvetna om att det är gammal genitiv. Kanske har det blivit ett nytt "konstruktivt" (pseudo)kasus.

Fler frusna uttryck till listan (lists):

till sjöss, till havs, till skogs (genitiv) - märk att det är KORT vokal!

salu-hall, tungo-mål, ladu-gård (genitiv)

lagom, understundom, så småningom (dativ pl.)

i sinom tid (dativ sing.)

Man kan ju fråga sig i vilken utsträckning dessa exempel på kasusböjning ska ses som produktiva, vilket de knappast är, även om de för den skull inte slutar att vara exempel på kasus. Men det kanske är lite fel att tala om kasusböjning; det är nog snarare fråga om ett slags "lexikaliserade" kasus, där ljusan, skogs och lagom blivit arbiträra eller halvarbiträra lexem som vilka andra ord som helst. Det som möjligen talar emot detta är att ljus, skog och lag existerar som självständiga ord, och att ändelserna alltså måste vara en böjning som i någon mening är produktiv. Men för att man ska kunna tala om produktiv kasusböjning borde exempelvis till alltid styra genitiv.

För övrigt håller kanske genitiven på att försvinna helt och hållet. Jag tycker att man mer och mer sällan hör t.ex. "mannens arm" utan i stället "armen på mannen" eller något liknande.

Det är kanske en utveckling som syftar till att frigöra -s för plural som i spanska, engelska och ibland i tyska (die Handys).

Vi ska vara glada så länge inte harmoniseringen inom EU påbjuder »armen av mannen«. Förresten, prepositionsgenitiv har en lång väg att vandra. Vilken preposition ska »pappas skor« ha. Skorna på pappa om skorna sitter på, men skorna av pappa när de är avtagna? Vi behöver en försvagad preposition där à la spanska:

los zapatos de papá

Det går inte med »till« för till tar genitiv och då är vi bara tillbaka på ruta 1:

*skorna till farsans

Det är ett viktigt ämne, att inför allmänna valet 2014 få höra var partiledarna står i språkfrågor. Ännu viktigare är att tankesmedjorna som sitter i baksätet på limousinen, bakom tonade glas, rullar ner rutorna så att vi får se vilka som sitter där. Det vore sensationellt om Fredrik Lindström sitter i fel limousin.