Såg att den saknades en tråd om denna fantastiska nobelpristgare. Vad tycker ni om Gabriel García Márquez och vilken bok av honom tycker ni bäst om?
Min första bekantskap med Márquez var hans stora genombrott Hundra år av ensamhet. Boken utspelar sig i Macondo, en liten isolerad by i Colombias träskmark, där vi får följa familjen Buendía som tillsammans med ett tjugotal andra familjer grundade och byggde upp byn med vita stenhus och egna lagar. Först hade jag lite svårt att komma in i romanen, men sedan var det som allt föll på plats och jag tyckte den underbar och magisk. En bok som man kan fly in i när den egna vardag är trist och grå.
En annan bok som ligger varmt om hjärtat är Kärlek i kolerans tid. Den handlar om olycklig kärlek. Om den vackra flickan Fermina Daza som ilsket avvisar friare utan anledning. När den konstigt klädde och tystlåtna Florentino Ariza får syn på henne blir han hjälplöst förälskad och för evigt fast. Han uppvaktar henne på avstånd med serenader och brev. Efter månader av brevväxling tackar hon tillslut ja till äktenskap men ångrar sig igen och avböjer grymt. Istället gifter hon sig med den stilige doktorn Juvenal Urbino, som också han blir avvisad till en början. Det är om deras äktenskap och kärlek som denna mustiga bok handlar om, men också om stackars Florentino som i årtionden väntar på ett nytt tillfälle att få förklara Fermina Daza sin kärlek. Åren går och ålderdomen kommer för dem alla tre - med grånande hår och minnesluckor men kärleken består. Sedan dör Urbino och in på scenen kliver Florentino igen.
García Márquez har en unik berättarteknik med långa meningar som måste läsas långsamt och med eftertanke, som om det vore poesi. Språket är kompakt, mustigt och målande. Böckerna innehåller alltid många sidohistorier, ett myller av personer, landskapsteckningar och starka känsloyttringar som gör att man kan läsa om boken flera gånger och ständigt hitta nya detaljer.
Min första bekantskap med Márquez var hans stora genombrott Hundra år av ensamhet. Boken utspelar sig i Macondo, en liten isolerad by i Colombias träskmark, där vi får följa familjen Buendía som tillsammans med ett tjugotal andra familjer grundade och byggde upp byn med vita stenhus och egna lagar. Först hade jag lite svårt att komma in i romanen, men sedan var det som allt föll på plats och jag tyckte den underbar och magisk. En bok som man kan fly in i när den egna vardag är trist och grå.
En annan bok som ligger varmt om hjärtat är Kärlek i kolerans tid. Den handlar om olycklig kärlek. Om den vackra flickan Fermina Daza som ilsket avvisar friare utan anledning. När den konstigt klädde och tystlåtna Florentino Ariza får syn på henne blir han hjälplöst förälskad och för evigt fast. Han uppvaktar henne på avstånd med serenader och brev. Efter månader av brevväxling tackar hon tillslut ja till äktenskap men ångrar sig igen och avböjer grymt. Istället gifter hon sig med den stilige doktorn Juvenal Urbino, som också han blir avvisad till en början. Det är om deras äktenskap och kärlek som denna mustiga bok handlar om, men också om stackars Florentino som i årtionden väntar på ett nytt tillfälle att få förklara Fermina Daza sin kärlek. Åren går och ålderdomen kommer för dem alla tre - med grånande hår och minnesluckor men kärleken består. Sedan dör Urbino och in på scenen kliver Florentino igen.
García Márquez har en unik berättarteknik med långa meningar som måste läsas långsamt och med eftertanke, som om det vore poesi. Språket är kompakt, mustigt och målande. Böckerna innehåller alltid många sidohistorier, ett myller av personer, landskapsteckningar och starka känsloyttringar som gör att man kan läsa om boken flera gånger och ständigt hitta nya detaljer.