Det här med att hela himlen inte är täckt av stjärnor

Mest beror det på att ögat inte kan se den lilla ljusmängd som når oss från avlägsna stjärnor. Alla stjärnor du kan se med blotta ögat ligger i Vintergatan, och ganska nära oss dessutom.

Rymdens expansion ar anledningen. Vi kan inte se hur langt bort som helst.

Universums ålder spelar in mycket mer än dess expansion och resulterande rödförskjutning.

Ifall man gör antagandet att universum är oändligt stort, att det finns oändligt många stjärnor, så stämmer det väl att varje vald riktning kommer sammanfalla med en stjärnas position. Nu är dock inte universum oändligt gammalt, så enbart de stjärnor som ligger inom en radie av 13.7 miljarder ljusår* har haft möjlighet att skicka ut ljus som kan nå oss.

*Egentligen har universum hunnit expandera sedan födseln så radien på vårat observerbara universum är i verkligheten större.

Du menar väl ändå att vi bara kan se stjärnor inom avståndet 13,7 miljarder ljusår eftersom det är så långt observerbara universum sträcker sig?

OM det finns stjärnor utanför så har deras ljus inte nått oss än.

Nja, egentligen kan vi teoretiskt se ljuskällor som nu befinner sig upp emot 50 miljarder ljusår ifrån oss. De befann sig dock närmare oss när fotonerna skickades iväg, men har hunnit resa bortåt medan ljuset färdats hitåt.

Det finns även en slags "händelsehorisont", och om en ljuskälla befinner sig utanför den så kommer ljuset aldrig att nå oss oavsett hur lång tid vi väntar. Detta p.g.a. att universum expanderar. Om man går tillräckligt långt bort kommer avståndet mellan oss och en annan ljuskälla öka snabbare än ljusets hastighet på grund av rummets expansion, och därmed skulle ljuset aldrig nå oss, även om det "färdas rakt mot oss". Så även om universum är oändligt kommer vi för evigt vara begränsade till att observera en sfär omkring oss med en viss radie (troligtvis under 100 miljarder ljusår om jag minns rätt).
Vi kommer därmed alltid bara kunna se ett begränsat antal ljuskällor. Detta kombinerat med att det krävs att cirka 4 till 9 fotoner når vårt öga inom en tiondels sekund för att vi ska registrera det som ljus och det som nämndes ovan om avtagande ljusstyrka, förklarar varför himlen till största del ser svart ut, och alltid kommer att göra det.

Om universum vore oändligt gammalt så skulle himlen vara tämligen svart, ty stjärnor har ju inte oändlig livslängd.

Den där sfären du pratar om är det observerbara universum. Anledningen till att det har en radie på ~13,7 miljarder ljusår är för att den moderna skapelseteorin anser att universum kom till för 13,7 miljarder år sedan (plus minus 200 miljoner) och om det kom till ljuskällor direkt då så kan deras ljus maximalt ha färdats ungefär ca 13,7 miljarder ljusår.

Och det är sant som du säger att om vi observerar att en stjärna befinner sig t.ex 12 miljarder ljusår bort, så gjorde den ju egentligen det för 12 miljarder år sedan, och är alltså fett mycket längre bort just nu.

Men angående händelsehorisonten hänger jag inte riktigt med på vad du menar.

Som någon sa, det är ljust åt i princip alla håll. Fast det är så rödförskjutet att det bara uppfattas som svag bakgrundsstrålning.
http://upload.wikimedia.org/wikipedi...-radiation.gif

Bara för att vi inte ser ljuset, betyder det inte att det inte finns.

Med en kikare på 10x50 ser betydlig mer än med bara ögonen. För en kikare är bara en mindre modell av ett teleskop om man ska hårddra det. Sedan ser du självklart mycket mer om du befinner dig på en plats med minimala ljusföroreningar.

Om man är intresserad av att beskåda natthimlen är en bra kikare det man först ska investera i.

Rummets expansion och dopplereffekten gör all strålning från avlägsna stjärnor mer rödförskjutet än synligt ljus. Mikrovågsstrålning kommer från alla riktningar och om du kunde se det så skulle hela himlen vara kompakt ljus.

Angående "händelsehorisonten": eftersom Universum expanderar med en viss hastighet, kommer avståndet mellan oss och en avlägsen punkt att öka med tiden. Hur snabbt avståndet mellan oss ökar är proportionellt mot avståndet. Dvs, ett föremål långt ifrån oss ser ut att avlägsna sig från oss snabbare än ett nära, pga expansionen av rummet.
Om en punkt är tillräckligt långt ifrån oss kommer avståndet mellan oss att öka så mycket snabbare än ljuset att något ljus aldrig skulle nå oss. Alltså skulle allting som ligger utanför den "gränsen" vara för evigt bortom räckhåll, då expansionen verkar bli snabbare och snabbare.

För övrigt är "absolut avstånds"-bedömning i universum mycket knepigt, just eftersom att rummet emellan oss ökar. De astronomiska objekt som man observerat som ligger allra längst bort ser ut att vara cirka 13 miljarder ljusår ifrån oss. Detta då ljuset skickades iväg för 13 miljarder ljusår sedan. Men för 13 miljarder ljusår sedan var Universum mindre än 1 miljard år gammalt, och vid denna tidpunkt uppskattar man att objektet befann sig någon enstaka miljard ljusår ifrån oss. Dock så expanderar rummet fort nog för att det skulle ta 13 miljarder år för ljuset att färdas den sträckan. Och idag, då objektet synes befinna sig ca 13 miljarder ljusår bort, är det "egentligen" en bra bit över 30 miljarder ljusår bort, då det hunnit röra sig en god bit sedan ljuset skickades iväg.

Vi kan alltså observera ett föremål som ser ut att befinna sig 13 miljarder ljusår bort, men när ljuset skickades iväg var det endast ~1-4 miljarder ljusår bort, och nu är dess egentliga avstånd 30-40 miljarder ljusår.

Som sagt, lite knepigt med avstånd på kosmologisk skala. Man kan säga att (det observerbara) universum är 13.6 miljarder i radie, då det är detta avstånd den bortre gränsen synes vara på.
Man brukar dock tala om 46 miljarder ljusår, då detta är det egentliga avståndet till de synliga objekt längst ifrån oss.
[/kort offtopic]



Även om all strålning som når oss skulle ligga i frekvenser som vi kunde urskilja med ögat skulle det kräva en hög intensitet för att stjärnhimmelen skulle upplevas som starkt ljus. Frekvens avgör vilken färg ljuset har (om det öht går att se), intensitet (antal fotoner som når ögat) hur starkt det lyser. Pga avstånden och brist på ljuskällor skulle kanske ljuset som når oss ändå vara så svagt att man inte blir bländad av det (sitter dock inte på någon data om exakt mängd strålning som når oss, så ska inte uttala mig alltför mycket).