Skulle livet vara bättre utan den mänskliga rasen?

Bättre för vem frågar du då?
Ja, för djuren. Naturen. För en eventuell gud.

Är inte människan universums avskum snarare än skapelsens krona?

Skulle inte dom flesta av oss må bäst av att människan aldrig hade blivit till, eller att vi snart blir utplånade?

Överväger det lilla goda som vi har åstadkommit allt det dåliga som vi har vältrat oss i från dag ett? (och värre lär det nog bli...)

Absolut. Finns tillochmed en film som handlar om hur jorden skulle bli om vi försvann.

Vad heter den filmen??

Nja. Det bygger ju på att du definierar bättre som mindre lidande, men också mindre glädje.
Skulle världen verkligen vara bättre om ingen fanns där som kunde uppskatta den mer intellektuellt och se det verkliga miraklet liv är?
Om målet är så lite lidande som möjligt skulle ett totalt ingenting vara allra bäst. Djur och natur kommer lida även utan människan.

Människans självmedvetande är helt unikt i naturen, vad vi vet. Synd att gå miste om det, en insekt uppskattar antagligen inte "livet" lika mycket som oss?

Jag säger nej, naturens liv skulle snarare vara bättre utan människan post-industrialism, men innan dess var vi väl relativt skonsamma mot djur och natur. Vi kommer även komma till en punkt i framtiden där vi är totalt i harmoni med allt. Annars kommer vi dö ut, logiskt sett

Det undrar jag också?

Låter ju bra om det verkligen vore så, men en total harmoni mellan människan och allt runtomkring, känns väldigt avlägsen för mig. Hur föreställer du dig en sådan utveckling?

Och givetvis kan du inte veta om en insekt uppskattar livet mer eller mindre än oss.

Det känns avlägset för mig med, och jag vet inte exakt hur vägen dit kommer ske. Men jag är säker på att alternativen är antingen det eller så dör vi ut.

Jag kan inte VETA men jag kan säga till största säkerhet. Det kryllar med studier på genteknik, hjärnaktivitet med mera, och alla säger att insekter inte har något självmedvetande.

'Life After People' — History Channel

Definitivt.

Vänder lite på orden här, och hävdar:

Den mänskliga rasen är bättre liv än det andra livet på vår planet.

Om du med "dåligt" menar att det är till vår fördel och andras nackdel är det inget att skämmas för, alla djur handlar så (utom människor* - som i vissa fall är altruistiska även över artgränserna) - vi är bara bättre på det också.

*Även djur kan självklart vara altruistiska, men alla djur har en överlevnadsinstinkt och kämpar för överlevnad i konkurrens mot andra.

Edit: En eventuell Gud skulle säkerligen ha mindre huvudvärk utan människor dock, men en eventuell Gud skulle nog ha rätt bra koll på detdär.

Människan är det djur med högst utvecklad kognitiva funktioner. Vi har ett mycket rikare sinnesliv än största delen av jordens andra livsformer. Jag tror, att det är nödvändigt med ett självbild och en känsla av självvärd för att uppnå vissa typer av lidande. En guldfisk kan säkert bli stressad, men den kan inte lida. Den har ganska enkelt inte det reflexiva medvetandet som krävs.

De flesta djurarter på jorden är cirka lika smarta eller dummare än guldfiskar. Merparten av djurlivet är insekter. Sedan finns en bra del fiskar och reptiler (de senare är nog mindre till antal). Sedan finns det fåglar, som kan vara ganska intelligenta, särskilt krågfåglar och papegöjer. Jag är inte säker på papegöjpsykologi, men jag skulle nog tro, att de kan lida. De är sociala djur, vissa har högre kognitiva evner, kan känna något som ger sig uttryck som uttråkning och kan skada sig själva om de stressas. De kan nog uppleva en primitiv form av lidande om de misshandlas psykisk, och en form av komplex stress om de misshandlas fysiskt. Krågfåglerna har det antagligen på samma sätt, men då de inte är sociala djur, kan de nog vara svårare att skada psykiskt. Men uttråkas, det kan de nog (min gamla skata ändrade beteende om inte den fick stimuleras).

Många apraser ger sig själva som kännande varelser, och de kan nog uppleva psykisksmärta och traumer som påminner om de, ett människobarn kan. De kan alltså lida komplext.

För nu att komma till frågeställningen: hur många djur tror du verkligen lider på grund av människor? Det är ingen filosofisk frågeställning, då det faktiskt är a posteriori kunskap som måste insamlas.

För att få in något filosofiskt kan vi undersöka vad det krävs för människoskapat lidande, och vidare, vad som krävs för att människoskapat lidande ska vara omoraliskt.

Om en djurart långsamt utplånas på grund av miljöförändringar, tänk på exempel på klockgrodan, som helt utplånats från danska naturen (den finns fortfarande i Sverige, men blir allt sällnare). Även om den dör ut, då skulle inte denna utplåning vara omoralisk därför att klockgrodorna lider under den. De lider inte als. De utplånas långsamt, och de är helt omedvetna om det. Anledningen att det är omoraliskt, enligt vissa, är att det är en art, och att artsrikedom är värdefullt i sig själv.

Vad då med hasselormen, som dog ut från Jylland? Den led knappast heller. Som klockgrodan är den ett paradigmeexempel på hur människan påverkar biodiversiteten. Genom att påverka den botaniska miljön utplånas djurlivet. Men inte led de under det.

Det är endast ganska få djur som misshandlas och lider under människan. Det är de, som fångas in av tjyvjägare. Främst är det i tredje världen, där staterna är svagare, och djurskydd inte ligger högt på dagordningen. Anledningen att det är omoraliskt är just att djur lider (och vissa arter, så som tigraren och bergsgorillan utplånas sakta av detta i samband med miljöpåverkan).

Jag menar inte att det lidande som förorsakas av människan, berättigar slutsatsen att människan moraliskt sett borde utplånas. Då skulle man ha någon sorts utilitaristisk artrikedoms-etik, där artsrikedomen höjs över allt annat. Det känns inte särskilt lockande.

Det är en tanke och ett hopp att klamra sig fast vid. Alltså att vi skulle komma till insikt till slut. Tyvärr hinner vi nog förstöra naturen helt innan dess.