KRIS göra illa sig själv/flickvän för att få ut nått opiatigt.

Jag och min flickvän sitter här små bensade och dricker öl som gick ut förra året och funderar på hur vi skulle kunna få tag på opiater NU! Vi har strulat runt på sub väääldigt länge men nu värkar det väldigt tort i eskilstuna och västerås. Täknte bara på om man kunde bryta nått ben på sig själv eller flickvännen så man får ut ett bar doser så man orkar leta reda på lite mer.

Så vad tror ni? Vilket ben eller ställe är bäst att förstöra så man omelbart får ut stora mänger tramadol eller oxy dolc liknande ja ni förstår ju.

Plz svik min inte nu mina internet pundarpolare.

Piz out Sway3

Scheisse, jag tror faktiskt om du ringer till sjukan, berättar hur det är, så får ni något och sen får ni även en behandling för att sluta efter, låter inte nyttigt för er..

Om inte annat så blir ju detta något alldeles speciellt att berätta för barnbarnen framför brasan på julafton

Jag skulle satsa på att ett hårt hammarslag mor nyckelbenet skulle göra susen men det kan vara drygt att traska runt med armen i mitella ett bra tag för att få lite piller! Annars är det väl bara att susa iväg till en annan stad och köpa där?

Fejka rethosta och få ut lite Cocillana-Etyfin. Men varför inte bara köpa bra grejer på gatan?

För nått år sen när jag var som mest nergången jag någonsin varit hade jag samma tanke när det verkligen var fullständigt torrt i hela staden och man känner gåshuden och paniken långsamt krypa upp längs nacken.. Att på allvar planera skada sig själv tillräckligt för att få någon opiat på akuten.
Som tur var tog jag tillslut mitt förnuft till fånga och sket i det.

Sinnessjukt verkligen, tunga opiater är nog den enda grupp av droger som kan ge ett sånt typ av beroende att när man är riktivgt jävla abstinent kan man utsätta sig själv för i princip vad som helst om det leder till att man blir frisk igen..det är i sig själv nästan ännu farligare än risken att råka ta en OD..

Sjuka substanser..dom tränger sig ända in i benmärgen och tar över ens hjärna. Kommer ihåg en gång när jag kom hem till en kran riktigt sjukligt abstinent och det fanns en till kille där som satt med en helt ny svindyr laptop och frågade på skämt om jag kunde tänka mig att byta den mot min fix som jag satt och kokade upp med skakande händer, och jag kunde helt ärligt aldrig tänka mig det bytet om han varit allvarlig. Sjukt.

lol. Det är inte ens en garanti att ni får ut nå starkare än alvedon. Jag vet en snubbe som kapade fingertoppen av misstag och fick inte ett skit förutom alvedon.

Den mest desperata trådstart jag har läst i mitt liv.

Har du riktig otur blir det som det kan bli för en del; att ni inte får något "rus" över huvud taget utan allt går åt till att dämpa smärtan. Det händer inte alltid eller för alla, men det kan hända.

Men s*t*n så desperat, att ens komma på tanken...


Det finns faktiskt ett antal sådana här trådar. Satt och läste igenom gamla trådar en dag, bland annat var det en kille som på fullt allvar tänkte skjuta sig i foten för att få ut någon opiat...

Jag vet inte riktigt om jag ska tycka synd om sådana här människor eller bara tycka att de är fullständiga idioter. Det är nog lite av varje.

Jag känner igen det där... tyvärr

Har också tänkt tankar på hur man skulle kunna skada sig själv. Oftast kommer de tankarna när jag väntar en abstinens, när jag börjat snåla och vet att "Snart... snart är det slut". Men fan vad surt det skulle vara om man gjorde det och sedan bara fick nåt skit =/

Skulle aldrig heller byta bort om jag bara hade en dos, eller några... spelar inge roll vad det är. Har däremot bytt åt andra hållet Har skrivit om det förr... min älskade kamera som jag sålde för småpengar. Hade sånt jävla flyt som lyckades få råd med en kamera, även om den inte var svindyr. Nästan 4000 kostade den men jag sålde den får typ 570 eller vad det var. Går nåt år så får jag ÄNNU mer flyt... en ny kamera, värd 10.000. Vad gör jag då? Jo, i ett desperat ögonblick säljer jag den för 1500 kr

Den första kameran jag sålde grät jag floder över... länge. Den senaste kameran har jag inte gråtit en tår över. Försöker att inte tänka på det så mycket.

Det är inte många saker man som är heliga när man är beroende av opioider. Nu har jag börjat fundera på att göra mig av med en nära släktings (död) smycken också, som jag ärvt. Smycken jag velat ha sedan jag var liten, som var förbestämda att gå till mig. En släkting jag avgudade. Skäms fan av att jag ens tänker tanken... har kollat runt lite, vad de kan vara värda t.o.m.

Men det känns som att skada sig själv... då har man nått botten.

Jag har aldrig mått så dåligt att jag har haft liknande tankar, men det händer ofta att jag drömmer mig tillbaka till den tid då jag låg inlagd på sjukhus på grund av en olycka, och bara man sa att man hade det minsta ont så kom dom med en spruta morfin och så kunnde man vara go ett tag.

Sedan för att svara på TS fråga så kan jag ju säga att jag bröt av båda mina ben i armen och fick en infektion och var tvungen att göra många operationer. Detta gjorde då att jag fick mycket morfin men inget utskrivet när jag lämnade sjukhuset.

Eh, att vara opiatabstinent i sig är ju bland de värsta fysiska smärtorna som existerar? Tror du man får dessa idéer för att man vill ha något slags jävla "rus"?! Ligger man på t ex 1-2g+ heroin IV om dagen t ex handlar det ju för fan från att bli frisk! Samtidigt som att man kanske fortfarande har empati nog att inte råna, stjäla, låta någon annan lida fysiskt för sitt eget missbruk...så att tycka dom är "fullständiga idioter" förstår jag inte hur man kan tycka, det är bara en desperat/irrationell tanke som föds ur fysiskt opiatabstinens vilket är bland det mest fruktansvärda en människa kan gå igenom.

Kommer ihåg första gången jag låg inspärrad på ett behandlingshem och fick tända av efter heroin och därefter metadonmissbruk utan avbryt i över ett år utan några hjälpmedel och det är den enda gången i mitt liv jag seriöst funderat + börjat planera självmord pga att smärtan helt enkelt gick inte längre..