Skvaller om Elsa Billgren aka Lilla Fröken Proppmätt

Ovälkomna åsikter uppskattas inte! Men borde väl räcka med att inte ta in kommentaren, hur vet du att du är blockad? Jag är blockad från Insta sen länge sen jag svarat "fel" när hon bad om synpunkter på olika outfits.

Hon svävar verkligen fram som en nätt älva när hon är ute på promenad
https://www.flickr.com/photos/elsabillgren/55499918005/in/photostream/

Min mail adress är ”ogiltig” förlåt för särskrivning- skyller på mina år i England

Ajaj då hårda bud. Du får nöja dig med att följa hennes förehavanden i denna tråd då

Haha eller hur!

Elsa skriver hela tiden om sin himla ”punschveranda”. Hon har väl ingen punschveranda? Är inte det mer en öppen stor veranda under tak?

Punschveranda kan vara glasad och sitter oftast på ett sekelskifteshus dvs 1900. Jag skulle säga glasveranda om det de har/hade i förra huset.

Jag undrar varför hon skriver "stenbänkskiva" istället för marmorskiva. Är det inte marmor, eller är hon rädd att vi ska börja skvallra om priset? Jag bryr mig inte vad det är men märkligt ord stenbänkskiva.

Tycker marmorskivan gjorde så rummet upplevs ännu kallare och gråare.

Hon svarar någon i kommentarerna att det är "carraramarmor". Snabb googling visar att den kostat minst 35 000

Haha ok, har tydligen dålig koll. Då ska jag absolut inte ha en sån iallafall, det är så fult och omysigt och instängt.

En teori är att hennes rastlöshet och shopping och göra-om-mani grundar sig i en djup och bottenlös längtan/avsaknad av flera barn och en stor egen familj. Hon fyller det hålet med annat men det räcker inte, för det ger bara tillfällig tillfredsställelse. Har tänkt på det ända sen hon pratade om hennes sorg att inte kunna få fler barn. Nu pratar hon inte om det längre men jag är säker på att sorgen och längtan och besvikelsen fortfarande finns där och gör sig påmind när flera i hennes gäng har många barn.

Ja aj vad sorgligt, det kan nog stämma. Siar: om tio år när bloggandet inte går att leva på längre kapitaliserar hon på det här och skriver en bok om hur hon levde influencerliv och shoppade för att fylla ett tomrum. En roman som should have been a terapisession men hon är mycket stolt över sin självinsikt. Autofiktion med noll gestaltning men den blir stor eftersom hon är ärlig och boken är skvallrig. För första gången i livet gör hon något som kan ses som riktig konst och kultur och Ernst vill plötsligt fira jul.