Dödshjälp för specifika grupper - samlingstråd

En människa med dessa symtom avlivas inte, oavsett asperger eller ej.

TS har inte sagt att vissa ska exkluderas och andra inte. Det är nog en principiell frågeställning, som tagit formen av en fråga om just aspergers. Frågeställningen är, varför inte folk med psykiska besvär bör få tillåtelse till aktiv dödshjälp. Varför ska endast fysiska lidanden kvalificeras i debatten? Hur ska man göra upp lidandet, om inte genom hur det upplevs? (Man hör sällan förslag om att andra än dödssjuka borde få dödshjälp).

Tycker att frågeställningen är bra och intressant. Mitt bud är att en Asspie inte bör få aktiv dödshjälp. Det är ingen sjukdom som nödvändigtvis ledar till permanent lidande. Därför kan det finnas en grund att inte välja döden (t.ex. att du i framtiden får det bättre, vilket uppväger det nuvarande lidandet, om inte du är hardcore grund- och moral-internalist). En dödssjuk har inga utsikter till bättring, och vissa har endast utsikt till förvärring. Där finns en skillnad, tycker jag. Kan utveckla imorgon kanske.

Mvh

Ja har kanske fått fel för mig men är inte kriterierna för att få asperger diagnos typ mysko beteende ihop med andra människor?

främst svårigheter att sätta sig in i andra människors reaktioner/känslor

Varför inte dödshjälp till alla som vill ha det. Lär ju vara bättre än att ständigt behöva städa upp efter folk som hoppar framför tåget...

Mig veterligen finns det inte någon stat i världen som praktiserar aktiv dödshjälp för människor med psykisk sjukdom. Det är dock intressant att ta upp detta till diskussion. Går det att likställa psykiskt lidande med fysiskt lidande? Kan en psykisk sjukdom öht leda till ett terminalt skede? Möjligen kan en psykiatrisk diagnos stå för ett beteende som leder till somatisk sjukdom som i sin tur leder till en terminal sits.

Idag måste döden vara förutsedd och på antågande för att kunna ge passiv dödshjälp. Då har man alltså en person som redan står på behandling, där prognosen på vägen gått från kurativ till palliativ. Då kan livet förkortas genom att man undviker medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende person vid liv.

För att en person med en icke dödlig diagnos skall kunna få dödshjälp kräver att vi skulle göra en helomvändning och hamna i bräschen för Eutanasiförespråkarna, knappast något Sverige skulle göra. Men jag måste fråga dig varför vården borde ta sig an en person med Aspberger och avsluta dennes liv när det är något man själv kan bestämma sig för när som helst? Ser du någon tjusning i detta?

Jag är rädd för att dödshjälp, både aktiv, passiv, samt läkarassisterad, där läkare skriver ut läkemedel för en person att hämta ut och administrera själv, har en oförtjänt tjuskraft.

Mentala störningar går att rätta till och leva med i de flesta fallen, men det krävs att du själv gör jobbet. Det är högst individuellt vem som lyckas då vi alla har olika smärtgränser och kan hantera livet olika bra, men inte fan behöver man dödshjälp för att man har asperger.

Skulle jag själv gjort en neuropsykiatrisk undersökning för några år sedan skulle jag med största sannolikhet få någon av de kändare inom autismspektrat, typ asperger eller ADHD -då jag hela mitt liv snöat in mig på detaljer istället för att se helheter och varit socialt missanpassad och inte förstått sociala koder upp till en bra bit i mitt vuxna liv. Anledningen att kötiden är 6-12 månader och att det tar ett halvår att göra utredningen i vuxen ålder är att man ska solla bort de som kan göra något åt sina hjärnspöken från de som inte orkar detta själv.

I ditt fall gör din diagnos kanske mer onytta än nytta. Den ger dig en ursäkt till att inte ta tag i dina problem och istället sitta och tänka på döden som utväg. En tankeställare om inte annat.

Faktum är att jag lider av en aspbergerdiagnos och gärna medger att jag kan misstänkas ansöka om aktiv dödshjälp utan medtag av missbedömda sär-fall.

Visst är det jobbigt att leva med asperger? Jag lider med alla som lider pga någonting iöht. Denna värld äcklar mig.

Vi med asperger har dock tur. Vi har utvägar ur vårt lidande, som inte innebär döden.

Folk med asperger är snarare den fulländade människan, rationella. De får enbart kämpa med livet på grund av vi andras ofullständighet.

Om du är seriös med din frågeställning om att ge aktiv dödshjälp enbart till aspbergers vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. På vilken grund skulle en aspberger vilja ha mer dödshjälp än någon annan? Ni som säger att ni "lider" av aspberger, skärp er. Beror det på den reaktion ni får av andra måste ni inse att ni inte gjort något fel genom att vara er själva. Den som hittade på att "normal" definieras som majoriteten hade troligtvis inte räknat med speciellt många detaljer då denna majoritet skulle krympa ju fler detaljer som räknas in tills alla räknats som unika.

Ja, jag har också denna "störning" för att jag inte beter mig som resterande flock får i hjorden men gråter jag för det? Tvärtom är jag otroligt lycklig i min livssituation där jag pluggar på högskola, bor i egen lägenhet med flickvän sedan 5 år, extrajobbar på evenemang och festivaler och gör exakt vad jag vill hela dagarna. Kan resterande får bräka om samma? Och som någon annan tidigare sade är jag också lycklig att jag ofta kan koppla bort allt sjukt som händer pga. att det inte anses normalt.

Och vadå att jag lyckats leva med min "störning"? Det är ingen störning om du inte ser det som en. Jag gör saker som andra inte skulle, mina tankar går inte som på räls och jag tittar aldrig på tv då jag anser att detta bara förseglar boxen ni andra lever i. Om du jämför en döende råtta med en aspberger skulle jag vilja vända på din frågeställning och undra om du själv inte behöver lite hjälp ur ditt miserabla liv som lett fram till den jämförelsen. Det är ganska stört i min värld.

Gällande dödshjälp till alla som önskar det är jag dock inte helt främmande för i den mening att alla borde vara herre över sitt eget liv, men då är frågan varför man behöver någon annans hjälp att utföra detta. Moraliska frågor åsidosatta, vem skulle anses lämplig att utföra detta? Vården som inte annars har nog med fantomsjukdomar och placebo? Jag är mycket misstänksam mot både aktiv och passiv dödshjälp som den ser ut idag, men det som förbryllar/intresserar mig mest är vad eller vilka kombinationer av händelser som mest frekvent föregår en dödslängtan. Varför aktiv hjälp att döva symptomen istället för mer aktiv hjälp att lösa problemet?

Att lida är ett förhållningssätt. Det kan ha yttre påverkan, men det är likväl ett förhållningssätt.
Redefeniera dig själv.
Skaffa ett annat fokus att förhålla dig till.
Fokusera på det du har lätt för och utnyttja din begåvning.
Ett tips - Det är inte den här typen av frågeställningar som är din starka sida.