Citat:
Ursprungligen postat av Danielos
För oss som är lite äldre så lever nog Gulfkriget kvar i starkt minne. Inför kriget talade man ofta om hur starkt Irak var och att förlusterna skulle kunna bli stora. Men i verkligheten blev det en väldigt enkel seger för USA och dess allierade, mycket tack vare deras överlägsna flygvapen.
Trots detta borde Irak gjort bättre ifrån sig än vad de gjorde. De hade trots allt en stor, förhållandevis modern armé med mycket pansar och artilleri, ett massivt luftvärn och förhållandevis många stridsflygplan. Så varför gjorde landet så pinsamt dåligt ifrån sig i kriget?
KungAllan har nog rätt i att många var ovilliga att dö för Saddam Husseins våldsamma regim. Det är en av orsakerna, men det finns flera minst lika viktiga militära orsaker till Iraks totala sammanbrott inför koalitionsstyrkorna 1991.
Först och främst saknade Irak ett modernt och effektivt taktiskt och strategiskt tänk. Den irakiska armén, och det irakiska flygvapnet var "kolosser på lerfötter", stora otympliga organisationer utan vettig ledning och vettigt samband. Till viss del bottnar detta också i rädslan för Saddam Hussein, säkerhetspolisen och att göra fel. Vilken militär befälhavare vågar riskera djärva operationer om han är säker på att han (och även hans familj) kan få sota för det om det skulle gå snett?
Det irakiska flygvapnet var helt visst utrustat med en del, för den tiden, hyfsade eller till och med kapabla flygplan. Bl.a. förfogade man 1990 över: 76 Mirage F1 EQ, 37 MIG-29, 28 MIG-25, över 50 MIG-23 o.s.v. Man noterade också några nedskjutna amerikanska och brittiska plan, bl.a. en amerikansk F/A-18. Däremot led det irakiska flygvapnet av dålig stridsledning, bl.a. beroende på att radarinstallationer och ledningscentraler bombades eller slogs ut med kryssningsmissiler av fienden. Man ska också ha klart för sig att det irakiska flygvapnet, sina bra plan till trots, inte var utrustat för att möta en fiende som USA i luften.
Den irakiska armén led av flera olika problem under kriget. Bl.a.
- Sovjetisk 50-60:tals doktrin vad beträffar mekaniserade styrkors anfall/försvar, främst fokuserat på "linjär krigföring", där båda sidor konfronterar varandra utan kringgående manövrer eller snabbare förflyttningar. Detta försvårade deras förmåga att reagera på snabba koalitionsförflyttningar och ett föränderligt slagfält.
- P.g.a. inköp av militär materiel från många olika aktörer under Iran-Irak kriget på 1980-talet led den irakiska armén av en svår underhålls/reparations-situation. Bl.a. hade man inte en eller två standardiserade stridsvagnstyper, utan man hade t.ex. ryska T-54 och T-55, kinesiska Typ-59 och Typ-69, inhemskt monterade billiga exportversioner (med irakiska modifieringar) av T-72, o.s.v.
- Man saknade i allt väsentligt nästan all form av teknologiskt övertag, då den irakiska arméns mekaniserade styrkor inte var utrustade med eldledningsdatorer, laseravståndsmätare, GPS-system o.s.v. Detta innebar bl.a. att koalitionsstyrkorna kunde beskjuta irakiska förband långt långt innan de ens var inom skotthåll för sina egna vapen.
- Man saknade effektiv ammunition, främst APDS och APFSDS-projektiler, som kunde slå igenom de amerikanska och engelska stridsvagnarna. Bl.a. var man utrustad med utklassade och föråldrade stål-penetratorer istället för tungsten eller uran.
- Man unyttjade inte urban terräng för att neutralisera sin teknologiska underlägsenhet, utan undvek upprepade gånger att besätta och möta koalitionsstyrkor i urbana miljöer.
Listan kan göras längre. Men det här är det jag kan komma på för stunden.