Är "korkade" människor lyckligare?

No matter who you are you can be happy. How do you measure happiness btw? I would not say that dumb people are happier than smart people. I would not say that a muslim women is happier than a a free woman. It doesn't work like that.

Att vara av åsikten att korkade människor är lyckligare, tror jag är uttryck för avundsjuka från olyckligare människor gentemot de som man uppfattar som lyckliga, och via att man intalar sig själv att man är smartare än dem, försöker man göra sig själv lite lyckligare.

Man svartmålar helt enkelt de människor vilka man avundas i syfte att själv uppnå samma egenskap.

Jag förmodar att dom är lyckligare, mindre saker att bry sig om = mindre problem. Det låter kanske sjukt, men ibland önskar jag att jag fötts till mongolid, inte för att få uppmärksamhet, utan att inte veta så mycket, är lycka för mig. Den man jag är idag är ivrig och suger ut så mycket information som jag kan, vilket slutar i att jag tar parti, positivt eller negativt emot det. Vilket gör att jag har en värdering, vilket i sin tur leder till att jag bryr mig om hur andra tycker..

Jag har jobbat med utvecklingsstörda och sett en hel del olyckliga människor där.

Om lycka är lika med att inte veta mycket så skulle nog allas vår lycka vara säkrad.

Att korkade människor skulle vara lyckligare ser jag inte som något faktum, inte heller är det ett måste att man VET lite för att vara lyckligt. Däremot är jag fullt övertygad om att man är lyckligare om man inte VILL veta så mycket..

Jag kan komma på tusentals saker som skulle kunna göra mig eller för den delen någon annan olyckligare än intelligens eller vetande. Intelligens eller inte är tror jag en förhållandevis väldigt liten del av hur vi mår som människor skulle jag tro. Våra känsloliv är nog mer lika än vi kan ana, lite som myllret av myror i en myrstack.

Förståndshandikappade och samvetsbefriade människor som förstör för andra är väldigt ofta lyckliga människor har jag märkt.

Jag har en granne som slår sin sambo så polisen kommer och knackar på ibland, han förstår inte riktigt att det inte är en sak att vara stolt över så han brukar spatsera omkring stolt utanför huset och flina över hur tuff han är för polisen varit dit, och "grannarna måste tro jag är en riktig hårding nu!"-flina åt en när man går förbi.

Den typen av person är den enda jag kommer på som är genuint lycklig så vitt jag kommer på, han bryr sig inte eller intresserar sig för saker utöver hur hans ego ser ut så han plågas inte av något, och bryr sig inte om hela världen går under för då kan han leka hårding i ruinerna av den höhöh!

Avsaknad av känslor och samvete gör det nog dock också svårare att uppleva genuin lycka, inte bara olycka.