2011-04-06, 22:55
#1
Våldtäkter är något som hör till Sveriges vardag; kvinnor kan knappt röra sig ute på kvällarna utan att vara disharmoniska och rädda för att bli överfallna, rånade eller våldtagna. Dessa våldtäktsmän är oftast obekymrade över kvinnans för evigt ärrade minnen. De tar till våld och ger sig på svaga kvinnor för att få utlopp för sitt chauvinistiska kvinnohat och, uppenbarligen via sin avsaknad av medmänsklighet och förståelse, sexuellt defekta preferenser. Polisen verkar inte vara allt för oroliga utan agerar reserverande och passiva; politikerna verkar tillsyns stödja dessa män eftersom man beviljar dem låga straff och statligt stöd - något som per definition knappt åtskiljer offret från förövaren.
Jag har grumlat och betänkt angående en motaktion. Man mobiliserar diverse grupper som vandrar gatorna om natten med ett enda mål: att bekämpa överfall och våldsbrott mot kvinnor. Om man i stundens hetta bevittnar ett överfall skall vederbörande handgripligen straffas. Våldtäktsmän och andra brottslingar bör alltså bli ärrade. Rent principiellt lär många svenskar rimligen opponera detta förslag - det är ju "inhumant", "intolerant" och barbariskt. Och många av er vill bekämpa brott med (korrupta) juridiska medel. Hur produktivt är egentligen detta system? Om vi var allt för organiserade och befann oss på månget hörn runt om i landet hade det vuxit en inre rädsla hos dessa våldsmän; de blir medvetna om att det vandrar oberoende grupper som ej är rädda för att slå sönder våldtäktsmän. De blir medvetna om att våldtäktsmän löper stor risk att överfallas - de blir medvetna om att de löper lika stor risk att bli slagna gul och blå liksom de kvinnor de jagar.
När lagförbrytarna inte hyser respekt, hänsyn eller humanistiskt tänk bör de motverkas med likaledes mentalitet. De spottar på nuvarande system och kommer undan allt för lätt.
Tankar?
Jag har grumlat och betänkt angående en motaktion. Man mobiliserar diverse grupper som vandrar gatorna om natten med ett enda mål: att bekämpa överfall och våldsbrott mot kvinnor. Om man i stundens hetta bevittnar ett överfall skall vederbörande handgripligen straffas. Våldtäktsmän och andra brottslingar bör alltså bli ärrade. Rent principiellt lär många svenskar rimligen opponera detta förslag - det är ju "inhumant", "intolerant" och barbariskt. Och många av er vill bekämpa brott med (korrupta) juridiska medel. Hur produktivt är egentligen detta system? Om vi var allt för organiserade och befann oss på månget hörn runt om i landet hade det vuxit en inre rädsla hos dessa våldsmän; de blir medvetna om att det vandrar oberoende grupper som ej är rädda för att slå sönder våldtäktsmän. De blir medvetna om att våldtäktsmän löper stor risk att överfallas - de blir medvetna om att de löper lika stor risk att bli slagna gul och blå liksom de kvinnor de jagar.
När lagförbrytarna inte hyser respekt, hänsyn eller humanistiskt tänk bör de motverkas med likaledes mentalitet. De spottar på nuvarande system och kommer undan allt för lätt.
Tankar?
Låter lite väl grovt. Men jag gillar tanken; man använder lockbete och slår sedan sönder den pilska våldtäktsmannen. I rätt utsträckning skulle ju detta leda till att våldtäktsmännen inte vågar ge sig på kvinnorna eftersom de vet att det kan vara en fälla.