Finns det egentligen någon tidens ände

Eller ens någon början? Och vem gav någon tillstånd att skapa mig nånstans där mitt i smeten? Visst är just den där existensiellia ångesten ibland så svår att behöva möta? Hur ser andra på att behöva bli våldtagna i ett slags påtvunget existera som just du? Orka men har vi egentligen haft ett eget val?

Tja, tiden måste ju inte vara linjär, tiden är ju i hopp knuten med rummet så om man levde lite högre upp i dimensionerna så kanske det någonting går ihop...


tillstånd? tja din mor antar jag...kuken vill fittan bestämmer...


jupp...

[quote=Drapåtrissor] Hur ser andra på att behöva bli våldtagna i ett slags påtvunget existera som just du[quote]

Att börja existera är inget man väljer, men att fortsätta existera bestämmer du själv...


Val? njä fri vilja är en illusion.

Ok du verkar ha koll. Men visst sitter vi i samma båt vi som ens kan skriva här? Och varför är just vi utvalda bland x antal allternativ i våra mödrars och pappors livsrace?

För att bara reflektera över din rubrik; Nej, det finns ingen ände på tiden. Tid är ett hittepå som vi skapat för att underlätta vardagen, men egentligen finns den inte. Allt fortsätter i oändlighet även när vi själva inte är med.

Så egentligen är begreppet tid något vi skapar för att klamra oss fast i evigheten? Men naturligtvis har vi som den enda organismen på moder jord som begriper lite fattat att efter döden så är det kört. Eller vem med ett normalt tänkande kan tro på all skit om himmel eller helvete vi matas med bara är bullshit?

Nej tid har vi hittat på för att det är lättare att förklara för folk när man ska ses. När det sedan gäller döden så är min uppfattning att vi har varit döda i evigheter innan vi föds, och att det inte är nån större skillnad på att vara död igen efter att man levt. Men själva "tiden" bara fortsätter, oavsett om vi är med eller inte.

Arrow of time är ett begrepp som behandlar tid. Som jag förstått det så tyder inget i fysikens lagar som säger att tiden bör röra sig i den riktning som vi uppfattar som framåt.

En 55-minuters lektion av Sean Carroll, som ger en överskådlig uppfattning om vad tid är finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=rEr-t17m2Fo

Jag är inte säker på att mina kollegor i Filosofi kommer att tacka mej för det här, men den här typen av lördagmorgonsfilosoferande hör nog närmare dit än i Laidback.

Så, som ett ovanligt undantag, så flyttar jag en tråd från Laidback.

*LB=>Filosofi*

/Mod

Att tänka på tiden som linjär fungerar inte, ingen vet riktigt hur tid fungerar, men den är knuten till rum och till hastighet, hastighet som i sin tur beror på tiden osv.

Jag ser på oss människor som en del av kolets, kvävets, svavlets, vätets, forsforns, etc kretslopp. Ett kretslopp som katalyseras av solens energi. Att vi på något sätt är utvalda är skitsnack. Vårat medvetande är för oss något abstrakt och vi kan inte förstå att det faktiskt bara är kemiska reaktioner som är till för våran arts överlevande. Det är bara vi som uppfattar vårat medvetande som något som kan upplevas.

Tänk dig syrets omlopp, fotosyntes och cellandning, växter och djur. Vi finns inte av en slump, vi finns här för att det är det sortens system som bildas med de förutsättningar som finns på jorden. Det är helt naturligt men skiljer sig bara från andra system så mycket att vi tror att det finns något mer till oss, men det finns det inte.

I motsats till mr Skitond ovan kan jag inte förhålla mig till tid på något annat sätt än linjärt. Så som jag förhåller mig till då, nu och sen, i mitt lilla liv. Men när jag ser till vår värld ser jag inget annat än just kretslopp och kemiska processer, vilka också är orsaken till vårt vara. Och jag är också av övertygelsen att det bara är vi som uppfattar vårt medvetande som något som kan upplevas, som Skitond skriver. Därav dessa tankegångar. Vi begriper det inte. Tankarna svindlar och dimensionerna andas omkring mig när jag tänker på detta.

Jag är en biologisk organism som till viss del är delaktig i en stor process och den lilla skit som är jag vill upp och se och förstå men inget av detta kommer någonsin bli klart för oss. Dock kommer jag fortsätta läsa tråden i väntan på att en eventuell upplyst biologisk organism kanske sprider lite ljus över oss och också gärna talar om att tiden alltid kommer att finnas.

Fast det är egentligen inte beroende av "tid" så som vi uppfattar det, tid är bara en konstruktion, ett redskap för oss för att lättare försöka förstå oss på omgivningen, utvecklingen, osv, det bara händer ändå. Oavsett om det finns "tid" eller inte. Tiden har varken början eller slut, det finns bara en evighet utan början och utans slut.

Vilken tid pratar vi om? den som klockorna visar eller rums tiden?