Ätstörningar. På något vis.

Hej, luddig rubrik jag vet.
Har fått ett problem. Jag har rätt grova ätstörningar. Det har kommit på stistone och jag vet seriöst inte hur jag ska deala med dig. Vad jag läst så är ätstörningar något man inte ser själv, utan något bara andra kan se. Så är inte fallet. Jag äter cirka 300-400 kalorier om dagen. Brukar ha en dag på helgen då jag får unna mig något. -Med gott samvete. Bara det att, nu går det inte längre. Har ett alldeles för stort kontroll behov, och var efter att ha satt i mig en helt normal middag och en chokladbit spytt tills blodet började pulsera. Äckligt, ja. Dumt, ja. Jag är ju fullt medveten om vad som pågår, men vill absolut inte gå upp i vikt.... utan åt andra hållet.. men jag vill inte åka dit. Vill inte upptäcka att det en dag är försent och sedan ångra mig resten av livet. WHAT TO DO?

ät det du gillar mest! även om det är fett och onyttigt så får du kanske lite mat i dig

Kanske ett lite sent svar, men du borde nog ta och prata med en psykolog eller liknande. Har ungefär samma problem, bortsett från att jag snarare tränar länge och intensivt än att jag spyr upp maten (även om jag överväger det ganska ofta). Är också fullt medveten om att det är ett idiotiskt beteende, men det går ju inte att hindra :S

Försök att öka ditt intag sakta men säkert, tvinga inte i dig maten när du känner dig spymätt men iaf tills du känner att du käkat en bra mängd mat, äter du frukost, lunch och middag eller är det väldigt oregelbundna mål?

Om du bara tex. äter 300-400kalorier om dagen vid en viss tid så ställer ju kroppen in sig på det och när du "frossar" i dig en normal måltid så hamnar kroppen i nån form av chocktillstånd?
(bara en teori jag är inte utbildad dietist eller läkare precis...)

Sök hjälp. Det finns hjälp att få. Om du är under 18 kontakta BUP (Barn och ungdomspsykiatrin), eller börja hos skolsköterskan/vårdcentralen.

Vet av erfarenhet att man förnekar när man ska berätta (det blir liksom verkligt när man säger det högt till någon annan = sjukt jobbigt!), så skriv ner några punkter innan du går dit som beskriver ditt besvär och ta med pappret till läkare (för din egen skull, försök vara så ärlig som möjligt trots att det är jobbigt). Sök hjälp! Svårt att lösa ätstörningar själv...

Lycka till och hoppas du blir bättre!

Edit: Om du fortfarande går på gymnasiet, prata med en lärare du har förtroende för (måste inte vara din klassföreståndare)... Be om hjälp.

Tror att det är BUP som gäller upp till 20, åtminstone gratis psykhjälp?