Från radioprogrammet:
Citat:
- Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.
- Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen....
- Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!
Det där är det bästa exemplet på att han svamlar mycket. Hon finner det obehagligt att han går ner till ett personligt plan. Att hon inte syftar på sig själv personligt får han till att hon försöker lägga ord i andras munnar. Sen avslutar han med att "tvinga" henne att prata om sig själv på ett personligt plan ("Nu får du väl prata för dig själv"!), något som inte går att göra i den diskussionen de har. De pratar ju om hur samhället ska ställa sig till jämställdhet.
Anledningen till att han framstår som en skarpsinnt hjälte är flerfaldig:
1. Han sågar något de flesta innerst inne hatar, nämligen jämlikhetsfeminism. Det är ju lite av ett öppet mål att såga något så idiotiskt.
2. Han är en bra retoriker (dock inte bra på att argumentera logiskt).
3. Han är invandrare, så tjejen blir helt ställd när han inte ställer sig på "toleransens" sida. Dessutom kan hon inte använda mansgriskortet, för då spelar han invandrarkortet.
4. Ja, han är en kändis som vågar gå mot strömmen.
Det är väl modigt och rättframt av honom, men det gör honom inte intelligent.