Bör Nationalmuseum privatiseras? DN: "Museet misslyckas...dold heteronormativ agenda"

Dagens DN sågas utställningen totalt av Nathan Sachar. Sachar jämför samtidskonsten med järnåldersnivå samt framhäver de av HBT-maffian hårt kritiserade klassiska verken.

Kommentar som summerar Sachars betyg av samtid och utställning.

Tyvärr hittade jag inte krönikan på nätet.

Typ när man väljer ut vissa djurarter för att de är sådana goda förebilder men vänder bort blicken när det visar sig att de är incestuösa kannibaler med smak för våldtäkt och otrohet?

Eller varför inte naturens toffelhjälte #1? Pingvinhannen som ruvar äggen under den antarktiska natten. Och vad skall vi göra med sjöhästarna som problematiserar det där med graviditet?

Kritiken är även skoningslös från Aftonbladets egna socialtant, Ulrika Stahre:


http://www.aftonbladet.se/kultur/article12804272.ab

...Från Expressen:


http://www.expressen.se/1.2381472


Nathan är en shulchan aruch konvertit. Det ligger i hans "myndighetsuppdrag" att på alla fronter attackera kulturella uttryckssätt som, av en hastig anblick att döma, faller utanför ramen av det officiellt/politiskt godkända. Det är ganska slående att tidningarna är snabba att påminna om "myndighetsuppdraget"

http://www.dn.se/nyheter/kulturen-li...jarnaldersniva

Nationalmuseets syfte med nämnda utställning är att skildra sexualiteten under 1500-talet och framåt. Det är fullt möjligt att detta upplevs som "patriarkalt" om man utgår från hjärndöda och paranoida genusanalyser men naturen är patriarkal och kan omöjligt skildras på annat sätt. Självfallet bör inte Nationalmuseum privatiseras av denna orsak (det är fullt möjligt med privatiserade muséer under andra regelverk och myndighetsuppdrag).

Vilket, än en gång, är antrocentriskt struntprat. Dvs en människa som projicerar sina förväntningar och önskemål på naturen och med ett litet ideologiskt reptrick får sina egna förväntningar och önskemål att framstå som jättenaturliga. (Vilket faktiskt är jättetur! Aldrig att de som åberopar naturen råkar ha förväntningar och önskemål som går stick i stäv med naturen.)

Och vad tycker du om bikupor och myrstackar?

Nu är jag och tydligen även Nathan av den uppfattningen att HBT är just PK vilket även Expressen visade då NM tvunget ska förklara och skuldbelägga besökare som inte delar HBT-maffians genuspladder.

När de två begreppen heteronormativ och patriarkal används i samma mening har man all anledning att vara misstänksam...

I slutändan, en feminist kritiserar utställningen för att...ja, verken inte har tillräckligt många HBTQ-folk, verkar det som.
Snarlik argumentation brukar höras om precis allt som inte är HBTQ-fokuserat. Om man har queer- eller HBTQ-utställningar så borde jag väl kunna anklaga dem för att vara homonormativa eller dylikt?
Man ska också ta tidsperioden i beaktande, det är inte förrän under modern tid som homosexualitet blivit "accepterat", så då är det kanske inte överraskande att det bland verk som sträcker sig över de senaste 500 åren inte finns en uppsjö av homoerotiska motiv att välja bland.

Men som sagt, museet är inte där för att uppfostra folk, och det är bara att acceptera att ibland finns HBTQ-perspektivet där, och ibland inte. Man kan inte kräva att en institution genomgående resonerar på samma värdegrunder som man själv gör.

Herregud sparka alla som finansierar hennes uppehälle.

Museumet har bara agendan att förmedla bilden av hur samhället och mänskligheten är/var. Har hon inte studerat just hur synd det är om hennes lilla intressegrupp ur kritisk marxistisk klass-teori?

Du brukar ha poänger med dina korta (men vassa instick) så jag ger dig villigt den här omgången. Det finns även vissa spindel-arter med tveksamma maktstrukturer. Syftet var inte att svepande beskriva Naturen i sin helhet patriarkal, men inte heller vika mig för de enstaka undantagen.

Poängen var dock den att utställningen skall beskriva vår verklighet som, i flera avseenden är oerhört patriarkal, och som enligt den naturliga ordningen skall och måste förbli patriarkal. Detta bör man kunna göra utan att dra på sig smälek ifrån den politiska överhögheten.

Detta innebär självfallet inte att man inte kan ha en utställning ifrån kvinnligt perspektiv därför att även om vi är olika fyller vi ut, kompletterar, förlänger och behöver varandra. Men bara för det är det knappast önskvärt med feministiska läsglasögon och det sedvanliga behovet att leta efter strider och konflikter som inte finns eller är direkt meningslösa.

Men är det inte bättre då att bara diskutera rakt av vilket samhälle man vill ha utan att åberopa vare sig naturen eller historien? Och låta zoologin stå för sig? För så fort man säger att naturen är patriarkal eller anser att svarta änkor gör "fel"* så har man uttryckt sig normativt och fallet med de där "otrogna" djuren visar ju att honor knappast är underordnade hanarna.

Vad gäller katter så är det endast en tamkattsras (har glömt bort vilken) där hannen tar del i ungarnas uppväxt. Men det är ingen som åberopar tamkatter till stöd för "deadbeat dads", just för att det - för närvarande - inte är politiskt** korrekt med sådana män.

*) Poängen med att bönsyrse- och svartaänkehannorna blir uppätna efter parning är för att deras gener har gjort sitt och att de gör mer nytta som näring åt sin avkomma.

**) Och politik kan ju som sagt vara precis vad som helst. Faktum är att allting är politiskt. Att folk skriver i denna tråd är politiska handlingar. Tror du att det är en slump att Mussolini lät anlägga det magnifika museumet över staden Roms historia i sin satellitstad E.U.R.? Och hur många utställnigar öht har du hört talats om där Sveriges roll i att ca 20-40% av den tyska civilbefolkningen strök med under Trettioåriga kriget?

Visst kan museum förvanska sanningen, tror jag även att de gör en hel del. Men att vi har en patriarkatisk historia och att djurvärlden ser mestadels ut så även den, det är ett dokumenterat faktum. Vet inte riktigt hur batikhäxan ämnar att åtgärda detta, ska man ljuga om historian, ljuga om verkligheten, för att det bättre passar hennes tomma, meningslösa, marxistiska offermentalitets-ideal?

Det tror jag iof är det mest taktiskt och strategiskt korrekta att göra. Zoologin har visat sig (i vissa hänseenden) överbryggbar när det kommer till den mänskliga gemenskapen med individer och kollektiv vilka underordnar sig den nya upplysningen och rättat in sig efter matriarkala riktlinjer, även om de i grund och botten belönat de fåtal patriarkala män som blir kvar efter paradigmskiftet i den svenska könsutvecklingen. Med detta menar jag att det på ett övergripbart plan är möjligt att bryta ned traditionella maktstrukturer, och visserligen otillfredsställd leva under de, men samtidigt belöna och berika biologiskt det man bryter ned.

För att av taktiska och strategiska hänsyn diskuterar jag gärna effekterna av det matriarkala samhället: icke-våld, sexuell frihet, icke-hierarki med konsesus-beslut som överordnat begrepp m.m. och de allvarliga konsekvenserna med detta jämte det patriarkala samhället med utgångsbas ifrån starka fundament som familj och gemenskapen och upplyfter dessa som riktlinjer för min vision.

Det är med andra ord ganska tydligt att kritiken mot utställningen är ett (ytterligt) taktiskt angrepp mot de starka fundamenten i det patriarkala samhället. Samtidigt är den också idiotisk eftersom stor möda läggs på att förklara att målningarna har utgångspunkt i en tidig sexuell upplysningsera när sexualiteten var djupt jagad och kritiserad av kyrkans företrädare. På ett sätt attackerar feministerna alltså grunden för sin egna existens då sexualitet alltid är nödvändigt, naturligt och riktigt.


Förstår din poäng. Men det du påpekar om hannen är relativt vanligt överhuvudtaget om det rör sig om kastrerade hankatter, okastrerade beter sig i princip helt lika de super-patriarkala större katt-släktingarna. Den liknelsen blir ganska rolig när vi diskuterar och jämför med den politiska och ideologiska kastreringen av män bland oss.


Nej, men det är faktiskt inte speciellt förvånande att det inte skett. Sant är att det skulle fungera utmärkt som måltavla för att anlägga en ytterligare dimension på det dåliga samvetet man försöker sig på. Men samtidigt är det en del av en stormaktspolitik vars dimensioner enkelt skulle kunna förvandlas till sidodiskussioner med stolta övertoner som exempelvis reformeringen (nej, revolutioneringen) av krigskonsten. Det är således politik att inte lyfta upp stormaktspolitiken.

Angående utställningen. Som berörts ovan var det delvis för överlevnadens skull man målade de tavlor som utställningen ställer ut. Det är väldigt enkelt att sätta på marxistiska offer-koftor i efterhand och dikta upp sin blåprint för hur man borde levt och tänkt, när helt andra ideal och en helt annan nödvändighet var tvungen att vidtas.

Jag har dock svårt att bestämma mig för vad den riktade kritiken bottnar i: ATT man inte levde som marxisterna ville från 1500 och framåt eller att MAN BORDE (från museets sida) förvrängt verkligheten så till den grad att det skulle ges en marxistisk prägel.