[överklaga/överpröva avslagsbeslut om sekretessmarkering?]

Även om tråden i och för sig handlar om sekretessmarkering av just folkbokföringsuppgifter så var min fråga mer av allmän karaktär - huruvida det är möjligt att få till en prövning av uppgifter och handlingars sekretessvärde, för att på så sätt, i praktiken, uppnå samma resultat som om beslutet om sekretessmarkering vara överklagningsbart.

Jag skulle snarare säga att de flesta ansökningar om något kan överklagas. jmf Förvaltningslagen § 21 och frammåt. Det är ju när du har fått ett avslag, du har något att överklaga eller ompröva, om lagen inte säger något annat. Har man fått som man vill, så finns däremot inget att överklaga.

Komplett bullshit - det finns massor av avslagsbeslut på ansökningar som kan överklagas.
Om vi bortser från då absolut sekretess gäller så är "sekretessvärdet" beroende av omständigheterna i det enskilda fallet då något begärs ut. Att det i ett visst fall kan vara fel att lämna ut något är således inte samma sak som att det är fel att lämna ut detta i alla andra upptänkliga fall. En sekretessmarkering ändrar inte detta på något sätt.

Bör ovanstående tolkas som att en sekretessmarkering är betydelselös såvida absolut sekretess inte råder?

Om det för diskussionens skull förutsätt att en sekretessmarkering har någon form av verklig verkan, att den indikerar för myndigheten att de sekretessmarkerade uppgifterna rent generellt inte ska lämnas ut, som till exempel i enlighet med den enskildes begäran i det länkade rättsfallet angående uppgifter i Kronofogden utsöknings- och indrivningsdatabas (fast då kanske det rör sig om absolut sekretess?) - alltså att uppgifterna rent generellt inte ska utlämnas. Uppnås då inte samma effekt som en sekretessmarkering om den enskilde begär en prövning hos tidigare nämnda organ av myndighetens utlämning av dennes uppgifter, och prövningen resulterar i någon form av kritik mot myndighetens handläggning av ärendet - alltså att det signaleras till myndigheten att den bör göra en särskild sekretessprövning inför framtida utlämningar, och att uppgifterna rent generellt inte ska utlämnas?

Jag förstår inte vad du överhuvudtaget svamlar om.

Sekretessmarkering betyder i sig inte att uppgifterna inte får lämnas ut någonsin. Det är blott en varning för tjänstemännen att göra en sekretessprövning varje gång någon begär att få ta del av uppgifter rörande perosonen. Detta innebär att du kan få ut namn på syskon, men inte adress eller tvärtom på en del individer.

Vill man däremot inte bli hittad ska man ansöka om kvarskrivning eller fingerade uppgifter.

Sekretessmarkeringen är bara, i likhet med en vanlig sekretesstämpel, en extra erinran om att ett eventuellt utlämnande ska föregås av en noggrann sekretessprövning:
http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/skyddadepersonuppgifter/sekretessmarkering.4.76a43be412206334b89800022975. html

Råder absolut sekretess är sekretessmarkeringen betydelselös eftersom utlämnande då inte kommer i fråga över huvud taget.
Jag ser inte poängen med att vi för diskussionens skull ska leka med tanken att en sekretessmarkering har en funktion som den de facto inte har.

Poängen är, förutom att det hade uppskattats om du tillgodoser en kunskapstörstande individs önskemål, en som faktiskt önskade dig ett gott nytt år, att en sekretessmarkering i praktiken har en verklig påverkan, även om den rent formellt inte verkar anses vara något annat än ett arbetsverktyg - till exempel då en sekretessmarkering i Kronofogdens utsöknings- och indrivningsdatabas förhindrar att kreditupplysningsföretag automatiskt kan sammanställa den enskildes uppgifter och därigenom publicera uppgifterna i deras egna databaser för publicering. Därför är en sådan markering uppenbarligen av sådan vikt för vissa individer att de är beredda att driva frågan genom tre instanser. Då en förnekad sekretessmarkering inte kan uppnås genom en traditionell överklagan, eftersom beslutet inte är överklagningsbart, anser åtminstone jag att andra möjliga alternativ som resulterar i en liknande effekt är av intresse.

Och återigen för tydlighetens skull enbart, det är inte överklagningsbart när jag får avslag på min ansökan. hade önskat TS förtydligade sina inlägg.

Ett nekande svar på begäran om offentliga uppgifter går ju överklaga. (Dvs om min granne vill ha mina uppgifter)

Jag har inget emot att försöka släcka kunskapstörstande individers törst med mina kunskaper, men att - som jag uppfattade att du ville göra - spekulera i vilka konsekvenser och möjligheter som skulle stå till buds om någonting förhöll sig på ett helt annat sätt än det faktiskt gör blir inte något mer än gissningar och fabuleringar.

Du efterlyser något som ger "en liknande effekt" som en sekretessmarkering. Vad är det för effekt du vill uppnå? Att det, som du tidigare talat om, "signaleras till myndigheten [...] att uppgifterna rent generellt inte ska utlämnas" är inte en effekt som en sekretessmarkering har.

Tack.

Om syftet med en sekretessmarkering inte är att signalera för myndighetspersonalen att uppgifterna generellt inte ska utlämnas, och att den som handlägger ärendet således ska göra en särskild sekretessprövning, så förstår jag inte vad syftet kan tänkas vara. Sekretessmarkering sker väl knappast i fall där sekretess normalt inte anses gälla vid en ulämningsbegäran? Släck min törst.

Det jag efterlyser är en alternativ möjlighet som den enskilde i det diskuterade rättsfallet har för att förhindra att hans uppgifter i Kronofogdens register kommer till allmänhetens kännedom. Huvudregeln är att sekretess av sådana uppgifter råder enligt 34 kap. 1 § Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), såvida vissa förutsättningar inte är uppfyllda - är en sådan sekretess att betrakta som absolut?

Om ja, vad är då meningen med en sekretessmarkering då "sekretessmarkeringen [är, Onutios anm] betydelselös eftersom utlämnande då inte kommer i fråga över huvud taget"?

Om nej, är då inte markeringens syfte att påvisa att uppgifterna generellt inte ska utlämnas, varför en särskild sekretessprövning ska göras?

Att hindra att uppgifterna i varje läge kommer till någon annans kännedom skulle kräva att absolut sekretess införs.
Nej, sekretessen enligt 34 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen är naturligtvis inte absolut eftersom sekretessen, som du själv konstaterar, under vissa förutsättningar inte gäller. Ett exempel på absolut sekretess är skattesekretessen enligt 27 kap. 1 § samma lag - där finns inget "om", utan sekretess gäller, punkt slut. Absolut sekretess hindrar dock inte att inte utlämnande kan ske med stöd av en sekretessbrytande bestämmelse - se t.ex. 27 kap. 7 och 8 §§ - men det är en annan sak.
Nej. Läs Skatteverkets redogörelse (länk ovan) för hur sekretessmarkering fungerar. En sekretessmarkering gör inte en sekretessbestämmelse starkare än den annars skulle vara.

Då jag upplevt att vi båda upprepat oss till leda gällande vad som förefaller vara pudelns kärna - huruvida en sekretessmarkering har en verklig påverkan, och om en sådan indikerar att vissa uppgifter rent generellt inte ska utlämnas - valde jag att tills i dag reflektera över det som redan sagts, för att på så sätt ge mig själv möjligheten att komma till insikt. Hur mycket jag än försöker och respekterar dina åsikter så kan jag i denna fråga fortfarande inte dela den du presenterar.

Varför anses denna extra erinran behövas om vissa uppgifter rent generell inte ska utlämnas? Sekretessmarkering sker väl knappast i fall där sekretess normalt inte anses gälla vid en ulämningsbegäran?

I den länkade artikeln avhandlas sekretessmarkering av vissa personuppgifter som vid ett utlämnande bland annat kan orsaka den enskilde personförföljelse. En sekretessmarkering i ett sådant fall tolkar jag ha som uppgift att agera som en varningssignal så att känsliga uppgifter inte lämnas ut till den som utgör ett hot mot den enskilde. Eftersom allmänna handlingar kan begäras ut anonymt, samt att myndigheten inte har någon reell möjlighet att utreda eventuella relationer mellan den som utgör ett hot och den som begär ut en handling, så kommer en sekretessmarkering resultera i att de känsliga uppgifterna rent generellt inte utlämnas.

Detsamma anser jag gäller för den vars uppgifter enligt 34:1 OSL ska sekretessbeläggas - uppgifterna ska då rent generellt inte utlämnas, varför en sekretessmarkering görs.

Det måste ändå finnas fall där sekretess anses råda mer ofta än sällan, utan att absolut sekretess ska behövas införas, som till exempel sekretess enligt 34:1 OSL? En sekretessmarkering, eller ett likvärdigt alternativ, bör väl i sådana fall som huvudregel förhindra att uppgifterna kommer till allmänhetens kännedom?

En sekretessmarkering gör visserligen inte en sekretessbestämmelse starkare, vilket jag heller aldrig påstått, men den resulterar i att en verklig sekretessprövning görs, en prövning som i praktiken inte görs av en allmän handling såvida handlingen inte är sekretessmarkerad. Därför anser jag en sekretessmarkering ha en verklig betydelse för den som enligt lag har rätt att få vissa uppgifter sekretesskyddade.