Metakognition, en diskussion om våra tankar.

Metakognition från en.wiki.org: Metacognition is defined as "cognition about cognition", or "knowing about knowing."It can take many forms; it includes knowledge about when and how to use particular strategies for learning or for problem solving.

Ett annat ord för kognition är tanke.

Kort sagt så betyder metakognition tankar om tankar. Vi skiljer oss från djuren på detta sätt. Vi är medvetna om att vi tänker. Vi är även medvetna om att vi är medvetna om det.

Jag har dock alltid undrat över hur andras metakognitioner ser ut. Vad ni gör av era tankar, hur ni tolkar/ser dem. Jag kan börjar med mina metakognitioner, i brist på annat då ännu jag inte vet hur ni tänker.

Låt säga att man funderar på något, eller jobbar med ett logiskt/matematiskt problem. Om jag är väldigt koncentrerad så sker ingen metakognition direkt. Jag är mer fokuserad på tankarna i sig så att säga, och inte OM tankarna. Det jag har då i mitt medvetande är bilder, vägar, känslor osv som man jobbar med. Jag har svårt att beskriva tankarna då det vore som att beskriva färg för någon annan. De bara finns där, och de är "logiska" så att säga. Men lik såväl är de mystiska när man börjar tänka OM sina tankar.

Låt säga att man tänker på en uppställd dominobana. Puttar man i någon ände så slår det ut hela banan. Du har koll på läget ju . Du VET att så är det. Men försök nu att rama in denna tanken . Försök att inspektera den tanken, och inte själva dominobanan. En stark relation mellan dominobanan och tanken är ju uppenbar. Men tanken i sig... en hallucination, en upplevelse, en färg, en.. grej. En upplevelse/medvetande helt enkelt. Att tänka i över huvud taget, det är som att känna/se saker i sitt huvud ungefär.

Är det inte coolt?

Men hur förhåller ni er till era tankar? Era tankar i allmänhet. Vad ger ni dem för attribut och status? Vad sätter ni för generell etikett på dem? Begreppet tanke, som en etikett på alla tankar, i sig är ju också en tanke och lika mystisk den med. Nöjer er så helt enkelt? Tankar är "mystiska väsen inom oss" som vi upplever och låter det autonoma systemet reagera primitivt på dessa högnivågrejer? Innerst inne kanske vi är insekter/primitiva medan den avancerade biten av hjärnan är som en TV-skärm som reglerar sin bild efter miljön på ett mycket mer dynamiskt sätt? .. glöm den sista biten för vi vet inte ens var medvetandet sitter, eller om det "omedvetna" känner något trots allt. Men hoppas på att vissa av er nu fått en schysst intro till begreppet metakognition, trots mycket eget filosoferande. Tankar om tankar har vi hela dagarna. Vi väljer, styr och anpassar våra tankar. Tänkte att vi skulle ta upp dels det, och även försöka gå lite djupare i vår utforskning av våra egna tankar och känslor. Det finns även något som heter metaemotion för den intresserade. Topic:

Vad har ni för insikter OM era tankar?
Hur ofta tänker du kring dina egna tankar, och vad tänker du då?
Fascinerar dina tankar dig? Alltså inte innehållet i tankarna, utan tankarna som tankar själva.
Är de mystiska för dig eller ser du dem som något fullt naturligt/självklart?
Är färg mystiskt för dig, och är tankarna mystiska på samma nivå (tolka frågan hur du vill)?
-- Vill påminna igen om att vi pratar OM tankarna, inte innehållet eller det som tankarna refererar till. Inte rött i sig, utan upplevelsen röd i sig så att säga. Rött kan referera till många olika fysiska, sociala och mentala fenomen --
Hur ser en intressant/häftig tanke ut, och hur ser en riktigt tråkig tanke ut? <-- nu pratar vi innehåll . Att prata om tankar är också metakognition.
Hur ser en avancerad tanke ut och hur ser en riktigt trivial tanke ut?
Vad har ni för [djupare] insikter OM era metakognitioner? Har ni t ex något inre språk att tänka med OM tankar? Det är detta "inre språket" som jag själv är mest nyfiken på. Språk som ett inre öga/intellekt för tankar ungefär, precis som våra vanliga ögon är ögon för färg och ljus.

Spotta ut allt ni vet, tror och kan. Själv har jag bara försökt ge ett intro, men kommer med fler tankar senare i tråden. Berätta om dig själv och detta .

Du pratar om självmedvetenhet skulle jag vilja tro.
Vi klassas som en självmedveten ras, men nyare forskning inom t.ex. neurovetenskap och olika inriktningar inom medvetandevetenskap visar på att vår hjärna är mer komplex än vad vi ger den credit för. Många av de aktiva tankarna vi har och valen vi gör är helt per automatik men översätts sedan till det medvetna jaget att vi faktiskt gjorde det vi gjorde medvetet.

Du pratar också om att observera sina tankar, det låter lite som det Eckhart Tolle bl.a. pratar om och det är ett oerhört intressant ämne. Man är inte sina tankar eller tycken, man bara är. Egot är en reflektion av ens omgivning och samhället man befinner sig i, egot är hjärnans sätt att tala om för dig att du är medveten när du faktiskt inte är det, det är hjärnans sätt att få dig att tro att du bestämmer.

När jag mediterat eller när jag försöker observera mina spontana tankar så känns det som om allting går långsammare, allting blir lugnare, tystare och jag känner att jag har större kontroll över min hjärna. När jag gör detta, då är jag verkligen medveten om mig själv och medveten om att jag är medveten. Det känns befriande och läskigt i.o.m. att man inser hur omedveten man är i sitt vardagliga liv, när allting bara sker på automatik fast man tror att man själv är med på noterna.


Jag har dock lite svårt att se just vad du försöker få igång för diskussion, nu har jag berättat inte ens en bråkdel av mina tankar kring ämnet men ser inte poängen i att skriva en hel bok för att förklara vad jag tänker på

När jag ska minnas info eller komma ihåg att göra något ger jag tankarna hela meningar, jag ser orden framför mig mot en svart bakgrund. Numera är bokstäverna gemena, tidigare alltid i versaler men iom internet har versaler blivit för högröstat för att orka med Mina tankar är ibland polaroidfoton som jag lokaliserar dit de hör hemma lokalt, jag föreställer mig hjärnan och mina synapser. Tankebanor är röda trådar för mig, som en 3Dbild som vrider sig. Har jag fler tankar, associerar, kan jag ibland ha svårt att dra slutsatser, då ser jag tydligt dessa röda trådar som vrider sig som sniglar utan att hitta varandra.

Tankar om tankar? Intressant. Jag själv har i stort sett alltid flera tankar på gång, fast i olika grader.
1* Man kanske skulle ta och vattna blommorna.
2*Men varför sa hon så, nu blir jag sårad.
3*Varför blev jag sårad av det för?
4*Vad skulle hända om man kunde visa att NDU faktiskt är på riktigt, skulle det påvisa själen?

Jag blandar tyvärr gärna ihop andra gradens tanke med den tredje, varpå jag måste försöka se mej själv utifrån för att trassla ut allt igen. Oftast på vanlig svenska, jag resonerar mej fram till lösningen.

Kan ibland trassla in mej i om andra tänker lika mycket, likadant. Oftast, när någon frågar vad tänker du på och man svarar jag tänker på hur mycket av hjärnan man kan byta ut innan en person slutar vara sej själv så tittar ju folk ganska konstigt. Om jag däremot svarar att jag tänker på om jag ska baka bullar när jag kommer hem så reagerar ingen. Kanske inte den typen av svar Du letar efter.

Tänkte mer på upplevelserna själva. Att vi skulle göra en metaupplevelse ungefär.

Då och då ser mitt tänkande ut som så att jag går och tänker på något otrevligt eller negativt t.ex. svensk politik, när jag har gjort det ett tag så tänker jag till mig själv: varför ältar du detta nu? du är en bra människa som ändå gör en del för ett sunt samhälle. Sedan kanske jag tänker: ja nu får jag ta något trevligare ämne, så dyker det upp något annat...

Du har fått ett par kloka tankar om tankar men det tycks inte riktigt som att någon tagit den ingång du önskat. Ta och börja du så får vi se om vi kan följa med

Våra känslor och tankar, som verkar bestå av samma bas/substans: medvetande, kan beskrivas. Att det gör ont kan sägas vara obehagligt. Att något är gott kan sägas vara bekvämt. Att det är bekvämt kan sägas kännas bra. Vi kan sätta ord på våra tankar och känslor. Men vad är det vi egentligen sätter ord på? Vad är denna medvetenhet? Kan vi beskriva medvetenhet?

Vi ser, hör, känner, tänker. Vi är medvetna. Men dessa tankar, känslor mm är ur våra perspektiv, när vi pratar om dem (metakognition) absoluta och odelbara känns det som. Må de olika "medvetenheterna" dela attribut med varandra, men jag har iaf inte lyckats tala om den på en abstraktare nivå än att att de bara är som de är . Sedan så kan man ju prata OM dem, sätta dem i olika sammanhang mm. Men fortfarande så finns det ingen modell över dem som det gör med atomer t ex. Men förr så kunde man inte ens dela atomen. Kan vi dela våra tankar till kvarkar så att säga? Kan vi förstå dem på en högre abstrakt nivå? Kan vi tala om dem på ett djupare sätt?

Menar Du som att dela atomer, att Du vill dela upp dom till något man kan "ta på" , eller menar Du på ett mer filosofiskt plan som att tex medventenhet är delar av personlighet som irrat sej iväg ut i hjärnans labyrint? Jag blev då inte ett dugg klokare av förtydligandet tyvärr

Jag använder alltså min metakognition när jag förstår att jag har noll kunskap om metakognition. När jag ser på ämnet metakognition förstår jag ganska snabbt att jag inte har någon tidigare kunskap eller begrepp om ämnet. Jag vet också att jag inte i minnet kan hämta gammal kunskap. Dock förstår jag att jag har kunskap i närliggande områden och att det därför inte borde ta dagar att lära sig förstå mina metakognitiva processer.

Jag använder säkert metakognition om jag tex till på måndag ska lära mig allt som finns att lära sig om hjärnblödning. Då letar jag i minnet efter gammal kunskap, försöker värdera hur mycket kunskap jag har i förhållande till hur mycket kunskap som finns. Jag förstår att jag kan mkt lite då jag tex minns fysiologin som leder fram till hjärnblödning men jag minns inte vem som får det, jag minns inte alla varför och jag vet inte hur det känns. Då kan jag lätt se var jag brister och jag kan läsa på mer riktat än om jag inte förstått min egen kunskap.

Behöver vi inte gemensamma begrepp för att klara av det här? Jag tänker att det kan komma att finnas en modell över tankarna, som över periodiska systemet eller kanske mer som i ett pussel med fler kopplingsmöjligheter än fyra ytor. Som stenografi kanske? Så skulle vi kunna skriva och tänka tillsammans än mer. Ett nytt framtida skriftspråk för det medvetna medvetandet?

Om vi tänker att jag har känslan för att tänka på när jag vaknar, går upp, kokar kaffe och sätter på P4 kanske den tanken kan kallas vukr+ = vaknar, upp, kokar, radio och ett + för att det är en god känsla. Skulle jag i fortsättningen på något sätt kunna tjäna på att tänka/beskriva/hämta den här känslan om uttrycket för den i minnet sparas som vukr+ istället för dess beståndsdelar?

Precis . Det finns något som heter meatminne också, som handlar om hur man hanterar sina minnen.

Du skriver OM dina tankar här. Men min fundering är om man kan ta det ett steg längre. Menar inte att beskriva tankarna schematiskt eller "periodiskt" som du skrev --det var dock så som jag beskrev det i mitt tidigare inlägg, fast tänkte på något annat--, utan mer var någonstans dessa tankar befinner sig ungefär. Tankarnas behållare så att säga.

Metakognintion är tankar i sig. Känslor är också någon slags medvetenhet. Det jag söker är själva behållaren, jag vill kunna beskriva behållaren , där behållarens innehåll är tankarna som vi pratar om. Vi har hittills bara lyckats prata om själva innehållet (tankar) som finns i dessa behållare.

Att säga att de sitter i hjärnan känns fel, för det enda jag ser just nu är en relation mellan den visuella bilden av hjärnan och det som faktiskt sker .. tankarna är en del av det som sker och det kan man se i en hjärnaktivitetsskanner.

Mhm, jag är med. Tänker mig först en cylinder men det kanske är bättre med en kub? Kan vi enas om en form? Vilka basytor eller väggar behöver vi då? Volymen är väl det enda vi egentligen pratat om.

Edit: kändes lite Aspbergersyndromigt att behöva en given form men har tyvärr inga savantegenskaper.