Hur bota depression och sentimentalitet med hjälp av en filosofisk position?

Blir lätt deprimerad och sentimental i korta hastiga perioder. Kan vara 24h-förälskad i en tjej för att upprepa historian med en annan. Små saker blir enorma och reflekteras i känslomässiga utsagor, en snabb panikartad hyperventilering är inte alls ovanligt.

Mitt förnuft säger dock att allt det här är temporära uttryck för ingenting. Ändå sker det gång, på gång, på gång. Lösning torde vara, antar jag, att kanske vidga min syn på saker och ting.

Varför jag känner såhär har väl sina givna anledningar, men bör jag känna såhär? Är det på något vis befogat att känna så starkt negativa känslor som leder till ett allmänt ondo för min vardag?

Jag letar alltså efter någon typ av filosofisk position som på något vis ska förklara att mina känslor över sådana saker är ett slöseri med energi. Inställningen "bara kvinnor, det hela är ingen big deal, du kommer över det, tänk på annat, finns viktigare saker här i livet, andra människor lider av i särklass större problem", är inte tillfredsställande.

Kan säga att jag samtidigt inte vill övergå till nihilismen. Gör jag detta lär jag fortsatt vara deprimerad och sentimental men över all meningslöshet, och det är ju inte heller roligt.

Den närmast filosofin du söker tycker jag är hedonismen. Tyvärr går hedonismen ut på att jaga lyckan men ju mer man jagar ju längre bort kommer man från lyckan. Hedonism är som utilitarism, den är bra i teorin men katastrof i praktiken.

Tror inte filosofi direkt kan bota depression. Har du hört talas om en enda lycklig filosof?

För mig har du tre val:
1. Fortsätta beklaga dig över dina negativa känslor.
2. Acceptera dig för den du är och försöker se det positiva med dina känsloutbrott.
3. En massa "happy pills". Med andra ord: Behandla effekten istället för orsaken.

Tyvärr är den här inställningen den enda lösningen. Du måste helt enkelt ändra på dig själv tills den blir tillfredsställande.

Jag kan inte svara på din fråga, är själv en deprimerad nihilist på jakt efter lyckan, men jag kan rekommendera droger ^^

Ak fil --> Fil

/MOD

Du kanske borde göra tvärt om, sluta tänka så mycket och bara göra. Acceptera dig själv fullt ut och inse att ibland får man lida.

Vill du vara snäll och utveckla?

Jag har en filosofi och inställning till livet som kanske kan hjälpa dig, jag rekommenderar verkligen dig och alla att läsa det som jag kommer att skriva. "Filosofin" har inget namn för den behöver inget namn, den behöver inte ens klassas som en filosofi.

Först vill jag fråga;
Varför vill du inte övergå till nihilism? Tvärtom så tror jag att du kan bli lycklig, positiv och glad för att du lever. Jag tycker själv att det är tragiskt och läskigt att folk behöver en mening i allt de gör. Skulle jag tänka på det hela tiden så skulle jag inte vilja ha en sån person som min läkare eller t.ex. lärare till mina barn.
Nihilism innebär i grund och botten att man erkänner komplexiteten av universum och världen man lever i, att man lär sig uppskatta det som faktiskt är och förkastar alla naiva och infantila vidskepelser. Jag tror inte att man kan vara en rationell och lycklig människa om man inte ens vågar tro på jorden man står på eller försöker förstå den.


Vilket leder mig ypperligt till;
Det som är, är. Det är nog det närmaste någon form av sanning du någonsin kommer att komma.
Försöker du fly från det som är? Då vet jag inte var jag ska börja förklara hur långt ner i skiten du försöker simma.

Nu förespråkar jag inte alls nihilismen, jag förespråkar ingenting alls.
Det sundaste en människa kan göra är nog att sluta identifiera sig med termer, inställningar, filosofier, religioner, politiska partier och personlighetstyper eller musikstilar.
Du är. Du är inte du, du'et som du identifierar dig med är något som samhället skapat åt dig med hjälp av dig. Du är. Säg till dig själv de här simpla orden; "Jag är. Det som är, är, precis som jag är."

Jag menar inte att man ska sluta undersöka och bry sig, tvärtom bör man ta reda på så mycket man kan om det som intresserar den. Men låt sagorna stanna i böckerna som sagor.
Mening och syfte är sagor.

Läs även min signatur.

Jag kan inte se vad mer man behöver. Varför försöka förstå någonting genom att krångla till det och ta till fantasier när man inte förstår en sak? På samma sätt; Varför försöka fly från det som är genom att ignorera det när det är som att sopa all skit under mattan? Förr eller senare kommer du eller någon annan se att det är fullt med obehagliga bulor under den och då kommer du tvingas städa undan allt på en gång, istället för allt det lilla bit för bit som du varje gång ignorerade istället för att ta itu med.


Jag säger inte att jag har rätt, men kan någon säga att jag har fel?

Jag tycker det är beundransvärt att du söker i filosofins vatten för att finna förklaring, tröst och perspektiv. Vill dock påpeka att den vägen inte alltid leder till varken förklaring eller tillfredsställelse. Du går igenom en fas i ditt liv, en fas som behöver gås igenom, för en del kommer den tidigt, för andra senare (för andra inte alls). Men du är en tänkare och med största säkerhet är det din biologi och kemi som spökar med dig just nu. Det kommer den fortsätta göra men nästa gång kommer du ha vidgat dina horisonter och världen ha fått fler nyanser. Har du en extra känsla för filosofi, så läs på och sök din vishet där.

Jag vet att du vet att det kommer bli bättre. Jag lovar dig att din sinnesstämning, dina tankebanor och ditt beteende kommer att förändras. Jag tror, som du själv skriver, att din lösning ligger i att vidga dina vyer och till det behöver du inte några termer. Några råd:

Umgås med äldre människor, det vidgar dina horisonter snabbare än annars.
Ändra ditt perspektiv när du inte kan ändra fakta.
Försök att jobba med något du är duktig på, alla behöver tillfredsställelsen av arbete .
Förutsätt inte saker. Jag blir fortfarande bedragen av mitt omdöme. Var ödmjuk för det du "vet" - på riktigt.
Njut. Av allt du tycker om. Det är egentligen bara det det till syvende och sist kan handla om.

Jag tycker att många är ute på rätt spår här i tråden. Filosofi i sig självt leder inte garanterat till lycka, lika lite som något annat. Försök istället att närma dig svaret på frågan "vem är jag", kanske genom att undersöka vem/vad du inte är.

En sak som hjälpt mig genom jobbiga perioder är perspektiv. Ångest och depression och annan typ av dissonans brukar just vara brist på perspektiv. Se att du inte bara är det du tror du är. Det finns galaxer, celler, kvarkar och mer. Var går gränsen, vad är vad?

En mening med livet kommer du kanske att hitta men den kommer ändå vara värdelös i det långa loppet, men det hjälper vissa.

Du har insikt i detta beteende och du ser att det inte ger dig något. Men allt har ett moment, likt ett hjul som sätts i rullning. När intresset falnar kommer hjulet så småningom sluta rulla.

Sätt dig i passagerarsätet och njut av åkturen, även de studer du blir åksjuk. Det som händer just nu är det som alla atomer i universum manifesterar för deras position och rörelse kan aldrig vara något annat än det de är just nu. Och nu. Ska du försöka förändra det? Det är en illusion.

du borde försöka inse sanningen om gud så att du inte behöver ha en tjej för att må bra.

den enda anledningen varför killar och tjejer "älskar" varandra är för att de har blivit separerade från gud/kärleken. när man är barn har man inte än blivit separerad, och man är fortfarande med gud (du)

killar och tjejer älskar inte varandra, de bara älskar känslan av kärlek, dvs gud.