Hastigheten för information vs. ljusets hastighet

OK. Entr0pi kanske har ett bättre svar, för nu blev jag fan nyfiken. När det gäller universums ålder och storlek så är det väl ingen som påstår sig veta något med säkerhet.

Om du ritar upp kurvan ser du att energiåtgången verkar gå mot oändligheten för att uppnå ljushastigheten. Varför skulle vi få ett sådant beteende om det var möjligt att komma över ljushastigheten?

Jag skrev "om man tänker efter", något du tydligen inte har gjort. Det jag menar är att om en supernova skickade ut lite partiklar som rör sig snabbare än ljuset, så kommer dessa så småningom bromsas (rymden är ju inte totalt tom) och interaktionerna lär då skapa högenergetiskt ljus, som då kommer nå jorden innan ljuset från den faktiska supernovan. Då borde man alltså först se en puls högenergetiskt ljus som en produkt av de partiklar som rörde sig snabbare än ljuset, följt lite senare av ljuset direkt från supernovan.
Referens till ett inlägg ovan, kolla igenom tråden kanske är en bra ide? Och som jag sa, med lite matematik kan man från antagandet om att ljusets hastighet är samma för alla observatörer oberoende av deras rörelse, härleda hur energin beror på hastigheten och se att man aldrig kan få en massiv partikel till ljushastigheten. Det är detta som kallas speciell relativitet :/

Som sagt, när man räknar får man att det krävs oändlig energi. Kurvan man får från experiment beter sig ungefär som kurvan till 1/x gör nära 0, dvs. energin som krävs verkar gå mot oändligheten.

Det speciell relativitetsteori säger är att ingen massiv partikel kan färdas snabbare än ljuset, och masslösa partiklar färdas alltid med exakt ljushastigheten. Men det som expanderar är universum själv, rummet i sig expanderar och rummet är inte precis en partikel, så expansionshastigheten är inte begränsad. Man får helt enkelt överge den aningen naiva bilden av att Big Bang var en stor explosion som slungade massa åt alla riktningar, och istället se på rummet som något med egen existens, som i någon mening skapades i big bang och har expanderat sedan dess. (Det är förövrigt precis detta med att rummet själv kan expandera snabbare än ljushastigheten som star trek utnyttjar i sin förklaring av warp speed, som till skillnad från de flesta sci-fi mekanismer inte direkt förbjuds av fysiken)

Man anser sig vara ganska säkra på att Big Bang hände för ungefär 13.7 miljarder år sedan, något man kan "se" genom att titta på bl.a. bakgrundsstrålning. Sen vet ju ingen vad, om något, som hände före, och det är ganska svårt för att inte säga omöjligt att så att säga se "förbi" Big Bang. Det observerbara universum kan vi ju också säga hur stort det är, eftersom det bara är allt vi kan se, men hur stort hela universum är det har vi ingen direkt aning om.

Trodde tråden skulle självdö efter mitt senaste inlägg, men tydligen inte =) I alla fall, det citerade ovan är ju jävligt intressant. Har någon dragit någon slutsats av den sista meningen i citatet ovan?

Känns lite som tre regler som krockar med varandra. Det var väl lite i dessa banorna jag tänkte från början, men tankeverksamheten dog väl ut lite vid försöken att definiera ett målande exempel.

Får ta mig tid att läsa igenom hela tråden vid senare tillfälle, verkar ju skrivits en hel del.

Edit: Fimpade en massa onödig text.

Jag har tagit resonemanget från en lärobok i fysik, skriven av en erkänd fysiker, så folk har absolut tänkt på det. Saken är ju att vid första anblick känns det problematiskt att ha punktformade partiklar utan utsträckning, men om man tänker efter lite mer, så inser man att partiklars utsträckning inte är något fundamentalt, det betyder liksom ingenting eftersom rena kontaktkrafter inte existerar. I den bästa nuvarande modellen för partikelfysik, standardmodellen, så är alla fundamentala partiklar punktformade, och den ger väldigt bra resultat som stämmer med experiment. Dock kan man modellera fundamentala partiklar med strängar istället som i strängteori, som ju då har, i någon mening, elasticitet (eller snarare, som jag fattar det kan impulser "vibrera fram" genom strängen, jag är dock inte bra på strängteori (väldigt jobbig matematik så fort man kommer förbi grunderna)).

Det är inte riktigt det man säger i sammanhanget.

Vetenskap säger att allt vi vet är sant är sant tills det dyker en bättre förklaringsmodell. För att något ska bli vetenskap krävs att man faktiskt förklarar på vilket sätt man kommit fram till att något är sant också. Det räcker inte att ta något ur luften.

Religion säger att allt vi vet är sant är sant oavsett vilka förklaringsmodeller som dyker upp.

Är förvisso inte helt obekant med partiklar utan utsträckning som så, Hawking beskriver dem i sina böcker, och jag tror att senaste boken jag läste om det i var "A briefer history on time". Han tar också upp strängteorin i nämnda verk, men går inte speciellt djupt in på det. Som du säger, det är inte speciellt svårt att föreställa sig något av det som så, men steget därifrån till att dra egna slutsatser, eller se sambandet när man läser om andra teorier, är ett långt steg. Matematiken bakom besvärar jag mig inte med ens, det är för svårt för mitt humanistiska tankesätt. Exempelvis kopplade jag inte alls topic i denna tråd till diskussionerna om partiklar utan rumslig utsträckning. Det var därför jag fastnade för ditt tidigare inlägg.

Om man istället för att utgå ifrån att man har rätt, försöker se likheterna mellan vetenskap och religion, så kan man komma till intressanta slutsatser.

De har imamer, präster och munkar som förklarar vad man ska tänka på, hur man ska tänka, vad saker är och varför de är så. Att våra vetenskapsmäns versioner verkar rimligare är en ganska liten skillnad överlag imo. Fundamentalt så fungerar vetenskapen exakt som religion i allmänhet.

Precis som många ateister skrattar åt andras teorier och religösa påfund, så gör ju både kristna och muslimer samma sak mot folk som inte håller med dem, och de är ju lika övertygade själva om att deras version är rätt. Att utgå från att man vet vad som är rätt för att det är vetenskap, är ju att göra samma misstag som religösa fanatiker, så vad är skillnaden egentligen?

En viktig skillnad, kanske den viktigaste, är att vetenskapen anpassar sig till nya fakta och idéer. Vetenskapen utgår inte alls från att det vi vet är rätt, den utgår från att det vi tror just nu är rimligt eftersom det stämmer med verkligheten. Om det kommer fram nya fakta så kommer vetenskapen revidera sin "tro" dvs. sina teorier så att de stämmer med dessa, som t.ex. hände när man gick från de gamla grekernas mekanik till newtonsk, när man gick över till en heliocentrisk världsbild, när Darwin upptäckte evolutionen, kvantmekaniken osv. Att hitta sådana nya fakta och komma med nya teorier är ju just vad som motiverar vetenskapsmän. En religion å andra sidan anser sig redan ha alla svaren och är väldigt motvillig till att acceptera nya fakta, se bara på religiösa evolutionsmotståndare osv.

Jag har också hört någonstans att gravitationens "hastighet" är densamma som ljusets.
Men när det gäller svarta hål så är gravitationen en aningen snabbare än ljuset..
Har någon hört om hur detta fysiskt kan vara möjligt?

Det är ju sant, å andra sidan så har vi ju protestantismen, där man anpassat religionen efter eget tycke.
I slutänden så handlar ju alltihop om vad folk tror. Muslimer, t.ex. är ju långt ifrån lika dumma i huvudet som kristna när det kommer till vetenskap. Så det finns väl inga regler som säger att religösa teorier inte kan omformas med tiden, det är bara en fördom från din sida. Religion predikar om vad man får göra och inte får göra(morallagar), vetenskap predikar om vad man kan göra och inte kan göra(fysikens lagar), så skillnaden är inte särskilt stor alls.

Jag säger inte att religioner inte kan utvecklas med tiden och ta till sig nya fakta, för det kan de absolut och det händer hela tiden. Det jag säger är ''bara'' att de inte är alls lika flexibla och anpassar sig lika snabbt som vetenskapen, och att när data framkommer som strider mot vad deras lära säger är deras reflex att antingen strunta i det helt eller hitta på komplicerade modeller istället för att dra de uppenbara slutsatserna (se t.ex. intelligent design). Vetenskapen reagerar helt annorlunda på sådan ny data, och är den tillräckligt bra/stark förkastar man hela det godtagna systemet och genomgår ett paradigmskifte, som Kuhn kallar det. Vetenskapens mål är ju att utvecklas och omformas så att vi får en bättre förståelse för världen så revolutioner är en naturlig del, något som i princip aldrig händer inom religioner. Protestantismen var ju på ett sätt en revolution inom kristendomen, men målet var inte att skapa något nytt utan snarare gå tillbaka till det gamla, bibeln och Jesus läror.

Finns ju flera stora skillnader mellan dessa. T.ex. går morallagar inte att undersöka, de får bara tas på auktoritet. Jag kan t.ex. inte vare sig bevisa eller motbevisa en religiös lag som säger att det är fel att arbeta på en söndag. Däremot kan jag i princip motbevisa en fysiklag, jag kan t.ex. motbevisa energins bevarande genom att hitta på en fiffig maskin som skapar energi från ingenting. Dessutom så är det en stor skillnad på att tala om vad man tror är möjligt och att diktera vad man får eller inte får göra baserat på vad någon profet/Gud/flygande spagettimonster etc. har sagt.