..Och nu kan jag uppdatera litegrann...
Eftersom jag är en blåögd person som litar på min läkare så hällde jag i mig theralenet igårkväll för att försöka sova. Tji fick jag. Svårt att fokusera, ryckningar i händerna + fötterna och kunde bara inte vara stilla, det var som om ngt drog i mig hela tiden, och jag mådde fruktansvärt.
Vid 03.15 ringde jag psyket fick tala med en sjukskötare som sa att jag skulle ta EN av lergigantabletterna ( med motiveringen att det är skillnad mot att ta bara en istället för två som jag gjort innan. ) det fanns inget annat de kunde göra för mig minsann.
Det skulle jag inte ha gjort. Fy vad jag blev konstig. Så jag blev tvungen att väcka maken som blev ytterst upprörd när han såg mig i det skick jag var. ( Han har aldrig sett mig sådan, sa han nu. ) Jag bara gick omkring och skakade och hade typ parkinsonryckningar....
Då fick han nog och ringde istället till psyk igen, och si, vid 05.30 imorse så kom han hem med 2 st. 10 mg. Sobril till mig. Kan bara säga att de brukar ju ta ner en rätt bra, men den här skiten jag hade kvar i kroppen gjorde att jag iallafall inte kunde vara still förrän vid 8 tiden imorse. Jag har fortfarande inte sovit, men är iallafall rätt bra nu, för nu är kroppen rensad.
Men jag är arg, väldigt arg, hur fan kan man säga till MIG att det inte finns ngt att göra när jag själv ringer efter hjälp?!??? Jag är inte den som ringer ofta direkt, kanske det har varit en gång i halvåret.
Jävla puckon.
Och sedan när maken ringer, ja då minsann... Jag vill inte tänka på vad som skulle ha hänt om jag varit ensam hemma, risken är rätt stor att jag hängt mig i dammsugarsladden, för jag hade allvarliga fuderingar på det.

:mad:
( jag har den luddiga diagnosen " borderline med självskadande beteende" och panikångest. )