Mattefantast, vad är en siffra för dig?

edit. När jag ställer frågor om huruvida något är, ska, osv... då syftar jag alltid på din personliga åsikt. edit.

Ger ni era siffror någon djupare mening?

När man håller en siffra i sitt huvud så kan man koppla denna till många olika andra saker. Fysikaliska fenomen, tid. När jag tänker kryptografi, där det enda som behandlas är information och inte direkt återkopplas till något fysiskt fenomen, så tänker jag på siffrorna som hårda stenar eller spaghettistrån och exempelvis modulosoperatorerna som silar, vattenkranar eller ja vettefan. Ursäkta egosnacket förresten, jag återkommer om det. När jag utför addition så tänker jag mig att två långa mätstockar sätts ihop, eller rent av bara att X och Y många singulära enheter som flyttas närmare varandra så att de kan uppfattas som en egen stor mängd/"ris"hög/objekt. Dock tänker jag oftast på matematiska objekt som just objekt ungefär. "Starwars" ovan brukar det vara när jag försöker vara kreativ.


Siffrorna tar form i lite allt möjligt: objekt, ytor, processer, förändringar, känslor, bilder, ibland myror, tryck eller vingslag. Sen så har vi ju den vackra grafiska formen 2 vilken har fått sin innebörd.

Nu undrar jag lite hur ni tänker kring matematik. Vad antar era siffror och matematiska operationer för form? Strikta logiska definitioner och omvandlingar? Räkna precis lika dant varje gång --typ köra uppställning i huvudet-- eller massor med kreativitet och ett nytt räknesätt för varje beräkning av något? Och vad är en siffra för dig?

Varför jag startade tråden dock, det jag undrar mest. Vad ger ni era siffror för identitet? Det jag menar är. Vad är era siffror? Ser ni dem strikt som tankar så att säga? Tankar som "befinner" sig i ditt huvud. Är det stopp där? 3+2=5 (och så visualiserar man det lite = tankar) och därmed basta? Ingen djupare innebörd?

Har ni definierat siffrorna som tankar, eller har ni någon annan status på dem? Har det fetmarkerade alltid gällt, fast utan att du riktigt tänkt på det. Har ditt inre "mattesnille" varit autonom och omedveten om sig själv? Om du varit medveten om dina tankar, hur har du tänkt kring dem?

Sen så kan man ju komma in på diskussioner om psykologi och evolution gällande matematiken i våra skallar. Har ni tänkt så långt?

Det fetstilta ovan, det är också det som fick mig att starta tråden. Nyfiken på om det finns några värderingar eller annat som tillhör dessa tankar hos er, som man kanske bör ta till sig.

Känner ni er dumma ibland? Det gör jag som inte lyckas få siffrorna (och matematiken omkring) som egna helt solida entiteter ungefär. Därför undrar jag. "Är"/finns dessa abstrakta/matematiska tankar bara, eller har ni något som ger dem någon slags större legitimitet? Matematiken beskriver ju saker, och matematiken består av symboler, relationer och mycket mekaniskt utförda omvandlingsprocesser ungefär. Men matematiken i sig självt, endast tankar för dig? I så fall, vad för tankar? Om annat än tankar, i så fall vad?

Kort sagt: Är matematiken, även om den kan återkopplas med fysiska fenomen och information, i stort sett en tankevärld för dig? Om inte, vad är den för dig då? Det är där jag undrar ifall ni sitter på en 'mognare' verklighet så att säga. Om matematiken är en tankevärld för dig, låter du det bara vara så, reflekterar du inte över det så att säga; tankarna får bara vara vad de är utan närmare granskning och tolkning? Det går inte att "ta handfast" på tankarna så att säga?

Mycket intresserad av hur du tänker kring och ser på saker. Din reflektion, din vanliga okritiska ovetande 'intellektuella' vardag i frågan, osv.

Ehh nej, jag får inga visuella bilder när jag räknar. Däremot kan det hända att jag får olika känslor när jag ser olika typer av matematiska problem. Intresserad, uttråkad o.s.v.

Hur tänker du kring de matematiska problemens representation i ditt huvud, och kring ditt räknande? Är det något du har reflekterat över eller är problemen bara vad de är för dig så att säga och inget mer med det?

När du skriver "siffror", menar du då verkligen siffror (0, 1, 2, ..., 9) eller menar du tal (t.ex. 372, √3, π)?

6 är ju lite intressantare än andra siffror, då 6 är ett nummer som för tankarna till ett nummer.

Förstår inte riktigt vad du syftar på. Det kanske är för att jag aldrig kopplar matematiken till verkligheten. Jag har ett strikt logiskt förhållningssätt, jag identifierar snabbt vilken typ av problem det är och sedan använder en lämplig lösning.

Jag ser inte ens själva siffrorna längre - allt jag ser är problemet i sin helhet innan jag börjar med lösningen. En siffra är bara en siffra, själva problemet och lösningen är det som betyder något...

Kanske är mitt svar ointressant eftersom jag inte har en djupare förståelse för matematik, därför har jag ingen känsla för matematiska operationer. Men jag har alltid haft känslor för siffror. Siffror känns betyder betydligt mer än bokstäver för mig, trots att jag känner mer för språket. Siffror är färger, olika stora, ibland är de tom smak. Talföljden ser jag som en vågrörelse i ett diagram. Jag tycker om jämna tal. Telefonnummer kan passa personer olika bra. Artikelnummer på vin kan passa innehållet olika bra.
Tack för mig

Ju mer matte jag läser desto mindre intressanta blir själva siffrorna. Det är strukturerna och resonemangen som är intressanta.

Jag känner mig dum mest hela tiden, speciellt när jag försöker läsa konstiga matematiska texter (senast i raden är icke-kommutativ geometri, det är antingen väldigt svårt eller så är jag trög). Jag ser matematiska objekt som just något abstrakt, utan direkt anknytning till verkligheten eller fysiken. Detta betyder inte att de inte kan kännas som "solida" entiteter, när man tänkt och arbetat med ett koncept ett tag känns det ganska "solitt" även om det är abstrakt.

Siffror i sig är tycker jag inte är så särskilt intressanta (har aldrig gillat talteori så mycket), och jag ser väl mest på dem som abstrakta objekt som uppfyller vissa definitioner. Dock kan jag ofta dra hjälp av att visualisera andra saker inom matematiken, mest direkt då i typ differentialgeometri där jag tycker det är väldigt hjälpsamt att kunna "se" ungefär vad de olika abstrakta operationerna innebär och vad teoremen säger. Även inom andra grenar som analys kan det hjälpa att tänka på hur saker "ser ut". Kan dock vara svårt när det blir för abstrakt, och ibland får man skippa visualisering och bara fokusera på definitionerna och logiken. Ibland kan notationen också hjälpa mycket, och att formulera om samma problem med en mer strömlinjeformad, mer abstrakt notation kan få mig att förstå ett problem eller en sats mycket bättre. T.ex. är det förvånansvärt hur enkelt man kan tappa bort sig om man har objekt med många olika index av olika typer.

Siffror är för mig objekt som kan representera olika tal. Precis som mitt namn representerar mig.

För mig är siffrorna som personer, varje har sin egen personlighet och historia. Samma sak med olika satser, teorem och sådär. Man blir glad när man ser siffror som är kvadrater eller andra vanliga "speciella siffror".
Du kommer inte undan siffror oavsett vad du gör inom matematiken, och siffror är extremt viktiga för problemlydelsen, du kan liksom inte skala bort dem och fortfarande ha vettiga saker. Det är betydlig skillnad på en andragrads ekvation och en tredjegrads ekvation till exempel. Något säger mig att du inte tänkt så mycket utan bara försöker vara mer eller mindre spydig. Men även i den mest abstrakta matematiken så används heltal hela tiden för att till exempel signifiera antal repetitioner eller summationsindex osv.

Missförstå mitt inlägg 2.0 - Nu i en affär nära dig.

Jag menar att det är som att se ett ord. Vi kan ta "läxa" - jag ser inte de enskilda bokstäverna utan ser deras helhet som betyder en uppgift man ska göra på sin fritid. Det finns en anledning varför formler inte är skrivna med siffror utan bokstäver som t.ex. y = kx + m. Siffror och nummer i sig betyder ingenting. Det är deras relation till varandra matematik handlar om.