2011-03-27, 13:50
#13
Högst personliga tankar.
Konst är inte ett ämne utan en sammansättning utav många olika sätt att tänka.
Mycket i konsten vidrör psykologi och människans perspektiv på verklighet och samspelet mellan konstnären och världen. Världen är så komplex att alla frågor behövs sättas i ett sammanhang och också förstås var och en. För att bli en upptäckt och erkänd konstnär krävs ofta en total förståelse för sin samtid och att själv vara i harmoni med sin egen tid, leva i nu:et, och sedan ha en vilja till att uttrycka mötet mellan vad man ser och vad man är. Med ett synsätt som en sökande konstnär är konsten en passion, ett liv och allt man möter en förundran.
Som man såg världen för första gången.
Om man ska förenkla i ord finns det konstnärer som gör allt för att sälja sälja sälja.
Sedan finns det konstnärer som arbetar endast för sig själva, för att förstå sin existens, förstå sina tankar och som kanske inte har intresse utav att sälja sina verk.
Sedan finns det grenar ifrån dessa av bla. konstnärer som har så mycket ego/högmod att de tror de kan sälja gatstenar för miljoner. Sedan finns det dem som inte har självförtroende att förstå att deras konst är så bra att det kan ställas ut och bli upptäckt. En annan gren är tex. Ulrika Hydman, att man blir väldigt populär men liksom fastnar i samma spår och inte växer i utveckling. Sedan finns snabba trender om VAD man SKA ha och vad som är omskrivet i tidningar, status tänkande, kommersiell status - mode osv. osv.
Men om vi ska snacka om en konstnär som vinner världens anseende och blir en nästa Picasso..
Handlar det om att kunna ha en vision, se en framtid, att kunna tolka in sin samtid och kunna förmedla konsten på ett BEGRIPLIGT uttryckssätt så att när man studerar objektet/konsten ska den betraktande kunna väckas utav en känsla och längtan som oundvikligt får en att KÄNNA/UPPLEVA ett budskap utöver ett rationellt sätt att se världen. Och DESSUTOM så nyskapande att stilen aldrig tidigare upptäckts. Så det handlar också om att vara så kreativ att man spränger sina egna gränser och samtidigt världens gränser att man kan förmedla ett budskap/idé ur ´livets källa´.
Allt som skapas är konst, allt som existerar är en fullkomlighet i konstens varande.
Då spelar det ingen roll om det handlar om mode, kläder, kalligrafi, sitta på bussen, att samtala med en vän, eller skapa ett dyrt konstverk. Uttrycksmedlen är ovesäntliga då det alltid handlar om en känsla. Konsten är ett uttryck både av och för sin egen existens.
Konst är inte ett ämne utan en sammansättning utav många olika sätt att tänka.
Mycket i konsten vidrör psykologi och människans perspektiv på verklighet och samspelet mellan konstnären och världen. Världen är så komplex att alla frågor behövs sättas i ett sammanhang och också förstås var och en. För att bli en upptäckt och erkänd konstnär krävs ofta en total förståelse för sin samtid och att själv vara i harmoni med sin egen tid, leva i nu:et, och sedan ha en vilja till att uttrycka mötet mellan vad man ser och vad man är. Med ett synsätt som en sökande konstnär är konsten en passion, ett liv och allt man möter en förundran.
Som man såg världen för första gången.
Om man ska förenkla i ord finns det konstnärer som gör allt för att sälja sälja sälja.
Sedan finns det konstnärer som arbetar endast för sig själva, för att förstå sin existens, förstå sina tankar och som kanske inte har intresse utav att sälja sina verk.
Sedan finns det grenar ifrån dessa av bla. konstnärer som har så mycket ego/högmod att de tror de kan sälja gatstenar för miljoner. Sedan finns det dem som inte har självförtroende att förstå att deras konst är så bra att det kan ställas ut och bli upptäckt. En annan gren är tex. Ulrika Hydman, att man blir väldigt populär men liksom fastnar i samma spår och inte växer i utveckling. Sedan finns snabba trender om VAD man SKA ha och vad som är omskrivet i tidningar, status tänkande, kommersiell status - mode osv. osv.
Men om vi ska snacka om en konstnär som vinner världens anseende och blir en nästa Picasso..
Handlar det om att kunna ha en vision, se en framtid, att kunna tolka in sin samtid och kunna förmedla konsten på ett BEGRIPLIGT uttryckssätt så att när man studerar objektet/konsten ska den betraktande kunna väckas utav en känsla och längtan som oundvikligt får en att KÄNNA/UPPLEVA ett budskap utöver ett rationellt sätt att se världen. Och DESSUTOM så nyskapande att stilen aldrig tidigare upptäckts. Så det handlar också om att vara så kreativ att man spränger sina egna gränser och samtidigt världens gränser att man kan förmedla ett budskap/idé ur ´livets källa´.
Allt som skapas är konst, allt som existerar är en fullkomlighet i konstens varande.
Då spelar det ingen roll om det handlar om mode, kläder, kalligrafi, sitta på bussen, att samtala med en vän, eller skapa ett dyrt konstverk. Uttrycksmedlen är ovesäntliga då det alltid handlar om en känsla. Konsten är ett uttryck både av och för sin egen existens.