Tänkte lägga till lite saker om vårat förhållande här. Jag älskar hon som sagt fortfarande. Men lite saker om både henne och mig är nog på sin plats att sätta ord så ni förstår. Jag var världens största toffel, har aldrig varit detta för någon brud förut, alltid skitit i tjejer i allmänhet men henne gjorde jag allting som hon bad om, gick och handlade, skötte hushållet allting dvs! Jag stod för pengarna, jobbade röven av mig för att vi skulle kunna betala hyran, ha råd med mat osv. Sen fick jag sparken vi flyttade till en mindre lägenhet och då sa hon "ska du bo här måste du jobba" och jag fick sparken från jobbet för jag gick in i väggen, orkade inte hålla i alla trådarna längre, vart helt enkelt för mycket. Jag blev allmänt sur för att jag var tvungen att göra allting, behandla henne som prinsessan på ärten så gick in i ett jävla hål, ett hål som jag fortfarande håller på att ta mig upp ifrån. Hon har drag av att vara "narcissist" har hon sagt själv, men jag har aldrig riktigt förstått vad hon menat med detta tyvärr

Hon litade inte på mig, hon kollade mina sms, min facebook, fick inte ha tjej kompisar som jag hade sedan tidigare men detta gjorde inte mig någonting då, men tillslut så vart jag väl less antar jag så jag började höja rösten och säga ifrån och då vart det väl för mycket för hon ?

Det hela slutade med att vi inte umgicks med någon annan person, utan bara vi två ständing och stup i ett, hela tiden på varandra, jag lovade att fixa disken, men så glömde jag bort det, lovade att städa, glömde det med ja ni förstår.

Hoppas detta kan vara till lite hjälp, är det någon man ska satsa sitt liv på eller ska man bara försöka inse att det är bara skit ? Jag har jätte svårt för att gå vidare och jag vet inte hur jag ska göra heller