2011-03-21, 00:49
#1
Jag vet inte hur jag ska göra en lång historia kort, men jag ska ge det ett försök!
Allt började med att en tjej tog kontakt med mig, och det visade sig vara den tjejen jag varit intresserad av under en längre tid.
Vi började prata mycket och bestämde att vi skulle träffas, sagt och gjort vi träffades och hade jätte mysigt. Vi träffades under ca 2 månader innan saker och ting började bli sämre. Hennes sms blev konstigare och konstigare. Hon gav mig inte komplimanger som hon gjorde innan. Hon tyckte att jag tog för lite initiativ. Jag försökte då ändra på detta för att tillfredsställa henne på bästa möjliga sätt. Men eftersom jag var så kär och galen i henne vågade jag inte riktigt "gå hela vägen" för att jag var rädd att göra bort mig totalt. Men det visade sig att mitt beslut om att ta det lite lugnt med henne var helt fel. Hon sa att hon ville ha lite tid och tänka över saker och ting om oss. Ca en vecka senare träffas vi hemma hos henne och allt känns jättebra. Hon var glad och jag var glad. Båda var lyckliga. Två dagar senare träffas vi för att hon vill prata, hon berättar då att vi inte kan träffas längre. Jag blir så klart jätte ledsen, men även väldigt fundersam. Som jag skrev högre upp så blev våra samtal konstigare och konstigare. Hon verkade inte bry sig på samma sätt som innan. Så jag får för mig att något hänt o hennes liv, något hon vägrar att förklara.
Nu har det gått två veckor sen det tog slut. Hon har funnits i mina tankar 24/7 och jag vet inte vad jag ska göra. Hon hade ju känslor för mig, kan verkligen lite initiativ från min sida förstöra allt detta?
Vi pratar fortfarande och så, men bara som vänner. Ibland får jag bilden av att jag är en riktig pain in the ass när jag pratar med henne. Och ibland är hon jättesöt och gullig mot mig.
Vad ska jag göra? Ska jag försöka igen, eller allt är borta med vinden?
Allt började med att en tjej tog kontakt med mig, och det visade sig vara den tjejen jag varit intresserad av under en längre tid.
Vi började prata mycket och bestämde att vi skulle träffas, sagt och gjort vi träffades och hade jätte mysigt. Vi träffades under ca 2 månader innan saker och ting började bli sämre. Hennes sms blev konstigare och konstigare. Hon gav mig inte komplimanger som hon gjorde innan. Hon tyckte att jag tog för lite initiativ. Jag försökte då ändra på detta för att tillfredsställa henne på bästa möjliga sätt. Men eftersom jag var så kär och galen i henne vågade jag inte riktigt "gå hela vägen" för att jag var rädd att göra bort mig totalt. Men det visade sig att mitt beslut om att ta det lite lugnt med henne var helt fel. Hon sa att hon ville ha lite tid och tänka över saker och ting om oss. Ca en vecka senare träffas vi hemma hos henne och allt känns jättebra. Hon var glad och jag var glad. Båda var lyckliga. Två dagar senare träffas vi för att hon vill prata, hon berättar då att vi inte kan träffas längre. Jag blir så klart jätte ledsen, men även väldigt fundersam. Som jag skrev högre upp så blev våra samtal konstigare och konstigare. Hon verkade inte bry sig på samma sätt som innan. Så jag får för mig att något hänt o hennes liv, något hon vägrar att förklara.
Nu har det gått två veckor sen det tog slut. Hon har funnits i mina tankar 24/7 och jag vet inte vad jag ska göra. Hon hade ju känslor för mig, kan verkligen lite initiativ från min sida förstöra allt detta?
Vi pratar fortfarande och så, men bara som vänner. Ibland får jag bilden av att jag är en riktig pain in the ass när jag pratar med henne. Och ibland är hon jättesöt och gullig mot mig.
Vad ska jag göra? Ska jag försöka igen, eller allt är borta med vinden?