Ofint förflutet

jag har en lång historia med psykisk sjukdom, efter grundskolan har jag inte lyckats fullfölja någonting tillräckligt pga svåra depressioner och en massa ångest och ingen riktig behandling förrän nu i vuxen ålder.

jag skulle vilja vara en någorlunda fläckfri människa. jag önskar att jag hade kunnat vara den person jag är idag när jag är frisk i stunder. när jag eller en i familjen påminner mig om människor, platser, händelser önskar jag att jag kunde radera bort de åren.

jag har avsagt all vännskap, lever ett rent och ganska sunt liv och så vidare och går behandling och är sk.

skammen och skulden att jag tex kostat vården typ en miljon kr (tyvärr sant) och skammen över att se sig i spegeln - det här har jag åstadkommit den första fjärdedelen av mitt liv.

har någon här klarat sig genom en vändning? har ett ofint förflutet som nu har ett fint liv? kan man tvätta av sig stämpeln?

I slutändan blir det vad du gör det till. Om det så är i kombination med terapi, medicinering eller någonting annat. Det är min erfarenhet i alla fall.

jovisst i nutid och genom framförhållning men min fråga handlar om en ofin bakgrundshistoria som man när man klivit ur glaskupan inte känner igen sig själv i - ca 10 år!

Jag har varit jävligt sjuk i anorexi, djupa depressioner och självmordstankar och alkoholism etc. Har väl blivit av med allt förutom äs och numera känner jag mig "fin" och normal. Om något känns det som att folk runtomkring respekterar en och nästan överskattar ens förmågor. Jag känner mig skuldfri och nöjd och har fått tillbaka vänner och även skaffat nya (de försvann ju när man blev sjuk). Livet blir bättre, bara man är modig och håller ut.

Om du lidit av cancer i 10 år och gått igenom jobbiga behandlingar hade du kunnat berätta och bli betraktad som en hjälte, men det är annorlunda med psykisk sjukdom. Även om du lika lite valt att vara deprimerad och ha ångest finns det en djupt rotad vanföreställning hos vanligt folk att det bara är att rycka upp sig och ta lite piller så mår man bra, och att psykiskt sjuka egentligen är lata och bortskämda och gnälliga. Med undantag för folk med AS, psykoser och schizofreni som är potentiella galna mördare allihop. Tycker många, alltså. Jag håller inte med.

Jag har i många stycken varit en jävla strulpelle fram tills jag var runt 20 men "hanterat" mina depressioner med sprit och diverse droger och lyckats hanka mig fram i tillvaron. Jag kan utan problem berätta om alla turer i mitt liv och få applåder för att jag ändå klarat mig så bra, utom just när det gäller depressionerna, för dem vill folk helst inte höra om. Det kommer att ta lång tid att ändra inställningen till psykiska problem, trots att en helvetes massa människor drabbas av dem under sin livstid.

Det du behöver göra är att själv försonas med att så här har ditt liv varit fram tills nu, men nu vänder det och nu är det din tid. Om du kan sätta dig över att skämmas och ursäkta dig är chansen större att andra accepterar att du haft problem och att det är därför du kommit igång med studier och annat lite senare. Sen beror det ju på vad du vill göra med din framtid. I vissa yrken och kretsar är ett förflutet med psykisk sjukdom mer belastande än i andra.

Du har tur som blir frisk när du är 25 och inte när du är 40+. Var stolt över dig själv och att du är tillbaka på banan.

det är lättast att bli som vanliga blinda människor som ser ner på psykiskt sjuka som svaga individer.

jag vet inte om det stämmer, vad jag kostat vården. vad vården kostade mig när jag inte blev hjälpt vet jag om.

Jag har säkert kostat 10 miljoner. Hoppas på att belasta samhället gravt framöver så det blir miljarder. Men det är väl en dröm.
Varför skulle jag agera för de som är emot mig?

Gud vad hoppfullt det där lät! :-)

Jag tror inte du har någon stämpel. Du får se det som att du lever i fel tid. Det är vår kultur idag som ser empati och känslighet som något svagt och negativt eftersom människor som du (och jag) inte passar den nu rådande normen. Du får försöka hitta en plats = jobb och vänner, där du känner ditt värde av att du är du. Du är säkert helt fenomenal på att vara du t ex

Ok, det där lät ju ganska högtravande...

Försök att se din person som en samling positiva egenskaper istället för ett misslyckande, för att du inte är lika produktiv som eventuella andra. Om du nu har kostat vården en miljon så är det motsvarande vad en reumatiker kostar på en vecka (med intensiv behandling)

Lycka och frid

PoP -> Psykiska problem

/Mod