Känner mig alltid nervös och obekväm innan fest/utgång

Verkar tydligen vara vanligt att känna så. Personligen gör jag inte det men nu går jag dock ut ganska regelbundet. Har för mig att jag haft lite liknande känslor tidigare när jag gick ut mer sällan. Stämmer det att nu som är nervösa inte går ut så ofta?

Ibland gör jag det, men då tar jag en bärs så försvinner det

japp, har exakt samma, så de har blivit ett par gibbkvällar medans folk till och med har smsat flertalet gånger för att försöka få dit en men klumpen sitter kvar.

antar att man får bita ihop och bara köra

Det finns ju alltid en viss risk för förödmjukelse, att man framstår som töntig, korkad, tråkig etc. Är väl det som är grunden för nervositeten.

Haha, magiskt! Jag känner, och har alltid känt likadant inför fester, resor och jobb - det har alltid funnits en viss del nervositet och någon vriden form av rädsla, typ. Men direkt när man sätter klacken i taket, foten i färsen eller apostlehästen i Alperna så är livet en lek!

Trodde verkligen att jag var "en speciell liten pojke (med skäggväxt och köttodör)", men ack så fel jag hade..


edit: inlägg gretzky!

Jag tror det bottnar i flera olika saker. Man vill tex ha kul när man går ut och det kan vara nervöst att inte veta vad som ska hända och vilka man kommer träffa och hur man ska bete sig - det är ju oftast nya människor man träffar.

Man vill som sagt ha kul och detta kan vara en form av prestationsångest för man har en viss "blueprint" i huvudet hur kvällen ska bli.

Detta kanske är rent svammel(vad vet jag, jag får inte samma känslor), det är en tanke formad utefter en närstående som lider utav samma sak fast den personen klarar bara att gå ut ~1/10.

Du kan inte gå på hur det är generellt. Det kanske visar sig att alla där känner varandra och just du är den som ingen känner. Bara inse det!

Vet vad du menar. Men sen har jag ju också en historia av social fobi i bagaget. Ofta drar jag mig för det. Och då har jag ändå kämpat med mig själv flera dagar i förväg att "nu jävlar ska du ut och ha lite kul! Vara lite social!" Men det känns jävlar i det inte som jag kommer ha särskilt kul om sanningen ska fram. När dagen kommer så känner man varenda primitiv försvarsmekanism kopplas på och genast
är allt man har motiverat och pushat sig själv med som bortblåst. Ett enkelt telefonsamtal rings, eller sms skickas, man trär på sig mjukisbrallorna och har ångest framför Flashback en fredagkväll.

Men ibland får man iväg sig själv. Och det är ju glädjande. Kanske det blir piss på festen som man förutspått men man har ändå känslan att man har lite balls och har uträttat något.

Jag blir nervös bara av att gå till affären eller hälsa på någon kompis.
Kan oroa mej ett par veckor innan ett tandläkarbesök och sådant.