2013-05-20, 01:41
#193
Citat:
Ursprungligen postat av Strawmilkshake
Blir så ledsen när jag ser denna frågan om vad partners tycker! Min sambos psoriasis bröt ut i september 2012, började som guttat, som nu blivit plack, det gick från några små prickar till att det idagsläget täcker 50% av hans kropp. Det fjällar, båsar ner soffan, sängen, kläder, stolar, var han än är så har han "snöat" där. Blodiga kläder och sängkläder från hans kliande. Mjukgörande salvor som han säger känns som att de fräter sönder hans kropp. Han är uppgiven, frustrerad, vägrar g till frisören då hans hårbotten är som en enda vitbeläggning... Vi spenderar en timme varje kväll med att smörja in honom med olika salvor osv.
Jag har inte klagat en gång fast jag inte alltid har lust att stå i badrummet och kladda mer kortison osv i en timme på kvällen, och ibland både morgon och kväll.
För mig är det självklart att hjälpa till och att vara ett stöd, jag ger honom lika mycket fyskisk närhet som tidigare, bryr mig inte alls om hans torra fjällande och röda fläckar, vare sig de i ansiktet eller på övriga kroppen.
För mig har denna sjukdom inte förändrat varken min syn på honom eller hur jag känner.
Han är fortfarande attraktiv och en sjuhelsikes fantastisk karl som jag inte skulle byta bort
Han själv mår inte alls något vidare av detta utan är väldigt deppig och tycker att han ser hemsk ut, och visst förstår jag honom, jag hade också hatat sjukdomen om jag hade blivit drabbad, hans skäms över det - men jag hoppas att han en dag kommer kunna acceptera sjukdomen och inte lägga lika stor vikt vid detta - och att han inser att jag inte har tänkt lämna honom för lite psoriasis!
Jag har inte klagat en gång fast jag inte alltid har lust att stå i badrummet och kladda mer kortison osv i en timme på kvällen, och ibland både morgon och kväll.
För mig är det självklart att hjälpa till och att vara ett stöd, jag ger honom lika mycket fyskisk närhet som tidigare, bryr mig inte alls om hans torra fjällande och röda fläckar, vare sig de i ansiktet eller på övriga kroppen.
För mig har denna sjukdom inte förändrat varken min syn på honom eller hur jag känner.
Han är fortfarande attraktiv och en sjuhelsikes fantastisk karl som jag inte skulle byta bort
Han själv mår inte alls något vidare av detta utan är väldigt deppig och tycker att han ser hemsk ut, och visst förstår jag honom, jag hade också hatat sjukdomen om jag hade blivit drabbad, hans skäms över det - men jag hoppas att han en dag kommer kunna acceptera sjukdomen och inte lägga lika stor vikt vid detta - och att han inser att jag inte har tänkt lämna honom för lite psoriasis!
Nej, det är det det jag undrar över i relationsforumen, dessa som söker någon form av herr "typ", tänker de inte på att den snygge killen kan få psoriasis i ansiktet och se rödsupen och sårig samt fjällig ut.. Man lämnar inte ngn för det men man har problem att träffa folk. Man har "mjäll" som om man vore med i dolda kameran rätt vad det är. Eller sprider en vit dimma. Alla släpper en hel del hudpartiklar men här är de både stora och många, mums för bakterier.
Worst case scenario och jobbar med det konsant så blir det bara förbannat tidsödande och bökigt.
BTW provat clobex shampoo? aco hårbottenvätska?
Som mjukgörande funkar nog salisylvase eller ngt dylikt bäst. Men man bör ju sova i pyjamas och kanske nattmössa... Kan vira vanlig plast runt och tejpa.
Men det lättaste är ju en spruta cellgifter varje vecka, bara att köra in, man är en cellgiftmethman!
Gör man allt det blir man ofta frisk. Beror på pSA mer än PS.
edit: Ta och kolla upp lite bakterier, guttat kommer ofta med streptokocker men jag vet inte om alarmet kommer för sent nu.
