Protester i Syrien

Med detta var inte under AKP's regi. Det var under 80-talet då Turkiet bevittnade sin hårdaste och mest brutala militärdiktatur. Grundorsaken till deras bitterhet låg främst i att Syrien stödde PKK under den här perioden, men så fort Syrien fråntog PKK sitt stöd så förbättrades relationerna.



Men det är inte en hårfin linje mellan "utryckt stöd för demonstrationerna" och militärt ingripande. Jag tror inte att araberna skulle sluta handla av Turkiet just på grund av att Bashar lämnar ifrån sig makten, dock så tror jag att handelsrelationerna skulle sättas i obalans ifall Turkiet ingrep militärt. Glöm inte att terrorister lätt kan vända massan mot angriparna genom brutala metoder.


Syrien angränsar till Irak, som är ett utav de mest våldshärjade länderna i regionen. Så en total kollaps av den syriska säkerhetsapparaten skulle innebära att tusentals terrorister skulle invadera Irak för att skapa instabilitet i landet. Kombinera det här med att Turkiet ockuperar Syrien: Tror du då att stabilitet skulle vara resultatet?

Inte direkt "gå in i", men flyganfall som svar på oro i gränstrakterna är nog tänkbart. Dessa anfall skulle inte heller ha samma mål som de i Libyen haft, utan mer vara en extremt skarp markering.

Allians/koalition tror jag inte på, om något görs tippar jag att Turkiet ensamt fixar en runda flyganfall, de har perfekt infrastruktur för det, med stora flygbaser nära Syrien. De har ju till och med egentillverkade UAV nu, om de först vill testa lite.

http://en.wikipedia.org/wiki/Turkish_Air_Force#Unmanned_aerial_vehicles_.28UAV. 2FUCAV.29

Skulle inte vara omöjligt med en mindre trupp markstyrkor. Man har en betydande gräns mot Irak och det finns ett intresse av att säkra den gränsen så att de inte spiller över till Irak.

U-Allah:

Jag tror inte heller på en fullkomlig kollaps av den syriska säkerhetsapparaten.

Håller med dig, vilket är att det finns ett polariserat arabförbund. Alla arabländerna håller inte varandra om ryggen i vårt och torrt, speciellt inte för ett land som ingått i djupa relationer med ett annat land som i regionen uppfattas som direkt fientligt (ex: Iran).

Men då Turkiet inte är en rentier state, så är de beroende av hög-ekonomiska-aktivitet, för att på så sätt expandera sig själva politiskt och militärt. Det här betyder att deras land är tvunget till att omge sig själv med ett "bra rykte"; detta följer en traditionell logik inom kapitalismen och marknadsföring. Därför skulle Turkiet aldrig sätta sitt rykte på spel, speciellt inte hos arabländerna. Dock har de trupper i Afghanistan, men det är de nog skyldiga till på grund av NATO relationerna.

Fast det måste ju finnas ett hot mot Turkiet från Syrien för att kunna rättfärdiga 51:e artikeln av FN-stadgan, det finns det ju inte i nuläget.

Nja. En hård linje mot Syrien *också* (förutom redan mot Israel som du nämner) är ju snarare en fjäder i hatten för Turkiet, som framstår som allt mer självständigt och "moraliskt".
De är ju dessutom så sura på Assad/regimen just för att relationen var så bra, men nu är så försämrad. Hela situationen är helt enkelt pinsam för Turkiet som investerat så mycket i den relationen, sen blir de dessutom avsnästa/ignorerade av Baath-regimen när de försöker tala dem till rätta.

Tror inte turkarna skulle alieneras ett dugg bland de arabiska länderna, snarare tvärtom. tror knappast Assad står så högt i kurs i några breda folklager alls längre nu (nog för att han gjort det tidigare, tack vare antiisraelisk inställning etc.)

Stabiliteten däremot är ju det avgörande - blir det mer eller mindre stabilt om Assad försvinner? För varje dag som upproret fortsätter kommer vi hela tiden närmare alternativet "mer stabilt utan Assad", och det är huvudskälet till att ett anfall rycker närmare om han inte skärper sig.

Men deras retorik mot Syrien är mer avhållsam än den som dem nyttjar mot Israel. Trots att Syrien förorsakat dem mer lidelse och problem. Ta till exempel stödet till PKK, eller konflikten om land länderna emellan. Bashar's pappa drev ju en pan-syrisk politik som förargade Turkiet, under den här tiden hävdade Syrien vissa landområden som deras. Dessutom så har Syrien producerat tusentals flyktingar, såväl som i samtiden som historiskt, vilket resulterat i att Turkiet varit tvungna att investera både tid och pengar för att tillmötesgå UNCHR's flyktingkonvention. Trots det här så erhåller Turkiet en strängare retorik gentemot Israel än vad de praktiserar mot Syrien. Den här taktiken får mig att dra slutsatsen att Turkiet för en muslimvänlig politik, även om den stundtals motiveras av geo-politiska intressen, så förblir den relativt muslim vänlig.

Men beaktas ska även Turkiets politiska system vara, eftersom deras politiska-struktur tillåter att en heterogen politik förs då många nyckelspelare kan influera den turkiska politiken.


Håller med om att Syrien håller på att tappa alla former av legitimitet. Men fortfarande så vill inte Turkiet gå misste om handelsförbindelser med "muslimska" länder på grund av deras potentiell felsteg gällande Syrien. Utan omsvep kan jag säga att ett militärt angrepp på Syrien från Turkiets sida skulle resultera i nedkylda relationer med andra länder i regionen. Iran som värnar om relationerna med Syrien skulle aldrig prioritera att ett militärt angrepp skulle initieras av Turkiet. I det här sammanhanget skulle varken Turkiet eller Iran vilja att relationerna frostas till; speciellt inte med tanke på att Iran och Turkiet ingår i militärt samarbete i ett desperat försök att oskadliggöra PKK.


Det återstår att se, men jag är nu övertygad om att Baath regimen kommer att störtas. Men ifall alla element inom den kommer att upphöra låter jag vara osagt.

Utformningen av övergångsregeringen blir också intressant att skåda, speciellt med tanke på Syriens sekteristiska skiljelinjer.

Intressant:
http://www.youtube.com/watch?v=4OT_j87bHYg

Intressant klipp. Men inte heller här vet vi vad som är information eller desinformation. Thierry M bor i Damaskus. Vilka är hans relationer med Assads regim?

Min gissning är att t ex regeringen i Turkiet inte tittar på Al Jazeera för att upptäcka flyktingar vid det egna landets södra gräns. De kan nog bilda sig en egen uppfattning om vad som sker i Syrien.

Sedan finns ett övergripande värde i allt detta. Diktatorer i hela världen, i t ex Zimbabwe, Nordkorea, Vitryssland, Iran och olika länder på den arabiska halvön, har idag mycket sämre nattsömn än de hade för ett år sedan.
Det är möjligt att ett eller flera maktskiften innebär en försämring i det kortare perspektivet, men insikten att diktatorer aldrig kan vara trygga har ändå ett stort egenvärde.

Sionisterna förlorar slaget om Syrien. Bashar har fullt stöd från Ryssland
http://translate.google.com/translate?js=n&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&layout=2&eotf=1&sl=ru&tl=sv&u=http%3A%2F%2Fwww.k m.ru%2Fv-mire%2F2011%2F08%2F20%2Fnarodnye-volneniya-v-stranakh-arabskogo-mira%2F rossiya-ne-somnevaetsya-v-legitimnost

Vad dillar du om? Antar att du med sionisterna menar Israel, och de är knappast säkra på att de vill ha maktskifte i Syrien (man vet vad man har), och definitivt inte ett instabilt Syrien.

Sedan har Assad inte "fullt stöd" av Ryssland, tvärtom säger ju nyhetsartikeln att man vill ge honom mer tid för att genomdriva nödvändiga reformer - alltså den hållningen Turkiet hade för ett par månader sedan. Dessutom kommenteras uppmaningen om att Assad ska avgå med att "vi TROR inte att det är rätt väg".

Nyheten finns för övrigt korrekt översatt överallt, så man behöver inte det katastrofala Google Translate.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=4 653956

Så länge inte journalister får komma in i Syrien är inte Assad-sidans händelsebeskrivningar värda ett piss, så enkelt är det. Det är liksom inte bara media från "väst" som inte får komma in.
Vi måste alltså tills rapporterinsförbudet upphävs förutsätta att Thierry är regimmedlöpare.