2011-03-18, 17:18
#25
Citat:
Ursprungligen postat av MrOaiki
Människor kan säga att en tavla är fantastiskt vacker, men inte förrän det är dags att betala för den framkommer det hur mycket de egentligen tycker om den. När folk gifter sig, brukar enorma fömögenheter äktenskapsförordas. Inte för att de tvivlar på varandras kärlek, men för att man aldrig kan vet vad som händer. Kvinnor i sådana förhållanden, brukar förhandla fram dealar där de får en pensionsfond som mannen betalar in till löpande. Kanske något "avgångsvederlag" om det skulle ta slut, så att de inte hamnar på noll vi eventuell skilsmässa.
Över huvud taget verkar pengar ha en universell ärlighet i sig.
Är det så att pengar är det mest ärliga som finns? Vad man än säger och gör, vem man än älskar och bryr sig om, så är förmögenheten fristående från allt det. Förmögenheten är ens andra jag, det som är ärligt.
Över huvud taget verkar pengar ha en universell ärlighet i sig.
Är det så att pengar är det mest ärliga som finns? Vad man än säger och gör, vem man än älskar och bryr sig om, så är förmögenheten fristående från allt det. Förmögenheten är ens andra jag, det som är ärligt.
Kan det inte var så att det är precis tvärt om? Att pengar är ett extremt otympligt sätt att värdera vissa ting eller företeelser? En ovilja inför att betala för ett konstverk eller betala för sin fru kan ju lika gärna vara sprunget ur den ärliga insikten att låta bli att försöka värdera ett ting eller företeelse som så uppenbart är inkommensurabel med det monetära systemet.
Kan jag värdera min fru på samma sätt som jag värderar ett paket mjölk? Nej, därför låter jag bli.
Kan jag värdera upplevelsen av att se på en tavla på samma sätt som jag värderar ett paket kaffe? Nej, därför låter jag bli.
Det är inte för inte som det oftast krävs folk med doktorstitlar i finans eller matematik för att prissätta abstrakta företeelser som aktier, miljöförstörelse, hälsa etc, etc, ty dessa företeelser är inte standardvaror.