Den sjukaste panik attack jag skådat, 4tim+ hjälp!

skit i 1177 dom är inkompitenta, värre än jag är på att stava!

jag ringde dit och förklarade mina buksmärtor.. som dom efter 2 minuter konstaterade var magsjuka, naturligtvis viste jag att det inte var det, så jag släpade mig ner på hälsecentralen.. gallsten sa dom redan i receptionen.

andra gången gällde det extrem tandvärk mitt i natten på en lördag då jag frågade vad jag skulle ta mig till.. svar; ta 2 alvedon och gå och lägg dig. lätt sagt till en föredetta stroke-patient som behöver 5 citadon för att ta bort huvevärk.

ring 112 och överdriv istället annars kommer du aldrig bli tagen på allvar, om du inte tjänar 5 miljoner per år dvs för då är du mer värd.

Ju mer du tänker på hur svårt det är att andas, desto värre kommer det att kännas. Med kroppen i vild panik så kan du få alla möjliga känningar som är svåra att hantera ifall du inte lyckas lugna ner dig. Jag vet att det är svårt, och jag är lycklig nog att ha någon vid min sida som alltid hjälper mig när det behövs, men försök. Lägg dig på rygg i sängen och koncentrera dig på din andning. Som någon sade innan här; fyrkantsandas. När min PÅ är som värst så är fyra sekunder för mycket, så jag brukar köra med tre tills jag lugnat ner mig något. Känslan av smärta i bröstet är antagligen pga den snabba, ytliga andningen, vilket jag vet kan vara svårt att ignorera när det hugger till som värst.

Har antagligen bara skrivit en massa skit som du redan vet om, och tjafs som bara gäller vid renodlade panikångestanfall och inte om det riskerar vara något annat fel, som eventuell krock med alkohol och meds.

Hur som haver, hoppas att det ordnar sig för dig.

Jag brukar själv få panikångest.
Och det bästa som går att göra, är att inte fortsätta tänka "kommer jag dö nu" "tänk om jag fått någon sjukdom" med mera.
Det utökar bara attacken ännu mer.
Det bästa som jag tycker är, att ringa någon och snacka. För då kan man lugnas ned. Eller att man lägger sig på soffan och försöker koppla av och kolla på tv.
Om det skulle bli för mycket så kan man även ta kontakt med psykmottagningen, i vissa kommuner finns det akuta psykmottagningar som man kan gå till. Men att sitta där i flera timmar för att bara behöva snacka ur sig. Är inget jag föredrar.

Mina symptom liknar dina faktiskt. Och det är ju panikångest. Har många gånger trott att jag ska svimma och ramla ihop.
Man har även fått en känsla utav illamående och spytt, darrningar svårt att gå m.m.

Får hoppas du kan få hjälp när du får panikångest flera gånger i framtiden. För det är ingen skön känsla.

Varför skulle han ringa och överdriva? Om han nu kommer till akuten och en läkare träffar honom - vad skulle syftet vara? Det hela slutar med att han får höra att det är en panikattack och skickas hem. detta vet han ju redan.

panikattack är inte heller indikation för inläggning på psyk.

Till TS: Jag vet att panikattack är ngt av det värsta man kan uppleva, men lösningen är inte att söka akutvård. Du behöver 2 saker. Ett SSRI-preparat som t ex citalopram (om du inte redan har detta) och terapi = verktyg för att ta hand om din panikångest. Boka tid på din vårdcentral, om de säger att de inte har tider så säger du att du kan ta en tid längre fram när de HAR tid. Doktorn kommer sätta in dig på ett sådant preparat och förmedla kontakt med kurator och du kommer må mkt bättre.

Jag får också panikattacker och har fått kognitiv beteendeterapi för det. Om du inte har provat det så borde du, för det hjälper, även om det tar tid.

Jag kommer just nu bara på två konkreta "tricks" som terapeuten sa att jag skulle göra när jag fick en attack:

1. Tugga på en morot, så högljutt du bara kan. Det låter skitfånigt, men det starka ljudet kan få hjärnan att "snap out of it".

2. Andas i en kvadrat. Alltså, andas in samtidigt som du räknar till 4, håll andan och räkna, andas ut och räkna, håll andan ute och räkna. Samtidigt tänker du dig att du följer sidorna på en kvadrat.
(Typ såhär, fast andas inte ut och sen in för varje sida, då blir du bara mer yr: http://lektra.blogg.se/images/2008/a...92_6984338.jpg)

Dessvärre hjälper de här tipsen inte lika bra när du har en "fullskalig" panikattack, alltså när den är så illa att du nästan tror att du ska dö. Men prova i alla fall!

Jag kan joina klubben med: hade panikångestattacker i åtta timmar timmar varje kväll för cirka ett år sedan - nu har det blivit bättre, precis som hos dig. Mår bättre, är inte ledsen etc etc, men ångestattackerna stannar som en rest grej, dock inte alls lika intensivt som innan.

Det bästa tipset jag kan ge är att ligga i duschen, med duschslangen i famnen iprincip och bara ligga där och andas till det försvinner.

Nej det är inget farligt. Panikattacker kan ha fysiska symptom som stickningar, knäsvaghet och yrsel. Det där med andningen är bara nåt du har nojjat ihop. Om du bara fattar att allt sitter i huvudet går det över.

Korrekt, andningen hamnar "högt upp" och kroppen hinner inte ta in det syre man andas in, på så sätt går ju kroppen in i "safe mode" o vill bibehålla syret centralt, rädda thorax, på så sätt syresätter du inte blodet till den grad att du får stickningar som följd. Få i dig socker i form av vätska och sedan sätt dig ner bekvämt med värme och slappna av så mycket du kan.
Panikattacker blir ju inte mindre av den enorma nervositet över andningsdepression etc. Sedan tror jag du behöver träffa en läkare som tar dig på allvar.

för att du andas för snabbt (får för mycket syre, vilket leder till yrsel kanske), för att du tänker/tänkte på något som du inte gillar att tänka på.

du måste förklara varför du får panikattackerna innan du eller någon kan göra något åt det. beror det på astma, någon andningsjukdom du har eller beror det på att du tänkte på något negativt? det finns 3 möjligheter, vilken av dom är det?

ett tips är att försöka andas normalt och göra något kul.

Du kommer inte att dö. Anledningen till att du blir yr är för att du flämtandas, det känns som att luften inte går hela vägen ner i lungorna och då kompenserar du det med att andas snabbt. Det är skitjobbigt och man känner sig helt döende. Prova att, samtidigt som du andas in (så lugnt du kan), dra upp axlarna så högt du kan. Håll andan i några sekunder och släpp sedan ner axlarna samtidigt som du andas ut så mycket luft du kan. Förmodligen så kommer du att känna att du har träningsvärk i musklerna som går under och längst med nyckelbenen, det är för att du spänner dig när du flämtandas sådär. Det blir en ond cirkel. Försök att massera under nyckelbenen samtidigt som du andas så lugnt du kan. Jag tycker också att det kan hjälpa att sträcka upp armarna och hålla ihop händerna ( typ som om man ska dyka). Då blir det lättare att få ner luften.

Fy fan vad jobbigt, jag hade mycket sånt där när jag var runt 20 år men det lugnade ner sig när jag blev äldre. Jag fick dessutom något slags hugg i "hjärtat" när det var som värst - ingen bra kombination kan jag ju säga - man tror ju redan att man är på väg att dö. Efter en gastroskopi (som jag förövrigt hellre föder barn igen än gör om) fick jag veta att jag hade ett bråck på magmunnen och det känns tydligen som att det hugger ungefär där som hjärtat sitter - speciellt när jag stressade och fick magkatarr. När jag insåg att det bara var det så slappnade jag av och har inte alls haft problem med någon panikångest efter det.

Ojojoj, story of My life..

Jag har gått igenom precis samma som du, precis på pricken.

Idag är jag 30+ och kan bara säga att det går över och blir mer hanterbart, så häng i..
Mitt råd är att göra tvärt om mot vad jag gjorde, själv medicinera med tjack upp för att umgås, ned för att sova osv osv.

Sist jag rökte på för 5 år sedan fick jag i slutet av trippen en feeet Flashback från 20 års åldern. Fick panikångest, overklighetskänsla, trueman show syndrome och hela baletten. Var på festival och resten av dagarna var förstörda för att jag satt och deppa och psyka mig med min andning.. Rök inte på..

Idag tar jag 100mg setralin och känner aldrig av dessa tendenser längre. Inte ens som bakis får jag ångest eller andningsnojja, det är precis var det är. En nojja..

Det enda som verkligen hjälpte utanför knark och sprit var att gråta. Kan låta töntigt men jag la mig i sängen och stor grät och tyckte synd om mig själv. Efter 10 min när man inte hade mer att snyfta över kändes det bättre..

För mig var faktiskt alkoholen räddningen. Den höll min sociala del vaken så att jag inte helt deppa ihop...

Jag fick även attarax, någon antihestamin vars bieffekt ska vara att man blir trött för att sova, den ger mig fortfarande andningsnojja för att jag slappnar av så mycket. Så attarax hjälpte inte mig..

Hmm intresant det jag har fetmakerat. Har själv haft samma Panik attacker ni beskriver flera gånger. Grejen är den att jag inte kan röka på då jag trippar ut totalt. Är det pågrund av att jag har haft panik attacker eller är det andra orsaker? För om jag tar Canabis flippar jag ut totalt vilket andra inte gör och något som jag tolkar som att jag inte tål det..

Mycket av det andra du säger är sådant jag känner igen. att gråta är det bästa och alkohol blir mitt sätt att vara social även fast jag skarpt ogillar berusningen.