2011-03-13, 22:54
#1
Känner mig väldigt kluven just nu, men vi tar det från början (ska försöka hålla mig kort).
För 16 månader sedan började jag må dåligt, och blev fick diagnoserna depression och ångest.
Det är svårt för mig att utrycka i ord hur jag känner mig, så därför gör jag det med siffror istället. 100 är så som jag mådde för 10 år sedan, dvs ledsen ibland men oftast glad (normal), 0 är självmord.
För 16 månader sen kände jag mig någonstans mellan 10 och 20. Jag fick olika SSRI mediciner, men dom hjälpte inte speciellt mycket. Jag har legat någonstans mellan 15 och 50 det senaste året.
För 45 dagar sedan (utan min läkares vetskap
) slutade jag cold turkey med 100mg Zoloft, och kände mig genast mycket bättre. Sen jag slutade med Zoloft har jag legat mellan 50 och 75...ända tills jag träffade min läkare igen i fredags...
Hon sa att det var roligt att jag mådde bättre, men att jag fortfarande led av depression, och att jag, med rätt medicinering, kunde må ännu bättre. Då vi inte haft någon större tur med SSRI föreslog hon att jag skulle börja med Cymbalta. Jag som hatar att ta medicin (hatar att vara beroende av något), och äntligen lyckats slå mig fri från Zoloft, var väldigt skeptisk till detta. Hon skrev ändå ut receptet och sa att jag skulle tänka på det.
Och sjävklart tänker jag på det, ältar det fram och tillbaks. Från att ha legat på en stark 60 innan jag träffade henne, ligger jag nu på en svag 40, och minskar hela tiden. Ska jag ta det? Ska jag prova? Klarar jag mig utan medicin? Är jag tillräckligt stark?
Allt jag hört om cymbalta är i princip bara negativt, och det finns hela webplatser och forum på internet som bara handlar om hur svårt folk haft det med att sluta med cymbalta, och hur dom ångrar dagen dom bestämde sig att börja med det.
Men samtidigt finns ju hoppet där. Kanske kan jag må mycket bättre på den här medicinen!
Vad i h-lvete ska jag göra?
Jag är rädd att om jag börjar med cymbalta kommer jag antingen må skit, eller så kommer jag aldrig kunna sluta med den. Det känns som om jag står vid ett vägsjälv i livet, ett val som kommer påverka hela min framtid.
HJÄLP!
För 16 månader sedan började jag må dåligt, och blev fick diagnoserna depression och ångest.
Det är svårt för mig att utrycka i ord hur jag känner mig, så därför gör jag det med siffror istället. 100 är så som jag mådde för 10 år sedan, dvs ledsen ibland men oftast glad (normal), 0 är självmord.
För 16 månader sen kände jag mig någonstans mellan 10 och 20. Jag fick olika SSRI mediciner, men dom hjälpte inte speciellt mycket. Jag har legat någonstans mellan 15 och 50 det senaste året.
För 45 dagar sedan (utan min läkares vetskap

Hon sa att det var roligt att jag mådde bättre, men att jag fortfarande led av depression, och att jag, med rätt medicinering, kunde må ännu bättre. Då vi inte haft någon större tur med SSRI föreslog hon att jag skulle börja med Cymbalta. Jag som hatar att ta medicin (hatar att vara beroende av något), och äntligen lyckats slå mig fri från Zoloft, var väldigt skeptisk till detta. Hon skrev ändå ut receptet och sa att jag skulle tänka på det.
Och sjävklart tänker jag på det, ältar det fram och tillbaks. Från att ha legat på en stark 60 innan jag träffade henne, ligger jag nu på en svag 40, och minskar hela tiden. Ska jag ta det? Ska jag prova? Klarar jag mig utan medicin? Är jag tillräckligt stark?
Allt jag hört om cymbalta är i princip bara negativt, och det finns hela webplatser och forum på internet som bara handlar om hur svårt folk haft det med att sluta med cymbalta, och hur dom ångrar dagen dom bestämde sig att börja med det.
Men samtidigt finns ju hoppet där. Kanske kan jag må mycket bättre på den här medicinen!
Vad i h-lvete ska jag göra?
Jag är rädd att om jag börjar med cymbalta kommer jag antingen må skit, eller så kommer jag aldrig kunna sluta med den. Det känns som om jag står vid ett vägsjälv i livet, ett val som kommer påverka hela min framtid.
HJÄLP!