Mars 2011: Kärnkraftverket i Fukushima - utbruten och sammanfogad tråd

Argumentet är inte att göra nån distinktion mellan "det är jävligt illa" och ett "domedagsscenario". Däremot är skadorna på miljön irreversibla, permanenta altså.

Välutbildad säger du? Jag antar att det är tekniken du talar om, men hur bra är du i biologi? Nåt av det allvarligaste är bevis på att näringskedjan i stilla havet är förgiftad.

• Radioaktivt cesium i plankton
• Och som tidigare nämnts så har i varje fall tonfisken ackumulerat cesium.

Vad ska vi äta nu? Tänker du köpa fisk från världshaven nu? Hur gifter sprids i näringskedjan är väl annat än att blanda ut nåt gift med vattnet i oceanerna.

Sen har vi hur detta påverkar Japanerna:
Small amounts of radioactive substances found in breast milk of five women in Japan
Alltid kan man säga att det kunde vara värre, men behöver vi höra såna argument?

Japan är en suverän nation. Världssamfundet kan knappast komma in och diktera villkoren för hur de väljer att sköta det hela. Japans grannländer kan genom diplomatiska kanaler kommentera Japans sätt att sköta historien men omvärldens hantering av frågan är underordnad Japans vilja.

Ekonomiskt har Japan inga som helst problem att klara av att sköta det hela. Det är en inrikespolitisk budgetfråga. Börjar det bränna i plånboken får de vända sig till de internationella institutioner som hanterar monetära frågor.

Japanerna skulle säkert bli överlyckliga om Frankrike, Tyskland mfl sätter upp någon form av global fond för att kunna hantera den här typen av katastrofer men det lär inte hända. Även om det gjorde det så finns det risker förenat med det hela. Om du har någon form av världsförsäkringsbolag mot större industrikatastrofer som sponsras med statliga medel så skjuter du över ansvar från privatägda bolag i ett land på skattebetalare i ett annat och det finns gott om mindre nogräknade typer som skulle kunna tumma på säkerheten med vetskapen om ett sådant system i ryggen.

Media skulle kunna sätta större press på IAEA (som ändå följer händelserna i Japan under lupp). I hur stor utsträckning IAEA är politiskt och lobbymässigt skadeskjutet som organisation i dagsläget har jag ingen aning om men det är just sånt som media pysslar med att rota i.
I slutändan är det ändå vanligt folk, i form av konsumenter för mediabolagen och som väljare för politiker, som väljer hur viktig frågan är på respektives agendor.

Gemene Europé, Asiat eller Amerikan verkar skita i Fukushima och då blir rapporteringen därefter.


För att återgå lite till de sk domedagsscenariona så finns det extrema saker som skulle kunna förvärra situationen i Fukushima katastrofalt.
En olycka eller ny naturkatastrof av något slag som leder till att området blir otillgängligt på grund av strålning i samband med större skador på reaktorer i kombination med utslagning av kylsystem kan få härdarna att torrläggas.
MOX bränslet är ett orosmoln då de praktiska lärdomarna vid ett haveri är begränsade. Om ytterligare härdsmältor sker eller bränslet (oavsett typ) av annan anledning hamnar så att det uppstår långvariga fissionsprocesser så kommer stora skador på anläggningarna att uppstå. Temperaturerna kommer leda till bränder som i sin tur kan sprida radioaktivt material över mycket stora områden (se Tjernobyl). Det värsta som kan hända är någon form av större explosion som helt förstör reaktorinneslutningarna och kastar ut även tungt material i omgivningen.

Utan medveten handling som tex terrorism, krig eller annan abnormal händelse så är dock ett sådant scenario väldigt osannolikt.

Nej, skadorna är inte alls permanenta. Strålningen avtar med tiden. Till exempel har så gott som all svensk mark som drabbades av nedfall från Tjernobyl nu återhämtat sig. (Och på många gårdar kunde mjölkkorna beta som vanligt efter ett år eller två).


Den artikeln har redan funnits med i tråden (läs gärna litet bakåt i tråden så kommer du at få svar på dina frågor) och jag hade då följande kommentar till den: https://www.flashback.org/sp44647065

Jag kan lägga till ett par saker:

- De uppmätta värdena ligger långt, långt under gränsvärdena, och utgör ingen som helst hälsofara.

- På 90% av alla Eurosedlar finns kokainpartiklar. Blir man påverkad/skadad om man hanterar sedlarna och får i sig partiklarna? Nej, absolut inte eftersom de är ytterligt få. Det krävs en dos som är mångdubbelt större för att man ens ska komma i närheten. Det fungerar precis på samma sätt med den uppmätta radioaktiviteten i algerna.

Denna artikel har också varit uppe och jag har kommenterat. Men du får själv leta reda på kommentaren med hjälp av Flashbacks sökfunktion.

I korthet så är det precis samma sak här; de uppmätta nivåerna är ytterligt låga, långt under gränsvärdena. Du får i dig mångdubbelt mer från den naturliga bakgrundsstrålningen och ännu mer från Radon och tandläkarröntgen. Själv skulle jag inte ha några som helst problem att äta av denna fisk sju dagar i veckan, tre gånger om dagen. Om det vore för strålningens skull. Däremot så är det så att den blåfenade tonfisken är utrotningshotad, så som miljövän avstår jag (det gör däremot inte japanerna som dammsuger världshaven efter det som finns kvar, och det kommer sannolikt att göra större, långsiktiga avtryck i jordens fauna än vad Fukushima kommer att göra).

Domedag: Apokalyps, ragnarök, världsundergång (ur svenskt synonymlexikon).

Använder man termen domedagsscenario så bör man på något sätt kunna visa att det handlar om något som på allvar hotar mänskligheten som helhet.

Så är det inte alls med Fukushima; Fukushima är en rejäl olycka, som hittills har smutsat ned något hundratal kvadratmil (= någon procent av Japans yta) till den grad att man inte kan odla eller vistas där längre perioder. Och det är jäkligt illa bara det! Fukushima har också hanterats klart bristfälligt av Tepco och ytterligare utsläpp verkar inte osannolika. Men att det skulle bli så stora utsläpp att ens halva Japan blir obeboeligt, det förefaller ytterst osannolikt.

Troligare: Under de tre-fem år man kommer att forsla bort bränslestavar (aktiva och använda), kommer det att uppstå ett antal mindre läckage, som i första hand kommer att drabba Fukushimaverkets absoluta närområde (högst upp till någon eller några kilometer). Och sannolikt kommer det att läcka ut en del i havet, och där får man kanske räkna med att man inte kan fiska eller odla på ett avstånd av upp till någon mil eller två (litet beroende på hur strömmarna går).

Du glömde även att nämna att isotopprover efter Cesium i plankton i det aktuella området är något man gjort efter Fukushima (i början av 2012) och alltså kan vi inte säga hur höga nivåerna var innan olyckan heller. Kontinuerliga mätningar i följd kan fortfarande berätta viktig information om förändringar i koncentrationerna men vi vet inte hur mycket nivåerna ökat jämfört med före olyckan (isotoper av Cesium förekommer lite varstans, både naturligt och på grund av annan nukleär verksamhet).

Om koncentrationerna i toppkonsumenterna sedan håller sig under gränsvärdena, även lokalt, så ger det en viktig indikation om hur riskerna ser ut även för större lite större områden.

Med om vi kan sköta det inom vårt ekonomiska system menade jag att ekonomiska faktorer styr beslutsfattandet. Är alltså ett kärnkraftverk lönsamt? På den frågan kommer man i framtiden att svara på samma sätt och så låter man bli att räkna olyckor som en kostnad.

Beslutsprocessen altså: politiskt och ekonomiskt. Hanterar vi detta objektivt eller är det en budgetfråga med samma garanterade profit-svar varje gång.
Så säger man alltid. Men det beror ju på var man mäter. I Fukushima eller 100 mil därifrån.

Det anmärkningsvärda är att denna typ av olycka alltid är "ingen fara". Igen: hur påverkar detta vår beslutsfattning om industrifrågor, miljö och kärnkraft?

Det är väl just lönsamheten i kärnkraftsindustrin som olyckan punkterar. Jag gissar att när man utvecklade kärnkraften på 50-talet så var tanken att det skulle ske max en eller två olyckor per 100 år i snitt och redan 60 år senare är vi uppe i två stora katastrofer och många mindre olyckor varav flertalet skulle kunnat eskalera under dåliga omständigheter. Med andra ord har olyckorna överträffat kalkylerna och om nuvarande säkerhetstänk skulle implementerats på 50-talet skulle antagligen industrin valt helt andra typer av reaktorer.

Och vad står det i kalkylerna om hur många kärnkraftverk/tid det är räknat på?

Nä du, nu vred du allt till det:

Mitt "ingen fara" handlade om dina länkar till mätningar som gjorts på alger och tonfisk långt från Fukushima. (Och där var det verkligen ingen fara eftersom uppmätta värden var lägre än en tiondel av gränsvärdet för livsmedel.)

Då kan du inte plötsligt börja snacka om att "det beror ju på var man mäter".

Försäkringskostnaderna och risken per driftsekund.

Man räknar inte in olyckor i någon kostnadskalkyl för energiproduktion, eller för väldigt lite annan produktion heller för den delen. Tänk dig om framtida uppskattade kostnader för alla trafik, flyg och tågolyckor lades på kostnaden för fordonsproduktion eller transporter. Eller att kostnaderna för eventuell övervikt eller hälsoproblem, förgiftningar mm lades på matproduktion och jordbruk.

Jag säger inte att det är rätt eller fel men det är helt omöjligt att förutsäga säkerhetsrisker med kostnadskalkyler på lång sikt. Säkerhetsarbetet bör alltid vara inriktat på att i så stor utsträckning som möjligt eliminera risker. De kostnader som säkerhetsarbetet medför är garanterat med i kalkylerna som sig bör när det handlar om storskalig energiproduktion.

I Fukushima handlar det om reaktorer som var på väg att stängas (men som egentligen borde stängts för länge sedan om man tittar på den planerade livslängden när de byggdes). Kör du runt i en bil från 70-talet så är säkerheten därefter och detsamma gäller Kärnkraften.

Politikerna har självklart ett stort ansvar då det är lättare opinionsmässigt att förlänga driftavtal för befintliga reaktorer än att ta smällen som det innebär att godkänna byggandet av nya säkrare varianter att ersätta gamla skrällen med.


Visst fan är det farligt. Inte en käft utöver ett par forskare och arbetare bor officiellt och "godkänt" inom säkerhetszonen kring Tjernobyl och likadant kommer det vara kring Fukushima. En stor del livsmedel kommer att vara omöjliga att producera i området och även andra livsmedel och sysselsättningar kommer att behöva stora begränsningar och kontroller inom många mils avstånd.

Det är dock missvisande att hävda att Japan blir obeboeligt och att folk i USA kommer dö i cancer då det inte finns något som tyder på att det ens är teoretiskt möjligt. Om jag kommer med ett påstående om att 100.000 kommer dö i cancer på grund av en kärnkraftsolycka och någon kontrar med att det statistiskt sett kommer dö 2pers så betyder det inte att den senare förnekar farligheten i det inträffade. Man måste kunna förhålla sig sakligt även till större katastrofer och faktum är att Tsunamin i sig är den stora tragedin i sammanhanget. Alla kemikalier från sönderslagna industrier, husgeråd och skräp som spolades ut i havet efter Tsunamin kan mycket väl ha betydligt allvarligare miljökonsekvenser än kärnkraftsolyckan.

Det tycker jag nog man borde göra. Precis som husgerådstillverkare borde betala för olyckor i hemmet. Livsmedelsindustrin borde betala för folkets ohälsa.

Vårt beslutsfattande i stort och smått baserar sig på kostnadskalkyler som är missvisande. Inte bara i kärnkraften altså. Inte bara företagens beslutsfattande utan vårt eget. Jag tror vi ofta själva i våra hem tänker bara på omedelbara kostnader. Inte långsiktigt. En ekonomisk sjukdom är detta.