Situationen i Västerås?

- Vi kan inte ha poliser på ett mindre område under lång tid på grund av hårda prioriteringar. Vi tvingas använda poliser även till andra uppgifter, säger Per Ågren.

Redan i dag har polisen hög närvaro på bland annat Bäckby. Men dedikerade områdespoliser skulle göra skillnad, anser Per Ågren.

Ett av kommunens tre huvudsakliga prioriteringsområden – utöver skola och arbetsmarknad – är social sammanhållning. Det innebär bland annat att minska utanförskap och otrygghet. Som VLT tidigare har skrivit finns bostadsområdet Bäckby med på polisens lista över utsatta områden.

–Västerås ska inte ha några områden på den listan. Vi måste göra insatser, säger Anders Teljebäck

Västerås har på sista tiden drabbats av åtskilliga anlagda bilbränder och annan grov skadegörelse. Lokala Vestmanlands Läns Tidning (VLT) har i flera artiklar tagit upp problemet. På torsdagen publicerade tidningen en insändare från en yngling som säger sig bo i ett av stadens problemområden och berättar att han och hans vänner anlagt bilbränder. Som förklaring anger han de i sammanhanget vanliga klyschorna. Det finns inga fritidsgårdar i stadsdelen och dessutom vill man “hämnas” på polisen, som man påstår sig ha blivit trakasserade av. Den självömkande ynglingen får svar på tal av flera skribenter.

Jag är omringad på två sekunder. En hand trycks hårt på framsidan av min mobil. Någon försöker slita den åt sig. Den sitter hårt fast på stativet som jag greppat och håller tätt intill mig. Några rusar runt mig och försöker få mig att släppa stativet. En av dem ställer sig nära mitt ansikte och skriker:

–Du får inte fota oss - du får inte vara här - varför fotograferar du oss- stick härifrån!

De vrålar i munnen på varandra och upprepar att jag inte har något där att göra och en av dem förhör mig om jag kommer från VLT och när jag svarar jakande skriker de ännu en gång att jag inte får fota dem och beordrar mig för hundrade gången att sticka därifrån. Kvickt.

Hornen växer i min panna, troligen på grund av den plötsliga överrumplingen. Min röst går ner någon oktav när jag kraftfullt gormar tillbaka:

–Jag har lika stor rätt att vara här som ni. Och jag fotar vad jag vill. Jag är uppvuxen här och har precis samma rätt till området som ni har. Om jag vill ta en bild på biblioteket så gör jag det.

Kanske la jag inte orden i exakt i den ordningen, men ungefär. Jag tillade väldigt tydligt:

–Jag har inte fotograferat er. Jag såg er inte ens och har inte fotograferat er. Varför skulle jag göra det?

Jag får upprepa det flera gånger, men verkar inte bli trodd.

Männen, som är fyra till antalet och som jag tippar på är drygt 20 år och lite uppåt, fortsätter att skrika mot mig på nära avstånd samtidigt som några ständigt snurrar runt mig. Jag håller hela tiden hårt i stativet.

Vårt bråk, som pågått några minuter, börjar uppmärksammas av de Bäckbybor som traskar in och ut ur ICA-butiken på andra sidan torget. Någon stannar till och lyssnar.

Det räcker för männen. Vi har heller inget mer att säga varandra. Med bestämda steg går de in i till sitthörnan strax innanför entrén i Bäckbyhuset. Jag traskar med lika bestämda steg mot min bil. Mer arg än någonsin.

Det både häpnadsväckande och smått komiska med Ingegerd Backlunds text är att hon lyckas föra hela ovanstående, för en dagstidningskrönika förhållandevis långa resonemang, utan att med ett enda ord nämna huvudorsaken till de problem hon tar upp. Elefanten i rummet har sällan varit så tydlig som när VLT:s krönikör ger uttryck för sin upprördhet över situationen i Bäckby.

Ingegerd Backlund berör överhuvudtaget inte den huvudsakliga skillnaden mellan dagens Bäckby och det Bäckby som fanns på 1970-talet. Hennes text präglas av en fullständig beröringsskräck inför det främsta skälet till kriminalitet och socialt utanförskap i områden som Bäckby. I VLT-krönikörens värld tycks gängbråken, bilbränderna och alla de andra problemen uppstå av sig själva, ur ett slags vakuum. Hon försöker ge sken av att hon är fullständigt främmande inför de alldeles uppenbara sambanden mellan situationen i områden som Bäckby och okontrollerad massinvandring av svårintegrerade folkgrupper från världens mest dysfunktionella samhällen, i kombination med islamisering och ålderdomlig klankultur.