Naturfilosofen-före sin tid?

Demokritos var en utav Naturfilosoferna som byggde en brygga mellan Gudatro och filosofisk-vetenskapligt tankesätt. Man kan säga att Naturfilosoferna bröt Mytologins försök att förklara alla tydliga förändringar i naturprocessen då de talade tydligt om att det inte var Gudar som var inblandade i naturens gång.

De första naturfilosoferna talade om att tingen bestod utav ett urämne där allt är skapat ifrån. Ett urämne som lade till grund för de existerade tingen och naturens gång. En del gissade på att vattnet var källan till all existens och formning men givetvis krävs det mer än bara vatten för att liv skall kunna uppstå.

En annan Filosof talade om flera urämnen, vatten, luft, jord och eld. Att dessa hade ett samband mellan alltet och intet. Ingenting kan ju uppkomma ur intet men allt kan uppkomma ur något. Därmed var det fastställt att dessa fyra ämnen var källan till alltet. Ingenting var heller formbart. Ett träd var alltid ett träd, hur man än såg på det. Ett träd kan alldrig bli något annat än ett träd. Men vissa påstod även att allting var formbart, ständigt i förändring. Vattnet i en flod är inte samma vatten som en timme innan.

Om vi återgår till den kära Demokritos påstod han att allting var formbart och i ständig förändring. Han förkastade även teorin om att vatten, luft, eld och jord skulle vara skapelsen till alltet då inget kan uppstå ur något så oabstrakt. Demokritos talade om byggstenar istället för urämnen. Varje byggsten är formbar med eget pusselsystem som passar ihop med andra byggstenar. Det är dessa byggstenar som skapar tingen och formar dom till vad det är. Han talade alltså om något som han kallade för atomer redan ca 500 år före kristus. Han menade att det var Atomerna som var byggstenarna till allt som existerar. Att alltet är uppbyggt utav små små byggstenar som är formbara och som även existerar i evigheten.
Tex: De Atomer som sitter i en cell på näsan kan ha suttigt på en dinosaurus.

Demokritos talade även om själsatomer. Att själen består utav atomer som splittras när kroppen dör och bildar en ny själ. Därmed kan man säga att själen är odödligt om vi skall gå efter denna teori.

Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt att en man som levde för ca 2500 år sedan talar om saker som kräver moderna vetenskapliga instrument för att ta reda på uppbyggnader utav tingen. Vad anser ni själva om hans teorier? Framför allt det där om själen?

Tack för mig

Det du säger ang. en brygga mellan tro och filosofi / vetenskap är ganska intressant, då religion är en icke-naturvetenskaplig förklaring av problem (?.) (som ett substitut?), t.ex. att det var Tor som färdades i sin vagn och framkallade således åska. På samma sätt kan man då säga Demokritos band samman detta på ett bättre sätt.

Skillnaden mellan Demokritos och moderna vetenskapsmän är just att Demokritos hade teorier och inte fakta (vilket finns idag). Teorier är jättelätta att ha, men ofta svåra att bevisa (någonting Demokritos var omförmögen att göra, av naturliga skäl). Men visst, det är rätt häftigt att den visade sig att stämma till viss del (det finns ju mindre elementalpartiklar osv).

Detta har fått mig att tänka till. Om en man, som är helt oförmögen att ta reda på vetenskaplig fakta rent utav kan gissa sig till en vetenskap som är ren sanning 2500 år senare så måste väll någon utav nutidens filosofer sitta inne med en kunskap som är sanning, fast han/hon i nutid inte vet om det själv? Som kanske visar sig förrens om 2000 år igen?

Eller var demokritos teorier enbart en utav de fåtal gångerna som slumpen får avgöra, att det var ren tur att han gissade på just det han gissade på? Eller kan man vidga sitt sinne och förnuft till den grad att man mycket väl kan finna svar, eller iaf intressanta realistiska teorier just genom att vara öppen?
Demokritos är väll ett exempel på det?

Jag delar din teori om att många av dagens tänkare har idéer som kan komma att bli sanningar i framtiden; problemet är att de kommer kanske aldrig komma fram, då dagens samhälle inte är lika fritt (ang. tankar och åsikter) som det antika Grekland var.

Huruvida det var slumpen eller ej vet jag inte, men antagligen handlar det bara att vara öppen för förslag (med att motsätta detta lyckades ju kyrkan stanna av hela Europa under en tid... vem vet vart man hunnit idag?)

Det känns lite som ett filosofiskt önsketänkande. Vi vill gärna känna, iaf jag, att vår själ är odödlig. Men jag finner att jag har väldigt svårt att tro på detta.
Med Bohrs atommodell så gjordes hela världsbilden om. Materien var inte kontinuerlig utan var uppdelad i små små enheter. Men frågan kvarstod huruvida atomen bestod av en kontinuerlig grund eller kunde tas ner till sin slutpunkt.
Jag läste en intressant bok för inte så länge sen, Tre Vägar till Kvantgravitation -Lee Smolin, angående nya fysiska teorier angående ett förenande av kvantfysik och relativitetsteori.
Flertalet teorier som framställdes som en av dem främsta kandidaterna för att bli den slutgiltiga teorin uppvisade att rummet var av diskret natur, dvs hade en minsta storlek. Inte bara materien utan också rummet är uppdelat i små små delar( läs boken där är det förklarat bättre =) ). Detta innebär att det finns en minsta längd, en kortaste tid, en minsta volym osv.
Detta är inte vetenskapligt bevisat men flertalet olika forskare hävdar det.

Demokritos kanske var tidig med att föreställa sig det men vi ska nog inte överskatta det han sa.
Filosofi bör appliceras på vetenskap och inte tvärtom.

ps. Jag antar att herr Professor i Teoretisk Fysik kommer att klaga på 2000 saker jag skrev så jag reserverar mig för fel

Jag förstår vad du menar med att dagens sammhälle inte skulle vara like fritt angående tankar och åsikter. Jag antar att du menar att årikter och tankar lätt smutskastas om de inte har en stabil grund baserad på fakta och/eller forskning. Men om man bortser från det så är det väl ändå fel att säga att dagens samhälle inte är lika "fritt" som det antika Grekland. Jag skulle nog säga att dagens samhälle är friare med åsiktsfrihet och tryckfrihet, man får i stort sett säga vad man vill, när man vill. Detta kan man inte påstå om antikens Grekland. T.ex Sokrates blev avrättad delvis för att man misstänkte att han var Sofist. Såvitt jag vet så är det väldigt få som på senare tid har avrättads här i väst världen på grund av dess åsikter och tankar.
Däremot så är det väl inte fullt så ovanligt i öst. Men det ska jag inte gå in på :P

Du kan bli fängslad för dina åsikter.

I vilket fall, skillnaden mellan det antika Grekland och dagens västerlänska samhälle är flera tusen år. Det Grekland som en gång fanns var perfekt för att låta idéer och tankar växa fram; visst, det är väl likadant idag, men som du säger man bespottas lätt om man inte har vetenskapliga fakta och således finns det säkert många idéer som dör med sin filosof. Dessa tankar skulle annars kanske få stor betydelse. Å andra sidan var det antagligen samma sak i Grekland, då långt ifrån alla funderingar kan bevaras åt de efterkommande.