Tom i huvudet/orolig/inte sig själv..

Hej FB!

I några månader har jag gått runt med känslan av att jag inte mår som jag bör göra, jag är konstant väldigt tom och orolig i huvudet. Måste hela tiden träna minnet för att se så att tankeverksamheten fungerar så att säga. Detta börjar bli ett helvete då jag inte kan leva ett normalt liv så här, jag kan inte gå ut utan att vara orolig. Jag får visserligen skylla mig själv för att jag mår så här, jag har missbrukat cola, godis, skräpmat osv. Har ägnat otroligt mycket tid åt datorn. Sen ett år tillbaka så har jag nästan bara suttit hemma då jag har studieuppehåll. Hur som helst så kan jag ta det från början hur allting började.

Det var en tidig morgon i September/Oktober -2010 och jag hade suttit uppe hela natten o lirat. När jag skulle gå och lägga mig så märker jag att jag inte riktigt kan andas, jag behöver hjälpa till. Det är en läskig känsla och som tur är går den över efter ett par timmar. Hur som helst så mår jag bra fram till några dagar senare då jag märker att jag kan bli lite "tung i huvudet" av mat eller vad man ska säga. Jag märker även att jag blir lite tom i huvudet och ängslig på nätterna. Vid ett tillfälle blir jag även tom och ängslig när jag är ute med vännerna mitt på dagen. Det värsta kommer dock inte förens några veckor senare då jag efter att ha sovit ynka två timmar på natten ska upp tidigt på dagen men märker att jag mår skit.. känner mig tom i huvudet och lite svimfärdig. Följande helg så ligger jag mest ner och mår SKIT.. dock avstår jag från datorn, onyttig mat m.m. lyckas även ta mig ut lite. Fast jag sover dåligt så blir jag bättre några dagar senare. Äntligen tänker jag, jag känner mig som mig själv. Jag mår som jag ska! Detta håller dock bara i sig 3-4 dagar.. då kommer skiten tillbaka när jag är ute med vänner på kvällen. Jag blir tom i huvudet/ängslig/svimfärdig och vill bara HEM.

Så sen 3-4 månader tillbaka har jag konstant varje dag mått skit.. det har givetvis varit bättre vissa dagar och sämre vissa men jag har då inte känt mig som jag brukar. Jag känner mig som sagt väldigt tom i huvudet och orolig.. jag har även svårt att sova då jag är rädd att jag inte ska vakna igen, även om jag vet att jag alltid gör det.

Någon som har känt sig som mig?

Det svåraste för mig kommer bli att ändra min dygnsrytm när jag känner mig så tom i huvudet och orolig.. fan jag vill ju bara bli bra igen.. någon som kan ge lite tips?


ska även säga att jag var hos doktorn när jag var hängig/tom i huvudet förra hösten.. alla blodprover såg bra ut och hon sa att det berodde på datorn och för lite motion.

Ska även säga att jag testade för någon helg sen att inte sitta vid datorn alls. Det funkade sådär.. jag mådde ännu mer skit och låg mest i soffan och var trött/hängig. Det bästa måste ju vara om jag lyckas kombinera dator/motion så att det blir sunt.. fan motivationen finns ju inte riktigt där när man mår så här.. inte heller är det lätt att stå över någon osund mat när man mår så här jag menar något gott i detta liv måste man ju få när man mår skit.. varför ska man annars leva? Aja.. jag ska försöka skärpa mig och hålla er uppdaterade i tråden.

Ångest . Inget snacka om saken. har precis samma sak som du har.

Hur botar man ångest egentligen? Jag vill inte börja käka några mediciner och liknande, nej jag är rädd för sådant .. biverkningar osv. Så det är inget alternativ . Jag hoppas att det går att bota på andra sätt..

Ångest! vill du inte ta mediciner eller ha hjälp så får du helt enkelt lära dig att koppla bort det

Har inte sådana mediciner hemska biverkningar? Hjälp vill jag gärna ha.. men vet inte riktigt vilken sorts hjälp.

Samma här. Har inte provat medicinering lr dylikt. Jag har då ett liv som är Piss. Jag har mycket vänner osv och festar osv. Men jag varken jobbar eller städar eller sköter mej på något sett.
Har tröttnar på allt och allt känns meningslöst. Och precis som du säger så känner jag mej helt tom i skallen. De finns liksom ingenting att hämta eller något som jag verkligen vill eller någon jag verkligen
har känslor för. Men på svaret om bota så kan jag från egna erfarenheter säga att jag mår mycket bättre om jag får en rutin och någonting att göra om dagarna

Börja med att ringa till t.ex. vårdcentralen eller psykiatrin, berätta om dina problem samt att du helst vill undvika mediciner. Det kan hända att du får prova på KBT (Kognitiv beteendeterapi) som brukar fungera bra mot ångest och dylikt.

Så, ring till en läkare och boka en tid, berätta om hur du känner samt att du är rädd för medicin, dom kommer att förstå och du kommer att få hjälp.

Lycka till!

- Kaylai

+1

Något som också är bra att göra är träning! Det är helt absurt hur bra effekt fysisk aktivitet har på psykisk ohälsa.
Börja träna, ha fasta sovrutiner (somna samma tid, vakna samma tid) och ät BRA. Skit i skräpmaten, det hjälper inte din ångest.

Samtidigt så tar du kontakt så du får snacka med någon. Då kommer de ordna sig.


(jag gillade din signatur btw Kaylai )

Jag tror det finns en andledning till att man sitter fast vid datorn och lirar eller man man än gör.
Ens liv i övrigt är inte tillräckligt tillfredställande. Man är inte nöjd.
Datorn är en lätt tillflyktsväg. Där kan man göra i princip allt. Förutom att ha någon på plats... Allt på ett ställe. Datorn.
I längden tröttnar man på det också och då märker man hur långtifrån alla andra man är.
Min egna erfarenhet och teori.
Jag har inget förutom datorn. Jag vet inte vad jag ska göra. Ond cirkel. Nu har jag visserligen tagit mig hit och börjat läsa om andra med liknande erfarenheter. Det är en viktig bit tror jag. Att söka sig till andra och försöka skapa dialog kring sina problem.
Jag har suttit fast i datorn-skiten jag vet inte hur länge...
Jag tror att en bra och enkel grej vore att träffas och hitta på något hehe. Folk som har samma erfarenheter brukar ha mycket att tala om och delge.
Jag vet inte riktigt var jag landar här...
Men iaf... jag har svårt att bryta mina mönster i det sätet jag sitter. Drastiska saker känns lättare att ta till sig. T.ex. att bestämma något som att flytta, börja skola någonstans osv...
Träffa likasinnade vore en sådan grej. Jag umgås inte med någon och när jag har gjort det har jag inte känt att det har klingat helt rätt och därför har jag dragit mig undan till datorn och den tillfälliga stimulans man kan finna där.
Min slutsats kring min egna situation är iaf den att mitt liv i övrigt inte har varit det jag vill att det ska ha varit. Jag vet inte hur jag vill att det skulle vara heller för den delen. Så då har det blivit att bota alla tankar kring det och en direkt flykt in i datorns väg. Hopplöst. Tänker inget, dödar bara tid. Inga vänner kvar... illa!

Mitt tips:
Om du har kompisar som du är med så är mitt tips att försöka få dig själv till att engegera dig mer i dina vänner. När du är hemma själv, eller hur du har det, så kolla upp saker och försök att spåna på idéer och förslag till vad du vill hitta på med dina kompisar. Bygg upp känslan av att du vill vara mer med dem.

Men vad vet jag om kompisar kan man ju tänka, jag som inte ens umgås med någon. Att ta tips från mig.... ja.... hmmm...

Hör gärna av dig så kan vi prata mer om saken, om du vill.

/ytriljah

Visst ja!

Angående medicinering.... Jag kände mig skadsamt blyg (åt det sociala fobi hållet) och tog kontakt med skolkurator och ett tag senare fick jag medicinering.
YES! tänkte jag då... nu har jag fått hjälp! Äntligen!
Jag kan säga att från dag #1 så kände jag mig bättre direkt! På grund av att jag visste att jag hade fått en hjälp. Jag kände mig uppbackad och jag kände hopp!
Jag fick medicinering för depression. Sertralin 50 mg, 1 per dag, tror jag.
Jag fick inga biverkningar, jag hade för övrigt inte en tanke på biverkningar, bara att få hjälp.
Idag känner jag mig i stort sett botad från det. Mina ångesttankar inför sociala sammanhang är idag bara en bråkdel mot var det var innan. Jag tog tabletter för det i ca 1 halvår. Sen tog receptet slut och jag förnyade aldrig.
Nu är jag ju dock i en annan sits som jag skrev i inlägget ovan...
Jag kan skriva hur mycket som helst men jag vill inte bli långdryg.

PoP -> Psykiska problem

/Mod