Citat:
Ursprungligen postat av Ikigai
Haha, mäktigt. Det påminner mig lite om Immanuel Kants matvanor: Åt en måltid om dagen, endast lunch. Hsh, jag undrar om inte du har en liten matstörning där. Att gå dagar utan mat kan va bra för vissa saker men dåligt för andra. Sen att vråläta när du väl äter kan inte heller vara bra med tanke på shocken kroppen måste få. Hsh, jag skulle testa din metod om inte jag påverkades mentalt av näringsbrist. Jag behöver helt enkelt mat för att tänka klart. ...Gör inte du?
Du missuppfattar mig. Även att det inte är så konstigt med tanke på hur jag skrev :P
Jag var alltid hungrig (eller snarare är alltid hungrig) i början när det blev så smååt jag hela tiden pga hungern. Men sedan slutade jag med det rätt tvärt och kom snabbt ur de vanorna. Idag är såklart den där känslan fortfarande kvar.
Med att jag kan gå dagar utan att äta menade jag inte att jag gör det. Utan att man helt enkelt vänjer sig med den där känslan du beskriver och när du vant dig så kommer du inte ha några problem med just detta. Med andra ord att den där känslan inte kommer vara lika jobbig där du väl vant dig vid den.
Att äta hela tiden pga av en konstant hungerkänsla är väll ingen vidare bra metod iaf? Eller hur tror du fetton blir feta? Själv har jag bra matvanor, äter regelbundet och ignorerar den konstanta hungerkänslan emellanåt. Men bli fet du
Edit:
Var inte så dömande. Du vet inte ett skit om mina matvanor förutom att jag, som sagt planerar den efter mina arbetsdagar. Eller är du bara ute efter att vara bitsk?