Bibeln, varför så många olika tolkningar?

Hur kan Jesus ha reformerat kristendomen, när Jesus levde fanns det ingen kristendom.
Han var född av en judisk kvinna in i ett judiskt samhälle, han firade de judiska högtiderna.
Jesus var en jude.

Jesus gillade inte den makt/penga girighet som han såg omkring sig, han ville hjälpa de fattiga, barn och kvinnorna. Detta gillades ju inte av dåtidens högdjur, jag tror att Jesus bara ville visa sitt missnöje med dåtidens lärda och reformera judendomen, vilket han misslyckades med.

Kristendomen är ett missförstånd som uppstod efter hans död.

Därför att det finns många olika människor!

Ingen bok kan skrivas så att alla upplever samma saker!

Just det. Kyrkan säger till de nyfödda att de föds i synd. De säger med andra ord att de har missat målet. Med andra ord, att det inte är bra att de har fötts...?! Inget vidare kärleksfullt sagt i så fall.

Om man jämför med lagboken så är våra lagar faktiskt utformade på ett sätt som undviker att vara alltför specifik, för då hade man missat en massa olika saker som man inte kan förutse och lagen hade behövt uppdateras i tid och otid. Det hade gjort det svårt för folket att hänga med i vad lagarna säger och därför är det faktiskt en fördel att det finns tolkningsutrymme i lagen.

Ska man korta ner Bibeln till en mening så blir ju essensen "behandla andra så som du själv vill bli behandlad" eller "gör inget ont". Det är allt, men samtidigt inget.

Samma tanke har slagit mig också! Varför skriver man inte en livanvisande bok rakt och konkret så att det inte finns någonting att ifrågasätta?

För då är det inte tro!

Det är själva TRON som är poängen, inte VAD man tror på!

Det låter fullständigt förryckt. Då skulle du kunna tro på vad fan som helst egentligen, så länge du tror?

Ja!

Men människan har också begåvats med ett sunt förnuft, så det man tror på är ganska naturliga saker - mestadels.

Men i princip är det så!

Det är klart att det är av betydelse vad man tror på! Om det finns något som är objektivt sant (till exempel att Gud finns/Gud finns inte) så är det givetvis bättre att tro på det som är sant. En tro måste alltid grunda sig på sanning, annars är den en falsk tro som förleder och lurar en människa att begå handlingar som denne kanske inte skulle ha begått, om han/hon hade en annan världsåskådning.

Detta blev väldigt kort och koncist, men jag är trött och skall gå och lägga mig. Hoppas i alla fall att någon förstår vad jag menade. Det viktiga är inte att man tror, det viktiga är att man tror på något som är sant! Problemet blir ju då givetvis att ta reda på vad som är sant, vilket vi med våra skröpliga sinnen endast mycket torftigt kan uppnå. Men vi kan ju åtminstone försöka, och då är sanningssökandet det absolut viktigaste, men även vilka premisser (vilken tro) man utgår och tolkar fakta utifrån.

Bibeln är inte gjord som en manual. Det är liksom inte poängen. Där finns såklart textstycken som skrivits som regelverk, men författarna skrev troligtvis för sin samtid och funderade nog inte ens på om ifall det skulle ifrågasättas eller ej 2000 år senare.

Bibeln är olika berättelser om hur olika människor upplevt gud. Eftersom det är så många berättelser (och därmed många olika bilder av gud), så håller den för så många situationer. Är jag arg på gud finns en berättelse, tvivlar jag så finns en annan, är jag tacksam osv osv.
Detta, i samband med tolkningsmöjligheterna, ger en (mer vetenskaplig) bild varför bibeln fortfarande är böckernas bok.

Fast det håller givetvis inte. Bibelns beskrivning av gud, Jahve, är paradoxal.

Plus att det flesta berättelserna suger.

Det finns betydligt bättre författare idag.

Bibeln är inte böckernas bok, den litteraturen som tillhör årtusendets största pyramidspel.