Tankeprocess och beslutsfattande

Kanske hör tråden hemma på psykologi eller möjligen biologi men vi försöker här. Jag har gått och funderat en del på hur hjärnan egentligen arbetar. Det vill säga, hur bearbetar hjärnan information för att kunna fatta beslut? Hur ska man klassificera tankemetoden? Mekanisk? Biologisk? Slumpartad?

Låt oss måla ett scenario(scen1). Jag går från mitt kök till min dator i ett närliggande rum bärandes på en kopp hett kaffe. På vägen till datorn upptäcker jag att koppen är otroligt het och smärtan ökar för var sekund jag håller vid i koppen. Låt oss säga att jag hade genomgott ett liknande scenario(scen2) dagen innan och i det fallet släppte koppen på grund av smärtan. Då jag släppte koppen(scen2) for den i golvet och gick i bitar, kaffet rann över hela golvet och jag var tvungen att spendera 15 min för att göra rent på skiten. Om värmen i koppen stiger konstant kommer jag förr eller senare att släppa den även i vårt nuvarande scenario(scen1). Vetskapen om röran från scen2 påverkar mitt beslut att hålla fast i koppen i scen1 även om smärtgraden som fick mig släppa koppen i scen2 överstigs.

Hur ska vi förklara tankeprocessen? Det är lockande att beskriva den på något mekaniskt vis. Låt oss säga att smärtgraden i scen2 då jag släppte koppen var 50. Städjobbet kan värderas till 60 arbetsenheter. Vetskapen om storleken på städjobbet kanske får mig instinktivt att härda 60 eller mer smärtenheter innan jag släpper koppen. Kanske påverkar vetskapen om städjobbet värderingen av smärtgraderna eller tvärt om?

Eller är tankeprocessen biologisk? Psykologin beskriver ju bara beteenden i allmänhet och sällan på detaljnivå. Ifall medvetande och allt är summan av kemiska reaktioner så måste min beslutsförmåga kunna beskrivas i termer av mängder av kemikalier. Om hjärnan till största delen är neurologiska signaler måste den kunna beskrivas i antal avfyrad synapser. I slutändan måste hjärnan kunna beskrivas i termer av maskineri eller programkod.

Är det så att hjärnan kan beskrivas på det här viset? Varför? Varför inte?

Jag tror att man hela tiden gör en bedömning av situationen: Är det värt att halvbränna handen eller städa golvet? Kommer jag klara mig ända till datorn utan att få brännskador?

Man måste ju även som du säger också ta hänsyn att vid en viss temperatur så instinktivt släpper man koppen som att sätta sin hand på en spisplatta.

Eftersom vår hjärna är uppbyggd av olika molekyler så är det inte helt otroligt att man baserar sina beslut på hur stor mängd av ett visst ämne som för närvarande finns i hjärnan. Det är väl bevisat att en stor mängd endorfin orsakar bl.a. välbefinnande.

Ja hjärnan är nog som en maskin, öka hastigheten på ett kugghjul så får det troligen intressanta effekter...

Du växlar perspektiv hela tiden.

Hjärnan och tankeprocessen är inte nödvändigtvis samma sak.
En förklaring är inte samma sak som en beskrivning.
Det finns biologiska, kemiska eller t.ex. filosofiska beskrivningar och förklaringsmodeller.
Men tankeprocessen eller vad som helst annat för den delen är inte sin beskrivning eller förklaring.
Tankar är tankar.
Beskrivningar är beskrivningar och förklaringar är förklaringar.
Beskrivningar och förklaringar kan vara mer eller mindre relevanta med utgångspunkt från en viss konkret problemformulering.

Du kanske vill påverka dina beteende. Att komma ihåg att hålla koppen i örat så du inte bränner dig. Din strategi kan utgå från en viss modell/förklaring/beskrivning. Beroende på vilken modell du väljer kan du vara mer eller mindre framgångsrik.