Psykiska sjukdomar?

Hej!

Har läst ett flertalet wiki artiklar om olika psykiska störningar/sjukdomar såsom tvångssyndrom, ADHD och några andra och jag har kommit fram till att jag har symptom till en jävla massa..

Några symptom jag har är bland annat;

Koncentrationssvårigheter
Rädsla för att skada något
Social Fobi
Agorafobi (rädsla för befolkade offentliga platser)
Känner att jag måste tvätta händerna i många omgångar
Får panik av trånga utrymmen

Och mycket mer.. Nu är det så att jag vill veta vad jag egentligen har för psykiska störningar/sjukdomar och jag undrar om det finns någon nät psykolog som t.ex. ställer en massa frågor för att sedan diagnotisera olika störningar? (Helst gratis och helst något formulär bara..)

Jag tror helt enkelt att du enbart har fobier och via övning kan bli av med dessa besvär. Jag själv har haft Hiss skräck, men blivit botad med träning. Samt så har jag haft skräck för blod och även där blivit bättre med att handskas. Koncentraionssvårigheter kan bero på så mycket. Typ: Dålig sömn, nervositet. Jag skulle tipsa dig om att söka en kurator som kanske inte är helt gratis men kostar som ett läkarbesök. men faktiskt så kan du träna själv att bli av med en del av de fobier du har angett. Det är bara att steg för steg träna bort fobierna.

Om jag vore dig skulle jag försöka att umgås med verkliga människor. Jag är fullkomligt övertygad att du kommer över de flesta grejer du listade upp.

Jag är övertygad om att du kan få fler och bra svar i Psykiska problem-forumet.
Så jag flyttar över tråden dit.
Mvh
Eliza CT/mod.

Om du prövar att Googla Panikångest (symtom) känner du igen dig då?

Jag känner igen följande symptom på Wikipedia:

social fobi, cellskräck och torgskräck
hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor
overklighetskänslor eller en tro på att man håller på att bli galen, svimma eller dö.


Men jag kan för övrigt säga att ända sedan högstadiet och inklusive gymnasiet så har jag ALDRIG varit med någon på fritiden, har bara varit med personer under skoltid. Detta gäller också nu under tiden jag avslutat gymnasiet och haft ett års ledighet inför universitet.

Jag har för mig att om man har ett x antal symtom, vi säger 5st som passar in på panikångest så kan det vara så att det är det som man har. Nu vill jag inte sätta nån diagnos åt dig utan pratar enbart om egna erfarenheter. Vet inte om det finns nån hemsida där man kan fråga någon doktor anonymt, råder dig hellre att boka in en tid på vårdcentralen. Berätta dina problem så kan en riktig läkare hjälpa dig. Förstår att du vill ha svar på varför du känner som du gör, och när läkaren utrett dig så kommer du känna dig mycket bättre och kan gå vidare i livet. Finns mkt bra medicin i dagsläget. När du skrev att du aldrig varit med någon på fritiden, menar du då att du inte har eller har haft någon riktig vän?

Jag har haft, har inte.

Vad som avgör om du uppfyller en diagnos är inte bara antalet symptom som du ser hos dig själv, utan även intensiteten och andra tänkbara förklaringar. Du kan omöjligt få pålitliga svar genom att fylla några frågor på en webbsida, de flesta självdiagnoseringstesten understryker detta! Fysiska problem kan t.ex yttra sig främst psykiskt (läs om vitaminbrister t.ex).

Kan du inte klara ut dina problem på egen hand så är det bäst att gå till en kurator eller till vårdcentralen för att berätta om själva problemen. Att du har självdiagnoserat dig hjälper inte dugg, då du inte har tillräcklig utbildning eller praktisk erfarenhet. Tvärtom kan självdiagnoseringen ses som ett symptom till hypokondri, och stå ivägen för adekvat hjälp. Om du efter ett samtal inte har fått sagt vad du egentligen ville, så berätta det med!

Är det du själv som har dragit dig undan? Undrar bara för är det så att du mår så dåligt att du inte klarar av vardagen och orkar/vill/kan inte umgås med vänner och vara ute bland folk så tycker jag verkligen att du bör boka in en tid på V.C. Alla är värda ett liv med lycka, inte att behöva sitta och vara orolig när nästa "attack" ska komma. Du behöver inte skämmas inför läkaren eller att någon utomstående kommer få veta varför du har varit där. Du behöver inte ens säga till någon att du jar varit där! Glöm ej att läkaren har tystnadsplikt. Inte heller behöver du kanske oroa dig att han ger dig "lyckopiller" för det finns otroligt bra andra alternativ än piller. Exempelvis KBT-terapi.