Tips på hur man tillfrisknar från Derealisation!

Hej.

Jag har skrivit min historia några gånger, har haft derealisation/depersonalisation sen i somras nu. Jag har tillfrisknat helt, även om det kommer i små episoder ibland när jag har dåliga dagar.

Tänkte skriva av mig lite om mina bästa tips på att tillfriskna, eftersom det verkar finnas ett behov för det!


DR/DP är oftast utlöst och/eller pådrivet av ångest. För någon som har derealisation så är det ganska svårt att tro på, eftersom känslorna man har (eller snarare avsaknar) är så extremt omvälvande och starka. Det är svårt att tro att ångest har en sån enorm effekt.

Ångest och brist på syre i hjärnan är två enormt stora faktorer.

En annan sak jag skulle vilja säga innan jag radar upp tips är att vi är biologiska varelser.
Vi är varelser som fungerar efter ganska enkla logiska principer. Äter, tränar och sover vi så blir vi piggare, gladare och bättre på alla sätt och vis. Ingen behöver vara slav under sina tankar eller sina känslor, våra grundbehov är starkare än våra hjärnspöken.

Det jag har lärt mig som hjälper på vägen att tillfriskna är dels från forum, KBT och trial and error.
Det här kan vara bra tips:

*Acceptera att det inte är något fel på dig - Det är långt ifrån så allvarligt och så mörkt som du upplever. På allvar, det är inget fel på dig. Tro på att det går över om du gör rätt saker. Ha tro och håll ut.

* Rutiner - Det kan inte understrykas nog hur viktigt det här är. Har man DR/DP så är man extra känslig när inte rutiner följs. En "normal" person kanske blir lite seg i skallen när denne ligger i sängen hela dagen och inte har några saker han/hon måste göra, för en person med DR/DP så förvärras symptomen tusenfalt.

* Sömn - Viktigt att somna samma tid. Vakna samma tid. Sov 7-8timmar. Att sömn är viktigt för vår hälsa är ju ingen hemlighet, och jag tror inte att jag behöver förklara närmare varför det här är viktigt. Det gör en enormt märkbar skillnad att sova ordentligt.

* Äta ordentligt - Samma sak här. Slarva aldrig med grunderna.

* Träna - Hjärnan utlöser massa bra ämnen när vi gör någon slags fysisk aktivitet regelbundet. En kille här sa nånstans att "det är helt löjligt vilken effekt träning har på psykisk ohälsa" , detta efter att han tvingat iväg sig själv till träningen efter svår depression och social ångest. Han är nu helt frisk..

* Prata och umgås med människor du tycker om - Även om du kanske har svårt att se känslor i en annan människas ansiktsuttryck, eller tycker att sociala situationer är obehagligt för att du inte vill känna dig konstig bland folk, så är det mänskligt att vara med andra människor. Vare sig det är lätt eller svårt att förstå just nu.

* Dagliga och veckobaserade planerade händelser - Det är bra att börja bygga en liten karta över sitt liv när man hanterar DR/DP. Det här är väldigt inviduellt men jag har börjat gå i kyrkan på lördagar och vissa söndagar, hjälper till lite grann där. Utan det på helgerna så vet jag inte vad jag skulle gjort.
Det här är helt upp till var och en. Vad tycker du om? Skriv upp saker du VET om dig själv och försök att utveckla/göra det. Enkla saker. Behöver inte vara jättekonkret. Jag gillar att prata om livet över kaffe med nya människor, det är en punkt jag har som gör att jag känner mig levande och trygg.

* Undvik koffein och nikotin i för hög grad - Detta sägs förstärka overklighetskänslor.. Det är inte centralt. Bara nåt att tänka på om du dricker väääldigt mycket kaffe tex. Sen är det inviduellt också, det skadar ju inte att prova att låta bli det för en dag.

* Undvik alkohol - Det här däremot är mer relevant. Alkohol sägs vara direkt kontraproduktivt till vissa "glädjeämnen" i hjärnan som behövs, på samma sätt som läkare och psykologer säger att man ska undvika alkohol om man har ångestbesvär eller depression så gäller det i högsta grad här också (dels för att ångest är ganska vanligt förknippat med DR..)

Hantera ångest! - Senaste gången jag var på mitt KBT-möte så lärde jag mig andningsövningar. Och det är hur bra som helst. Sjukt viktigt i ångesthantering, ångesthantering är sjukt viktigt i tillfrisknad från DR/DP.. Gå och snacka med någon. Inte med förväntan att dom ska säga att du håller på att bli tokig, för det håller du inte på att bli. Även om det känns som det.
Däremot med en förväntan att du kommer få lära dig att hantera ångest och allt du har i bagaget, för DR är en reaktion på ångest inte tvärtom från allra första början.

Det här var det jag kom på just nu! Känn er fria att skriva av er om vad som helst.

Frid!

Tack för tipsen.

Jag tror att jag har lidit av derealisation i flera år nu, vet inte vad det annars ska vara. Är som att hjärnan är full av dimma hela tiden och man vet inte vem eller var man är.

I alla fall, kanske ska pröva lite av det här, även om jag tror att jag inte kommer göra det, är för slö och dum i huvet Sitta på rummet 24/7 å hoppas att det försvinner av sig självt istället

Om du inte har vilja att bli klarare i huvudet så kommer du inte klara det. Första steget är ju att faktiskt erkänna att man har ett problem och att sen försöka lösa det.

Tack för tipsen. Lider också med detta o försöker göra allt för att bli av med skiten. Har varit bättre i perioder men kommer tillbaks när ångesten är stark.

Man får tänka på också vad som utlöst skiten, är väl lite annorlunda hantering om man fått det från drogmissbruk än ångest t.ex. Jag själv fick det ungefär 2 veckor efter att jag började få panikångestattacker. Har gått kbt terapi ett tag och kommer fortsätta med det, fast det känns som det inte hjälper mer än för stunden. Håller också på att ge sertralin (SSRI) ett försök just nu.

Blir jag av med dessa overklighetskänslor lovar jag att posta här.

Det är ju ett sundhetstecken. Att DR kommer när ångesten tar vid.. För att ångest är väldigt behandlingsbart.

Mitt utlöstes såvitt jag vet när jag blev drogad i Las Vegas. Jag har gått på Sertralin en period men slutade på julafton.. När jag inte har ångest så har jag inga problem med DR, jag kan få små "infall" ändå men om jag inte är ångestladdad så är det lättare att vifta bort. Tänker ofta på vad saker egentligen är, typ "Vad absurd den här situationen egentligen är" - om helt vanliga händelser. Tycker att livet i sig självt är konstigt osv..
Att återuppta min gamla tro på Gud har hjälpt mig en del faktiskt, det skapar balans och svar istället för oändligt många frågor och förvirring.

Fortsätt med din kbt! Jag går också det just nu, och jag känner igen mig i dig på väldigt många sätt.

Ta hand om dig

Jag gå i PDT terapi och undrar om någon har vetskap om huruvida PDT eller KBT är det optimala för att få hjälp med dessa problem. Jag Bla ångest kring min sexualitet, oroliga tankar kring att jag skulle vara homo till exempel.

Jag har gått hos en KBT förut men nu går jag hos en PDT och har gjort det ett tag. Det skulle kännad jobbigt att byta igen men jag undrar fortfarande om någon har någon erfarenhet kring detta.

Det verkar vara en gemensam faktor för alla som har depersonalisation och derealisation att ha provat droger, inklusive mig själv. Tror ni att just cannabis kan ha den långtidseffekten att efter en viss period utlösa overklighetskänslor i samband med t.ex. ångest/panikångest.

Själv provade jag hasch utomlands under en semester, efter det började jag intensivröka pga. att jag hade ångest. Därefter drabbades jag utav en panikångest som senare övergick till depersonalisation/derealisation.

Tja.

Kan uppdatera här och säga att jag mår mycket bättre nu. Jag tänker inte alls på skiten, men allt känns lugnare och jag är inte drabbad lika hårt av skiten. Har mått till och från väldigt mycket, men när jag tänker på det mycket och har ångest, då känns det. Men det gäller att rida ut stormen, när jag inte har ångest mår jag rätt bra faktiskt. Vissa dagar är självklart jobbigare än andra, men det gäller att stå ut.
Går på Sertralin fortfarande men verkar inte ha hjälpt särskilt mycket. Det som hjälpt mest är nog den kuksnygga tjejen till flickvän jag skaffat, samt rutiner.

Svårt att säga om det kan vara droger som påverkar, självklart till en viss del. Men vanligast är om man haft panikångest. Verkar vara att kroppen har en sjukt hög ångestnivå och då känner man av detta. Viktigast att veta är att man inte är sinnessjukt, och det kommer att bli bättre. Har man den inställningen kommer det gå galant även om det känns sjukt jobbigt för stunden.

Till er som lider av detta, håll ut. Det kommer att gå över Själv är jag inte helt där ännu, men på god väg.

Anser ni att depersonalisation och derealisation är inbillningssjukdomar även om de är rätt påtagliga?

Möjligt att det tagits upp men enligt egna erfarenheter och andras så kan det beskrivas som en form av psykos. Som påverkar/s fysiskt och psykiskt. Men som bekant hänger det fysiska och psykiska ihop och det ena påverkar det andra. Stress har utlöst samtligas tillstånd som jag känner till och hur vi mår av stress påverkas av musklerna som i sin tur påverkats av psyket osv. Att prata om negativ och positiv spiral är lämpligt.

Det är ingen överraskning att -Johan- kände en lättare börda efter att han skaffat en kuksnygg flickvän. Sex, socialt umgänge, naturupplevelser och kärlek är sånt som får oss att slappna av på ett naturligt sätt. "Rensa skallen" och att känna sig bekväm i tillståndet är en gemensam nämnare för förbättring. Att psykoser beror på inbillningar är väl vedertaget men att klassa depersonalisation som en inbillning i klass med hypokondri eller psykiska sjukdomar, är antagligen medicinskt fel.

Intressant. Trots att jag lider otroligt mycket utav sjukdomen så har jag till viss del börjat vänja mig, då det inte finns någon annan utväg.

För min del har det blivit mycket så att jag känner mig känslolös, trött, rastlös, minskad intellekt, känner mig även lite konstig i ögonen, inte minst overklighetskänslor på en farlig nivå dvs. konstanta drömkänslor. Hur ser era symtom ut, om någon känner för att dela med sig?

Jag insjuknade efter att ha blivit drogad med metamfetamin i Las Vegas förra sommaren, overklighetskänslor ledde till mer ångest, mer ångest ledde till panikångest som ledde till förväntansångest och ännu mer derealisation..
Nu är jag fullt frisk. Helt underbart.

Det har varit en lång process men det går alltid över.

Den här videon hjälpte mig lite påvägen:
http://www.youtube.com/watch?v=UPg9DnMP2D4

Mina symptom var att jag tyckte att allt var märkligt. Att ens existera var så märkligt så jag kände panik. ALLT var verkligen bizarrt.
Med mycket mer. Själva symptomen är irrelevanta, i vanliga sjukdomar så kan det vara viktigt att se efter symptom och vi har en tendens att analysera vårt tillstånd ständigt.
Vi bör förmodligen sluta med det ibland.

Jag har tillfrisknat genom egen bearbetning, KBT och medicin (Venlafaxin).

Tillåt dig själv att ha de känslor och de tankar som kommer. "Hälsa" på dem, men gräv inte djupare.
Exempel:
Jag brukade tänka när jag mådde dåligt att jag höll på att bli galen, få en psykos. (det är ju så det känns..)
Så tillslut så när jag fick upp i huvudet "Nu blir jag galen, nu slår de slint i skallen" ; så tänkte jag "Jaha. Då får de göra de. Orkar inte bry mig."

Då blev jag lugnare och ångesten trappades ner ju längre jag höll på såhär. Man kan välja att föda och ge näring åt olika sinnestillstånd. Och man kan välja att låta bli.

Det tar lite tid men försök att helt enkelt släppa taget. Släpp all kontroll. Du har en fantastisk förmåga att återhämta dig och vara stark och hur grym som helst - helt naturligt.

Det är en process, tänk på det!
Ta hand om dig nu