Citat:
Ursprungligen postat av Cimmerian
Det har aldrig fungerat så i Sverige. Ej heller i Japan, för att ta ett exempel. Varför inte? Det är lätt att studera: de länder med de bästa krigarna är alltid de mest "skygga" i de sociala relationerna. Man hyllar måttlighet och artigt beteende (läs de isländska sagorna, läs japanska böcker om samurajernas samhälle)... eftersom omåttlighet och oartighet i ett krigarsamhälle lätt kan leda till död och elände, inte minst släktfejder.
Alla vet att negrer och araber, och judar förstås, är urusla krigare (nej, mamlukerna var INTE araber: det var stridstränade slavar från andra folkslag), så alltså kan de käfta och skrika och kaxa. Innerst inne är de flesta av dem fega som hyenor.
Om en vit person, eller en japan, börjar skrika så VET vi att det MÅSTE komma till våld. Och eftersom ingen normal person vill banka skiten ur någon i onödan, över en struntsak, eller själv bli misshandlad, så höjer vi ättlingar till de gamla krigarfolken inte gärna rösten. Om det är en skitsak så struntar vi hellre i det.
Och negern och araben ser detta som svaghet, vilket är ett misstag. Det handlar inte om feghet. Studera exempelvis fängelser där vita är organiserade... looky looky vad som händer när de vita blir tvärförbannade...
Vi vita skakar på huvudet när negrerna och araberna står som kärringar och skriker och vrålar och viftar med händerna... och det är bara när de prutar över priset på ett äpple!
Och som alltid bär det mig emot när invandrare talar om feghet... när de, eller deras farsor, själv FLYDDE sin plikt, en plikt som kräver mod.
Alla vet att negrer och araber, och judar förstås, är urusla krigare (nej, mamlukerna var INTE araber: det var stridstränade slavar från andra folkslag), så alltså kan de käfta och skrika och kaxa. Innerst inne är de flesta av dem fega som hyenor.
Om en vit person, eller en japan, börjar skrika så VET vi att det MÅSTE komma till våld. Och eftersom ingen normal person vill banka skiten ur någon i onödan, över en struntsak, eller själv bli misshandlad, så höjer vi ättlingar till de gamla krigarfolken inte gärna rösten. Om det är en skitsak så struntar vi hellre i det.
Och negern och araben ser detta som svaghet, vilket är ett misstag. Det handlar inte om feghet. Studera exempelvis fängelser där vita är organiserade... looky looky vad som händer när de vita blir tvärförbannade...
Vi vita skakar på huvudet när negrerna och araberna står som kärringar och skriker och vrålar och viftar med händerna... och det är bara när de prutar över priset på ett äpple!
Och som alltid bär det mig emot när invandrare talar om feghet... när de, eller deras farsor, själv FLYDDE sin plikt, en plikt som kräver mod.
Har aldrig tänkt på saken ur det perspektivet - men det var ju i sanning en spännande teori. Det kanske förklarar den där känslan under en uppseglande konflikt att något högst obehagligt kan hända om inte situationen desarmeras... Även tyskarna är ju civilt ett lågmält folk med väldigt lång stubin. Det kan ju även förklara danskarnas stormande och känsloyttrande (ibland gränsande till tölpaktighet) i offentliga sammanhang - de har ju inte vunnit ett slagsmål sen medeltiden!

(Halvbruna med blåa ögon, sexigt!)