En punkt som jag kan tycka är typiskt svenskt (kanske förekommer i norden i stort, eller på högre nivå till och med?) är väl jantelagen. Någonstans har man missuppfattat ordet jämnställdhet med att alla ska ha lika mycket, om någon tilldelas något så ska även jag tilldelas detsamma, eller om inte jag tilldelas något ska ingen annan heller ha det...
Jämnställdhet är väl snarare att alla ska ha samma/lika stora möjligheter att röra sig i samhället, inte att alla ska få samma saker. Nu blir det snarare så att man inte kan unna någon annan något gott såvida man själv inte får detsamma goda. Detta är givetvis en grov generalisering, men dessa tankar har man ju stött på mer än en gång.
Någon nämnde på första sidan att svensken inte gör sin röst hörd över missnöjen och slår slag för förändring i lika hög grad som t.ex. fransoserna, och visst är det så. Det är lite synd kan jag själv tycka, vad det kan bero på har jag däremot ingen konkret förklaring till, men en anledning man får höra är ju att många svenskar faktiskt litar väldigt mycket på systemet som livnär oss. Förändringar sker ju, men kanske lite mer trögflytande än på andra ställen.
I mitt eget tycker är det alltid lite "farligt" att lita fullt ut på regering och andra auktoriteter och stormakter, det är nyttigt att granska institutionerna med kritiska ögon och inte tro på allt. Risken med att bli för beroende av staten är väl att man, som i USA, blir en oupplyst massa istället för en bildad allmänhet, för att upprätthålla en demokrati är det viktigt med en bildad allmänhet som granskar institutioner kritiskt.
Jämnställdhet är väl snarare att alla ska ha samma/lika stora möjligheter att röra sig i samhället, inte att alla ska få samma saker. Nu blir det snarare så att man inte kan unna någon annan något gott såvida man själv inte får detsamma goda. Detta är givetvis en grov generalisering, men dessa tankar har man ju stött på mer än en gång.
Någon nämnde på första sidan att svensken inte gör sin röst hörd över missnöjen och slår slag för förändring i lika hög grad som t.ex. fransoserna, och visst är det så. Det är lite synd kan jag själv tycka, vad det kan bero på har jag däremot ingen konkret förklaring till, men en anledning man får höra är ju att många svenskar faktiskt litar väldigt mycket på systemet som livnär oss. Förändringar sker ju, men kanske lite mer trögflytande än på andra ställen.
I mitt eget tycker är det alltid lite "farligt" att lita fullt ut på regering och andra auktoriteter och stormakter, det är nyttigt att granska institutionerna med kritiska ögon och inte tro på allt. Risken med att bli för beroende av staten är väl att man, som i USA, blir en oupplyst massa istället för en bildad allmänhet, för att upprätthålla en demokrati är det viktigt med en bildad allmänhet som granskar institutioner kritiskt.