Gilles Deleuze

De som misstror Ds förmåga att bedriva regelrätt filosofi utmanar jag att läsa hans böcker istället för att göra bedömningen utifrån ett referet (från ett relaxat samtal dessutom, ett mycket bra sådant iofs. 7 timmar in toto och allt finns på youtube med engelska subs). Det centrala verket Difference and Repetition finns delvis översatt till svenska i just det nummer av Glänta/Aiolos som inledde hela tråden.

Det finns miljarder saker skrivna om honom, bl a en introduktion till på svenska (Fredrika Spindler).

Lata jävlar!

Har personligen oerhört svårt för tänkare som Deleuze, Derrida, Lacan osv – alltså den numera kanoniserade "franska teorin". De anstränger sig inte det minsta för att kommunicera med läsaren, det finns ingen pedagogisk ansats. De flesta som söker sig till författare av det här slaget, inräknat mig själv, föreställer sig att det i deras texter finns en slags djup förborgad sanning, i en dunkelt kodifierad språkdräkt, och om man bara försöker dechiffrera texten tillräckligt länge, bara man ger den tillräckligt mycket tid och låter sig inbroderas i textens väv och lär sig handskas med alla dess begrepp, då skall till slut sanningen själv ge sig till känna och man kommer slutligen inse Sanningen Om Tillvaron. Jag blir faktiskt rent förbannad av att läsa Deleuze. Man ger sig in i en textens labyrint i förhoppning om att det måste finnas en utväg på andra sidan men inser under resans gång att det inte gör det. Önskar jag kunde bränna upp mitt exemplar av den så kallade "Tusen platåer" men verkligheten ställer tyvärr vissa krav på en.
Å andra sidan finns det författare som skriver med en befriande enkelhet, som är både förståeliga och djupa på samma gång, där tanke och ord finner sig kristallklart förenade, där det inte råder motsatsförhållande djupsinne och lättfattlighet.

Ja detta är skrivet i affekt.